Bara litet till.

Hår är ju liksom en grej för mig. Så, klart att jag kollade in Rapunzels och mamma Gothels hår i "Trassel". :) Mamma Gothel är den riktiga skurken i dramat, baserat på en av bröderna Grimms sagor. Men hennes hår... Animeringen, tekniken. Herregud, ett drömhår. :) Och kolla bara in den sagolika flätan på bilden längst ned i det här inlägget.

Helt rättvist måste Pascal också nämnas här (dock inte för hårets skull). :D En annan stark karaktär med central betydelse. :)

Hästar.

Eller i det här fallet - en häst. Låt mig presentera Maximus. :D En vit, snabb, mycket rättrådig och ofta ganska arg häst, med en del hundlika egenskaper. För en hästälskare var det särskilt roligt att Maximus hade en så framträdande roll i filmen vi såg i söndags. :)
Filmen för övrigt var jättebra. :) Jag svalde den med hull och hår. Det finns säkert mycket som går att kritisera i berättelsen, men jag har då inte lust med det. Musikalnumren var där och djurkaraktärerna bjöd på de största skratten och allt löste sig såklart. Eller hur!

En stor dag.

En stor dag hemma hos oss idag. Norah tappade sin första tand idag. :)

Tanden har varit lös i evigheter känns det som. Sakta har den såklart blivit lösare och lösare, bearbetad av Norah själv. På morgonen då vi just stigit upp kom Norah till mig och såg litet förskräckt ut. "-Mamma, det knakade i tanden och nu gör det ont." Hon hade råkat bryta litet mer än hon tänkt sig förstås. :*

G inspekterade och såg att tanden bara satt i en liten strimla vävnad. Snabbt initierades Special Ops Bringin' Da Tooth Out. Fram med björntråden och visste ni hur svårt det är att knyta runt om en lös liten mjölktand? :DG skötte det väldigt snyggt, ställde upp dottern framför sig och så kom de överens om att räkna till tre och så dra den då. Han ryckte den förstås på två och jag blev nog lika förvånad som Norah. :)
Men vilken stolt och lycklig liten tjej sedan. :* *älskar* Och ja, tandfén hittade henne och bytte tanden mot en guldtia.

Öh, du björnen?

På vårt 80-årskalas bar jag det vackraste halsbandet som min underbara familj hade komponerat åt mig. Precis under halsbandet skvalpade Ruben som föddes knappt tre månader senare. :*

Syrran. :) Uppbåda nu alla dina erfarenheter från livet som småbarnsmor och chef. Styr upp och få det att bli så som du vill ha det.

Men sedan vill jag ha mitt halsband. :)

*kramar* *kramar* *kramar*
*kramar* *kramar* *kramar*

Klarsynt.

Norah har genomskådat filmmakarnas upplägg. Hon och Ruben ligger i soffan och kollar litet barn-tv innan frukost (som verkar dröja, eftersom mamman har svårt att slita sig från skrivandet ;)). Norah fällde i alla fall den här kommentaren:

"-Mamma; i en film händer det alltid något dåligt och så är det dåligt hela tiden och så blir det bra på slutet."

Höh. Tydligen inte så svårgenomskådat som filmmakarna tror. :D

Något dåligt? :)

Imorrn går vi på bio med barnen, väldigt nära ett år sedan sist. Det blir "Trassel" den här gången. Längtar! :)

Och så blir det bra på slutet? :)

Dags.

Litet senare idag skall jag väcka den björn som sover. ;)

Flytta?

Syrran? Mamma? Farbror J? Bästis? Flytta åt Luleå? :)

Ett hus lika litet som vårt, en del är gjort men mycket finns att önska. Billigt så det är rent genant för er Stockholmsnissar, men tänk ett varv till på allt gott som kommer med att bo h e m m a. *saknar-er*

Men den största fördelen med det lilla huset - klicka på bilden och titta noga - huset bakom är nämligen vårt lilla hus. Kom! Kom! Kom! :*

---> Det finns i skrivande stund åtminstone två till objekt på vårt område. ;)

Day after tomorrow?

Ställde just ut kvällens matlådor på farstubron. Senare får de komma in och tina litet i frysen. X)

Med ögon känsliga för grönt.

Jag vurmar för grönt. Och brunt. Svart. Rött. Grått. Beige. Nästan ingen blå faller mig på läppen, utom jeansblå och då i många nyanser.

Jag var jättesugen på vita byxor i våras, men tappade sugen sedan G menat att det var en "tantfärg". Va?

Ibland dyker precis den rätta blå färgen upp, gärna kombinerat med brunt och då blir det rent begärligt. Klänningen här till vänster dök upp i reklam från H&M idag och ja, den känns helt rätt. En lättburen skapelse i chiffong. Måntro om det blir någon värme i sommar? :)

Läget.

Offociellt har vi slutat, men inofficiellt inte. Så jag fick en av min älskade man. ;) Och den kommer väl till pass under denna tid av synnerligen sträng kyla, med stadigt under tjugofem minus. Den är jätteskön, men nu måste jag rappa ihop frukost till mig och barnen.

Japp, de är hemma idag med. Ruben är frisk, men vi ids inte ta ut honom bara för att han skall få vara på förskolan. Han får vara hemma och mysa istället! Norah är bättre, mest troligt feberfri, men litet hostig ännu. Idag flexar vi, G och jag. Jag är hemma förmiddagen och G avlöser mig till lunch.

Och då skall jag baske mig gå till jobbet. Måste. Få. Motion.

---> Update: Jag gick till och från jobbet. Och förfrös ena örsnibben, som blev svullen och knölig och litet öm under kvällen. :[

Prova något nytt.

Min syster inspirerar ofta mig till att prova nya saker. Hon kan i förbigående nämna något som jag funderat på i flera år, men aldrig provat. Så i julas nämnde hon att hon köpt ett formande linne av något märke.

Jag hade då förstås funderat på detta fenomen rätt länge och studsade något senare ut på stan och köpte mig ett linne från Maidenform. Det var inget superplanerat val, utan det första jag stötte på och som såg vettigt ut.

Och ja, det fungerar ju jättebra. Det formar till en del former och med det här linnet behövs ingen BH under. Ser nu när jag tittar på sajten, att produkterna är mycket billigare i US $, så det kanske får bli något till plagg när vi åker västerut i maj. :)

Röjer.

På en oväntad dag hemma med barnen passar det bra att fortsätta det stillsamma uppröjningsarbete som tagit fart de sista dagarna. Vi har sorterat bland bilar, böcker, hårda djur och mjukisar. Nu har vi gripit oss an duplot.
Vi var tvungna att ta en lunchpaus, men nu fortsätter vi. Vi skall sortera ut det stora zoot som barnen fick av morfar och det helt nya Blixten McQueen-duplot som Ruben fick i julklapp. Dessa skall sedan integreras med den lilla satsen duplo som finns på ön och resten av duplot skall få gå tillbaka till sina ägare i Älvsbyn. :)

Sedan blir det för mamman och pappan att dammsuga Blocket efter den ultimativa laddningen med l e g o. Nu är det dags! :)

Cape East.

Lånar den här filmsnutten från YouTube. Bara så ni skall få en känsla för en del av det som G och jag roade oss med under helgen. Dunderduschen - 100 liter vatten, fyra grader varmt.

Men det var otroligt fräscht efteråt. :D

Ett till synes litet steg.

En kväll i förra veckan fick G, min älskade och barnens käraste pappa, ett infall och började läsa Bröderna Lejonhjärta för barnen. Inget av barnen var pigga på det denna första gång.

Norah hade en dålig kväll och var extremt spretig men kom sig till slut och lyssnade. Barnen låg i sina sängar, lamporna var släckta. Jag smorde Norah och lyssnade medan G läste. En riktig bok, med nästan bara text.

Han hann inte långt, så trillade tårarna nedför mina kinder. Inledningen på berättelsen är så hjärteskärande, värre än någonsin förr eftersom det är första gången sedan vi fått barn, som jag närmar mig sagan.

Den lille dödssjuke pojken, som samtalar med sin kloke storebror. Storebror som förmedlar hopp, då han berättar om Nangijala och att de skall ses igen och det alldeles strax efter de skiljts åt. Jag vet inte om G bara var förkyld, men jag tyckte att han var snuvigare än vanligt. Det lät på hans röst som att också han greps av tyngden i berättelsen. Nästa kväll duckade jag att läsa; dels för att det gick så dåligt kvällen innan och så för att jag förstod att jag inte skulle kunna läsa utan att gråta. :')

Nu har Norah börjat se fram emot att höra sagan. Hon är förväntansfull och har studerat noggrant de fåtal bilder som finns i boken. Hon visade mig ikväll en bild på Katla och jag tror det var igårkväll som hon sade då vi kramades godnatt, att "-vi ses i Nangijala" och det bekräftade jag bara. För jag tror på det. När det är så dags.

Ruben, han har tackat för sig och läst tidningar och böcker i sin säng. Igårkväll till exempel, studerade han ingående en insektsbok. Det är inte helt ovanligt att Ruben väljer att läsa själv. Det är inte helt ovanligt att båda barnen väljer att läsa för sig själva, i sina sängar, istället för att höra saga. Ibland vill de höra en saga från en CD istället för läst av oss.

Om det blir för mycket sådant, brukar jag utöva mitt veto och påbjuda sagolyssnande, på saga som jag själv valt ut. ;)

Tre år.

Rosen på bilden fick jag av G då vi i januari firade tjugoett år tillsammans. Passar att lägga ut den idag då vi firar tre år som gifta.

Vi har inte firat de två tidigare bröllopsdagarna; den första tillbringade jag ihop med Ruben på infektion, då vi med hjärtat på utsidan var rädda att vår lille pojke hade hjärnhinneinflammation. Den andra försvann bara i för mycket vardag.

Men nu skall vi fira! På lördag lämnar vi barnen på ön och styr norrut. Första delen av dagen tillbringar vi på IKEA (G är inte lycklig över detta, men det är jag!). Mitt på eftermiddagen checkar vi så in på Cape East. Där skall vi ta oss genom två, tre timmars njutningsfullt badande och bastande - fatta alltså - det finns en enorm bastu, där det ibland snöar. Det finns en dunderdusch där det ramlar ned 300 liter vatten över en - låter det inte läckert? :)

Fast först möts vi av champagne, jordgubbar, choklad och plockmat på rummet. Efter spaövningarna blir det trerätters och på söndagen har vi sen utcheckning med brunch och tillgång till spa:et även då. :)

Efter detta känner vi oss nog tillbörligt firade!

Halleluja!

Det känns så, på riktigt. För så eländigt oinspirerad och orkeslös som jag känt mig när det gäller matlagning det här sista året saknar motstycke. Men nu börjar ä n t l i g e n Linas Matkasse att leverera till Luleå. :)

Det finns ganska många nu som sätter ihop menyer och levererar mat ut till folk, eller som sätter ihop menyer som man sedan själv åker och handlar grejor till. Eller som kör hem ens matvaror, som man själv plockat ihop via webben.

Men ni vet hur seg och feg jag är ibland och eftersom syrran med familj har anlitat Linas Matkasse i flera år nu, så går jag gärna på det som jag vet fungerar. :)

Vi får liksom inte till det i vår tillvaro just nu. Jag är för trött, för ensam, för slutkörd och bara att sätta sig och komponera en veckomeny känns jobbigt, för att inte tala om att sedan sätta ihop handlingslistan till veckomenyn. :/

Ett i-landsproblem, helt klart. Men nu skall Lina få leverera sin matkasse till oss varannan vecka. Med många ekologiska varor, inga artificiella sötningsmedel, så lite färg- och konserveringsmedel som möjligt och väl balanserat näringsmässigt. Varannan vecka, ingredienser och recept på fem middagar som räcker till fyra personer.

HALLELUJA!

Tofflor.

Det är dags för nya tofflor till mina fossingar här hemma. De jag har nu är blanknötta och helt galet glashala när de av någon anledning blir blöta under. Jag har blivit akut rädd att dräpa mig när jag kutar upp och ned i våra trappor... X)

Vad tror ni om de här?

---> Bilderna och tofflorna kommer från Docksta.

Ljuset.

Igår när jag gick hem från jobbet, hade inte gatubelysningen tänts ännu. Ett vårtecken så gott som något! Klockan var fyra och det skymde såklart, men det var inte nermörkt.

Någon gång under förra veckan hörde jag en vårfågel drilla - jättetrevligt. :) Idag har jag slutat litet tidigare och solen skiner från en blå himmel, beslöjad av höga, fjäderlätta moln. Helt rätt!

Trasig tand.

I fredags kväll tuggade jag på Renée Voltaires små lakritspastiller - lika angenämnt som vanligt. Till jag tuggade sönder en av de stora tuggtänderna näst längst in i munnen i överkäken. Shite.

Sekunden efter första chocken, såg jag tusenlapparna fladdra iväg då jag tänkte på tandläkarbesöket som bara måste göras. Jag fick tag i dem imorse och på torsdag morgon blir det påtittning och lagning.

Barn är roliga.

Ikväll efter tandborstningen, stod jag bakom Norah och assisterade henne medan händer och ansikte tvagades. Norah grejade på som vanligt och plötsligt sade hon något om "-Vad är det där som sticker ut?" med en lustig röst och en busig min. Hon böjde sig in mot blandaren och jag förstod att hon speglade sig i den.
Hon kvittrade på om det där som stack ut så jag var till slut tvungen att böja mig ned och titta. Det var näsan som stack ut. Och efter en bedrövlig dag, då barnen och jag varit på kollisionskurs mer eller mindre hela tiden (återkommer till det om jag orkar) så började jag skratta då. :) Det var väldigt befriande att få skratta litet åt Norahs tokigheter. :*

Så borstade jag en stund senare Rubens tänder. Han tog evigheter på sig för att komma till badrummet och såg litet finurlig ut när han kom. Jag var rätt arg och han var väldigt snäll. Han blidkade mig och visade så på att han hade en ficklampa i pyjamasbyxans ben. Den kunde vara bra att ha tyckte Ruben.
Så böjde han sig under stillsamt resonerande och limmade hur enkelt som helst pyjamasbenet med mockasinen, så att ficklampan inte skulle kunna ramla ut. Han, som kvider, gråter, klagar, kan inte limma byxbenen med tjocksockarna när vi skall ut.

Knasbollarna! :) :*
*älskar*

---> Norah hade bett om ansiktsmålning i flera dagar - G verkställde!

Barnens krypin på ön.

Barnen förfogar sedan kanske två år över en alkov vägg-i-vägg med vårt rum. För ett år sedan köpte vi dit en riktig våningssäng, IKEAS supersmarta Kura som är vändbar upp-och-ned. Vi har vänt den så att Rubens säng nederst, ligger direkt på golvet och därmed ryms sängen med Norah överst under snedtaket. Helt perfekt!
Så fick vi av vännerna i Älvsbyn en låg Billy, som mirakulöst nog också rymdes under snedtaket. Barnen är helförtjusta! Vi skall få ett jättefint hörn till Billyhyllan, så att det blir ytterligare litet förvaring åt dem.
G och jag skall till Happis om en och en halv vecka och då skall jag köpa litet lådor åt barnen att ha sina saker i, liknande som vi har hemma. Mormor och farmor har försett barnen med konst på väggarna. :)

Insta Freeze.

Det är himla fiffigt med minusgrader när en komponent i maten skall vara helt sval innan den blandas med andra komponenter och kocken inte har tid att låta det svalna på "naturlig" väg. :)

Ikväll, för första gången tillagat i hemmet - kyckling nuggets (helt färdiga i frysdisken, bara att värma), basmatiris och kall (just det) sås på finhackad lök fräst i curry, nedrört i gräddfil som saltats och sötats minsann. Till det babyplommontomater och sockerärtor.

Nu till bords. :)

Sista för ikväll.

Jag tänkte bara att ni skulle få se mitt nya hår. :)I det mörkbruna med den läskigt gråa utväxten, har frissan nu lagt tunna, tunna slingor av blont. Var fjärde slinga är min egen, med grå utväxt och den bruna färgen kvar. Som en liten surprise! (gärna med fransk accent!) finns en extrabred slinga blont i underhåret vid tinningarna. Den kan både synas och döljas, som man vill.
Jag är nöjd, igen! :)

Barnens farbror.

Brottningsmatch. Det bästa Ruben vet. Norah hakar alltid på. Den här gången även Klinga. :D

Farbror försöker koppla greppet. Klinga under en arm. Ruben i ett fast grepp. Han skulle precis till att klämma fast Norah i en bensax. Jag tror han misslyckades, för på nästa bild ligger han fortfarande på rygg, med tre anfallare ovanpå.

Sagofarbror.

Tacksamma föräldrar till de leklystna barnen, pustar litet medan farbror roar dem. :)
*kramar*

Klokskap.

Norah säger så mycket. Sista dagarna har jag försökt hålla i huvudet några mycket viktiga saker hon sagt sista månaden.

Norah har fyllt sex som ni vet. Sedan en tid påverkas hon en hel del av vad jag antar är den berömda sexårstrotsen. Den, som man hört talas om redan innan man blir förälder. Om jag för några veckor sedan ville rycka fram "Trotsboken" för att Ruben trotsade (tog aldrig fram den - Rubens il fläktade förbi ganska lättsamt), så är det nu hög tid att ta fram den.
Vid något tillfälle pratade vi litet, Norah och jag, om varför hon blir så arg. Hon svarade kristallklart: "-Mamma, jag vill inte vara arg, men det känns bara så i kroppen." Lilla, lilla gumman. :* Det är ju precis så det är. Hon rids av detta utveckligssteg lika tungt som jag av PMS då det är den tiden i månaden.

Det går inte att fly undan och man känner baske mig inte igen sig själv medan det pågår. Norahs fördel är att hon går framåt och kommer ur sitt utvecklingsryck ett steg närmare vuxenlivet, medan jag bara känner mig som förryckt ett par dagar per månad. X)

En förtvivlad natt för inte alls länge sedan, väckte barnen varandra, oklart för mig hur. Båda kom gråtande till mig och G var förstås i Stockholm. Av outgrundliga skäl släppte jag ned Ruben i vår säng, medan jag följde Norah på toa. Norah ville också komma till vår säng, men där bröt rena kaoset ut.
Norah brukar vägra att ligga bredvid Ruben, men skall barnen ligga i vår säng, med mig, så blir det så. Ruben i mitten, eftersom han ramlar ur sängen, Norah och jag på varsin kant. Norah grät, kved, skrek, suckade, steg upp, kastade sig ned i sängen - protesterade på alla upptänkliga sätt.

Jag vare sig kan eller vill återge hela händelseförloppet. Till slut var Norah tillbaka i sin säng och skulle minsann inte sova. Hon skulle läsa hela natten. Jag var trött, ledsen, ensam och sade ironiskt (helt förbjudet med barn, att vara ironisk) att hon kunde tända lampan och läsa.
Norah tände förstås lampan och då brann några säkringar till för mig (fast jag blev inte argare, fanns inget mera arg kvar... :']). Jag sade att hon förstås inte fick tända och läsa. Och då sade Norah till mig, att "-Mamma, du kan inte säga så där, för då tror jag att...". Det var ett riktigt lågvattenmärke som förälder. Igen. Och Norah sex år, berättade högt för mig det som jag vet - man FÅR inte vara ironisk med barn.

Farmor brukar ibland nämna att hennes pappa brukade breda så tjockt med smör på smörgåsarna när hon var liten, att han fick sluta göra mackor åt henne. Farmor nämnde detta i helgen också och ikväll när vi satt och åt barnen och jag, så kom det:

Jag tror farfar är hemligt förtjust i att Norah så beredvilligt mumsar i sig av lakarommen. :) Till höger kokt lake enligt en restaurang "Grodan" (?) i Stockholm.

"-Mamma? Satte pappa så mycket smör på farmors smörgås?" och så måttade hon ett par centimeter mellan tummen och pekfingret. Jag nickade och gjorde en min som antydde det tokiga i att sätta så mycket smör på en macka. Vi var först tvungna att resonera en kort stund kring att det var farmors pappa som brett tjockt med smör, inte Norahs pappa. När Norah hade smält det, att det var farmors egen pappa som brett tjockt med smör, utropade Norah:

"-En PAPPA?! Det är ju så fett med smör. Har han inte koll eller?!" :D :D :D