måndag 23 januari 2017

Halvvägs.



200 candy till min buddy, Magikarp. Kan inte fatta att jag inte tidigare insåg att det var just den pokémonsen jag borde ha till promenadkompis eftersom den skall ha så feruktansvärt många candy innan den går att evolva. :-)

Förändringar.

16 januari kom inbjudan till föräldramöte idag. Det stod om omorganisation i årskurs fyra, klassindelning, lokaler, bemanning och det kändes allvarligt. G var på mötet ikväll, medan jag tog Ruben på judo.

Så. Ekonomin styr. Fem klasser skall bli fyra och givetvis är det Rubens klass som splittras. De har delat klassen i fyra små kluttar och försökt sätta ihop barn som är mycket med varandra, så Ruben har bland andra två av de kompisar han gillar mest i sin grupp.

G höll mig uppdaterad via WhatsApp och mitt hjärta sjönk vartefter. Tidsplanen är oerhört tajt. Imorgon får klassen information av fröken. På fredag skall de träffa sin nya klass. På måndag om en vecka börjar Ruben  sin nya klass. Och på tisdag i nästa vecka är det föräldramöte i de nya klasserna.

G berättade medan Ruben åt kvällsmat. Ruben föll i snyftande gråt initialt. Klart han inte vill byta klass! Och varför måste just hans klass splittras? Sådana tankar hade Ruben såklart. En stund satt Ruben och jag sida vid sida med lika tårfyllda ögon.

Jag var tvungen att skärpa mig. Det kommer ju att gå bra. Vi måste intala oss det. Jag hoppas det, _så_ innerligt. Någonstans stod det att det skall bli täta uppföljningar.

En god sak som kommer ur det här, är att jag kommer att få slippa Rubens nuvarande fröken. Det är en historia som inte skall redogöras på internet, men det känns som en lättnad faktiskt.

Söndagsfika.



Vi blev bortbjudna på fika idag, till farmor. Det var riktigt trevligt. :-)

söndag 22 januari 2017

För mycket.

Från ett möte till nästa hinner en kollega få besked om elakartad bröstcancer.

Från ett mail till nästa hinner en annan kollega få besked om bröstcancer.

Nä... Nej! Jag vill inte. :'-/ Känns tungt och ledsamt när jag tänker på de här två kvinnorna. På hur livet så hastigt hakar upp sig och byter riktning. På deras familjer.

Nä.

Lördag.

De här isarna vi har..!

Ruben åkte skridskor för första gången i år.
Hundspann och isbrytare. Bara i Luleå.
Tack vare att skridskorna är justerbara i storlek, kunde Norah vränga ned sina fossingar i dem och åka på hemvägen. Hon är just nu utan skridskor, så det blir att skaffa ett par justerbara till henne med. Hon och jag har för övrigt lika stora fötter nu.
Hundarna pustar pliktskyldigt, ivriga att komma iväg igen. De sprang oavbrutet fram och tillbaka mellan kajen och Gråsjälören med människor som ville ut och fika. Det hördes många språk ute på isen och det kryllade av hundar.
Vet inte vem av dem som var mest salig.
Lycklig Ruben fick äntligen bädda ned sig i sina Pikachu-sängkläder! Tack igen mormor och morfar för den julklappen!