söndag 31 mars 2013

Döden.

Vi älskar vår surrige lille son över allt annat. Vi får sår i öronen av allt hans resonerande och tystnaden när Ruben inte är med oss är öronbedövande. :)

Ett framträdande ämne det senaste halvåret eller så, är helt typiskt en sexåring, döden. Nästan varje dag kommer döden upp, i ett eller annat sammanhang.
Ruben. Full av liv!!
Ruben har klarlagt att jag alltid kommer att vara hans mamma, även om jag är död. Att han alltid kommer att älska mig, även då jag är död. Han försöker få klart för sig i vilken ordning vi kommer att dö. Han vet att vi alla kommer att dö.

Ruben bygger upp sin värld i stora svepande tag. Han spänner över att allt är uppbyggt av atomer, över hur dinosaurierna dog ut och ut till planeterna och stjärnorna i rymden. Diamanter, Mario och andra storheter tar upp en hel del av hans resonemang.
"-Vi leker 'inte nudda golv'!"
Igårkväll vid nattningen var sömngående på tapeten. Ruben är helt klart litet rädd för att gå i sömn. Vi pratade som vi alltid gör och jag svarar på allt jag bara förmår. Jag försökte lugna honom med att vare sig han eller Norah någonsin har gått i sömn, men berättade att han däremot brukar prata i sömn. Jag berättade också om att moster minsann gick i sömn ofta när hon var liten. "-Hur då?" och "-hur stor var du då?" var frågor som dök upp då. Ruben funderade om man såg eller hörde något när man går i sömn och det var bara att ta ett djupt andetag och förklara att hjärnan nog registrerar både syn- och hörselintryck, men att man sover precis som i sängen, så man vet inget om det sedan.

Ruben var tvungen att ta det till sin spets tror jag och så kom då resonemanget om att man nog kan dö när man går i sömn, om inte en mamma eller en pappa hör att man går ut, eller en farmor eller en farfar (vi är ju på ön) och man skulle gå till skogen och där skulle en björn ta en. :'|
Så innerligt och oändligt älskad!
Nytt djupt andetag. Han hade ju såklart rätt i teorin, men här var jag tvungen att säga att det händer bara inte. Jag berättade åt honom att jag hör precis allt om natten och att jag aldrig skulle missa att han var uppe och gick. Lilla hjärtat.
Ikväll var det dags igen. Tyngre nu.

"-Mamma? När jag är 50 år - hur gammal är du då?". Nittio, svarade jag, med ett leende.

Han fortsatte med 60, 70 och 80 år. Redan vid 70 var jag förstås tvungen att säga att då lever jag inte. "-Men djur kan bli så gamla?" sade han då det var frågan om att jag skulle vara 120 år gammal. Då sade jag nej, inga djur eller människor kan bli så gamla, men inser nu att det var ju inte sant. Sköldpaddor kan väl bli väldigt gamla? :) Jag sade att en del träd kan bli flera hundra år gamla.
Med en m y c k e t lång istapp. :)
Så kom det om döden igen då. "-Mamma? Var vill du bli begravd?". Djupt andetag. Jag berättade att jag vill bli utströdd i vatten. "-Varför då?". Fler djupa andetag. Jag svarade precis så som jag känner det - att då finns jag i allt vatten och överallt där du ser vatten vet du att också jag är. Vi var i närapå helt mörker och jag såg inte Ruben fast vi talade med våra ansikten helt intill varandra, men nu sade han att det kändes konstigt i halsen. Det gjorde det för mig med och jag sade att det känns så när man blir ledsen. :'/ Efter detta grät vi tyst tillsammans helt kort. Jag samlade mig och sade till Ruben att ingen skall dö precis nu i alla fall.

Herregud. Så jag älskar mina barn. Och så tacksam jag är för allt de lär mig. <3 <3 <3
Koola formationer ute på isen idag! :)

onsdag 27 mars 2013

Städa litet.

Den här bloggen är sorgligt eftersatt och jag börjar idag med att ta bort en del bloggar från min läslista. Två stycken har ungefär samtidigt lagt av med att blogga och de två hade jag börjat läsa mycket mindre av, liksom en tredje blogg. Den sistnämnda bloggar i rasande fart, men känns inte längre lika kul, varför jag följer henne på FB istället. Ser jag det så ser jag det - annars inte. :)

För att Sveriges sak är vår.

Det här är en reklamfilm som fortfarande roar G och mig. :D Lyssna särskilt i slutet av filmen, där Jarmo förklarar att vi förtjänar bättre än "tunna laminatgolv och sladdriga fogsvansar". :'D Just de där orden upprepar vi gärna när som helst G och jag, givetvis härmande den finska brytningen och så får vi oss ett gott skratt. :)

K-rauta fanns här i Luleå förr. På något omärkligt vis byttes namn ut och nu heter stället där de var Lakkapää istället. Närmaste K-rauta finns i Umeå. För övrigt vet jag egentligen väldigt litet om de två och kan inte jämföra dem.

Influensa.

På lördag kväll för en och en halv vecka sedan, upptäckte jag att jag hade feber. Hostade gjorde jag redan. Ruben hade då kommit hem från skolan med feber och hosta onsdagen innan. G som var på skoterrajd, men kommit tillbaka till ön på lördagkvällen, hade också feber. På måndag tog jag hem Norah då skolan slutade och då hade hon nära på fyrtio graders feber.

Måndagen och tisdagen var nog de värsta dagarna för mig personligen. Då hade jag ont i kroppen och ont i huvudet och den där jämra huvudvärken vek inte fast jag tog tabletter. Febern var måttlig och höll sig mellan 38-39 grader.
Under pågående förkylningar radas alltid aktuella medikamenter upp i hörnet på bänken.
G vägrade att vara hemma något och har arbetat som vanligt. Han var dock tröttare än trött till i denna vecka. Igår sade han att han tyckte att tröttheten hade lagt sig något.

Barnen och jag följde samma förlopp, även om jag den här gången har varit sjukast av oss. Efter några dagar med feber och hosta kom även snuvan och det kändes som en hederlig förkylning. Fast i kubik. På torsdagen började jag bli hes och fick rackarns ont i halsen och eftersom barnen var hemma med mig, fanns ingen chans till röstvila och på den vägen är jag.
Efter läkarbesöket i fredags, byggdes utbudet ut. Vi har just nu alla Strepsils smaker hemma. Barnens favorit är tveklöst jordgubb, även om Ruben när han känner sig kaxig, kan satsa på en ingefära. Minten är hopplöst stark!
Jag har fortfarande något elakt ont i halsen och är hes. Hostar dagtid på ett sätt som går att leva med, men natthostan är inte att leka med. Sitter uppe nu, efter en hutt Cocillana-Etyfin, för att skona G och hans sömn. Jag är förstås glad för egen del att jag inte skall upp strax och till jobbet.

Första kvällen tog jag 10 milliliter Cocillana innan jag lade mig och 10 till senare på natten då jag satt uppe precis som nu. Så på lördagen mådde jag illa och spydde som en katt. Jag förstod direkt att det var en biverkan av etylmorfinet - jag har fått morfin några gånger i livet och alltid spytt hejdlöst av det. Jag åt två frukostar och fick båda i retur och åt sedan nästan inget under större delen av dagen. Till kvällen åt jag försiktigt middag och fick behålla den.
Ständiga följeslagare till oss tre denna influensa - vattenflaska och frukt.
Efter den duvningen vågade jag inte ta Cocillana. På söndag struntade jag i det och tog halva dosen och bara en gång och då mådde jag inte illa. :) Samma på måndag kväll och igårkväll. Nu har jag då varit tvungen att ta en andra dos, så vi får väl se hur jag mår idag på förmiddagen då.

Jag gick till doktorn i fredags och fick diagnosen, som jag själv redan tänkt att det här måste vara. Så nu provar jag att ha influensa. Flera barn i Rubens klass var sjuka och hemma i cirka en veckas tid vid tiden för när Ruben blev sjuk, så ett litet influensautbrott hade vi allt i den klassen. Doktorn sade i alla fall att det är ovanligt att man blir frisk från influensa efter en vecka, utan snarare handlar det om 10-14 dagar. Det är bara att invänta tillfrisknande, som hon avrundade med.
Ruben spelar. Norah fixar frillan.
Sista dagarna har jag varit nära på feberfri. Likaså igår morse. Men igårkväll kände jag att jag började frysa och hade plötsligt en febertopp som maxade ut omkring 37,8 grader. Den högsta temperatur jag mätt på mig själv är 39,9 och det var morgonen dagen innan jag jag till doktorn. Norah maxade med 40,2 grader en av kvällarna då hon kom upp och kissade.

Ruben blev ju riktigt dålig i sin andning, jag har hunnit glömma det. Känns som att vi varit sjuka i en evighet. :( Han blev kruppig och för första gången var jag tvungen att ta ut honom för att dämpa svullnaden i halsen. Ruben blir kruppig ibland då han är förkyld, men nu kom han upp och var litet panikslagen då han knappt kunde andas. Pratade lugnande med honom, så lugnande (mamman var litet skärrad ;)) att han bad mig att sluta säga åt honom att "-andas lugnt, andas lugnt!". På med överdragskläderna, mössa och vantar och så bar jag honom i några minuter ute. Andningen lugnade sig, men han fick förstås sova med mig resten av den natten. Huvva så mycket man hinner fundera. :/
G var på sin skotertur men som tur var, var mamma hos mig. Jag förberedde mig mentalt på att jag skulle måsta åka med Ruben till akuten. Nu blev det tack-och-lov inte så, men på fredag eftermiddag sedan, tog jag honom till jobbet och där fick han inhalera avsvällande och så fick han en hutt kortison också. Efter detta var lillkillen så slut, att han somnade då vi kom hem vid 17-tiden och sov till nästa morgon. Natten därefter blev mycket bättre och sedan vände det för Ruben. Han var feberfri de sista fyra dagarna av förra skolveckan, men hade jättemycket hosta och snuva och eftersom vi andra var hemma fick han också stanna hemma. Ruben gick tillbaka till skolan i måndags, Norah igår. Själv har jag annonserat till arbetet att jag blir hemma hela denna vecka också. :/
En av dagarna såg vi båda Kung Fu Panda-filmerna. Jag älskar Po och hans vedermödor medan han blir Kung Fu-mästare och vi skrattade högt flera gånger. Jag har alltid varit romantiserad av en del japanska aspekter - det inåtsiktande, meditativa, exakta och den andra filmen bjuder på några andlösa scener. Hela den filmen är mycket vacker. :)
Helt galet är att hela veckan som sjukast i i n f l u e n s a också ha varit tvungen att ta hand om barnen. Tänk att bara ha fått vila och släpa sig mellan säng, toa och soffa. ;) Jag hymlar inte med att spelandet under förra veckan nådde nya höjder! Som variation till spelen, kollade vi på teve - film eller dokumentärer. :)

Nu skall jag gå och lägga mig och se om jag får somna om något.

---> Update kl.12:33: Jag hade litet svårt att somna om och var rejält möglig då det var dags att stiga upp. Jag har inte mått illa idag, men hade ont i magen och kände mig som en spärrballong de första vakna timmarna. Nu är allt bra igen. :)