Igårkväll, typ för ett dygn sedan, satt vi i godan ro och kvällsfikade. Som tur var hade Norah lagt sig. För plötsligt spanade syrran in en av de beryktade husspindlarna (skogsspindel? något heter fanstyget...) i ett hörn i köket. Den första för i år, ganska högt upp.
Ett visst kaos utbröt - ingen av oss får ju panik, men fy för farao så otäckt stora de är. Stor kropp OCH tjocka, långa ben. Jättemycket spindel. Snabba är de också.
|
Skulle fota spindeln där i hörnet, men syrran råkade komma i vägen. |
Syrran är ju "van" dem och beväpnad med både manuell och elektrisk flugsmälla (en i varje hand) avrättade hon den. Jag kunde inte förmå mig att gå nog nära för att fota den, vare sig före eller efter avrättningen.
|
Strax innan avrättning. |
Resten av kvällen hade jag akut svårt att ha fötterna på golvet. Idag har jag tvångsmässigt tittat i det där hörnet, flera flera gånger och för övrigt liksom sveper jag med blicken över golven och väggarna när jag färdas i huset. Känns som att vara tillbaka i Australien. Tur att jag inte planerar en resa dit.