tag:blogger.com,1999:blog-1488833124434122070.post583239203476340449..comments2023-08-07T12:59:17.163+02:00Comments on I verkliga livet: Minns min farmor.Morskanhttp://www.blogger.com/profile/18147015408645218858noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-1488833124434122070.post-73401494249349272132008-01-21T20:59:00.000+01:002008-01-21T20:59:00.000+01:00Åh, tänk farmor... så glad hon hade blivit åt sina...Åh, tänk farmor... så glad hon hade blivit åt sina barnbarnsbarn!<BR/><BR/>Visst är det lite häftigt och skrämmande ändå, att tänka att vi skall vara föräldrar åt våra barn - för resten av våra liv. Med allt vad det innebär. Scary stuff!<BR/>Jag har svårt att leva mig in i mammas och pappas känslor, svårt att tro att de kände lika mycket för oss som jag gör för Tobias. Men det är förmodligen omöjligt att föreställa sig just den skillnaden (likheten?) eftersom det verkar vara meningen att man skall vara helt förlorad i sina barn och alltså därför inte kan se hur någon annan relation i livet skulle kunna vara likadan...<BR/><BR/>Men det är klart, igen, den mellan oss och våra föräldrar ÄR ju inte likadan. :-) De är ju våra föräldrar. Och i och med det har de förmodligen känt sig lika förlorade som vi...en annanhttps://www.blogger.com/profile/14165740292994189430noreply@blogger.com