Till slut blev det fredag.

Ruben hade fortsatt ont i magen imorse, även om det var bättre. Fortfarande ingen feber. Jag fick ju lov att fundera och fundera medan jag iakttog honom (är tyvärr så misstänksam/rädd att han överdriver eller än värre fejkar), för att komma fram till det minst felaktiga beslutet. Och samtidigt språka med Norah om allt rörande frissabesöket idag och detaljerna kring kalaset hos Moa ikväll. För att inte tala om att spränga in litet sista-minuten-läxförhör också.

Norah knallade iväg till skolan, medan jag rafsade av det värsta från en stökig diskbänk (gud så jag önskar att jag var som syrran, som alltid röjer bänken innan hon går och sover). Mitt i allt där jag sprang fram och tillbaka i huset, fick jag syn på Axi med sitt senaste offer i munnen.

Sprillernya Disney Infinity-figuren från igår, Nick Wilde, låg mellan framfötterna på taxen, båda öronen ordentligt avtuggade. Jag höll på att falla i gråt (jag gillar de där figurerna väldigt mycket) och taxfan var rätt billig där och då... :-/ Ruben hade suttit på golvet och antagligen hållit i figuren och sedan lämnat den där. Ruben fick sig en liten avhyvling också. Jag hoppas att han lär sig, blir mer uppmärksam, någon gång.

Axi har gnagt sönder rätt många små leksaker nu. Det är inte kul.

Moas pappa arbetar på reklambyrå och då dyker den koolaste kalasinbjudan hittills upp!

När jag varit en stund på jobbet, hade jag skakat av mig morgonen hemma. Arbetsdagen blixtrade förbi, med både väldigt roliga möten och ett rätt så svårt ett. Och så var det dags att flexa ut och dra till stan med Norah!

Norah blev så fin!! Får lov att återkomma med det färdiga resultatet senare.

Vi hade det mysigt den stund vi fick ihop. Vi marscherade genom H&M och Norah hittade sina examenskläder helt oförhappandes. Så då var det klart. Redan. Ruben fick nya mjukisshorts (ja, redan) och en jättesnygg t-shirt. Själv norpade jag två nya nagellack!

Överlät åt Norah att slå in sina presenter till Moa. Vilken tur att jag gjorde det!

Vi har köpt en fast bur till Axi att ha i bilen. Det blev till att montera den direkt. :-)

Farbror J har kommit och imorgon drar han, G och mest troligt Axi till Hindersön med sikte på Brändöskär och färdigställande av karet till sjöbodan. Föret ute på isarna går det bara utför med och jag känner mig inte angelägen att följa med ut, särskilt som jag ändå inte skulle få träffa G.

Istället siktar jag på en tur till Boden! Har planer på att besöka ett par butiker som jag är nyfiken på (inredning, leksaker) samt ett gott fika. Barnen hänkar med mig!

Dagens bästa bilder.

Gillar som sagt hur Axi utvecklas. Senaste är alltså att slå sig ned på brosteget då hon kliver ut för en enkel rastning på gården. Det var ju nästan soligt idag och jag fick impulsen att passa på att fota henne medan hon satt där.

Det gick ju sådär. På en enda bild har jag med hela hunden, men där sitter hon ju som en banan. På resten av bilderna är hon beskuren. Men söt som en godis!

En bra utflykt.

"-När mammor går på toa tar det jättelänge!"

Rubriken satte Tobias, när jag deklarerade att jag tänkte gå på toa någon gång idag. Jag svarade att det ju är enda stunden vi mammor får vara ifred, som förklaring till att det tar tid. Fast ifred får vi ju inte vara på toa heller. Alltid är det någon och störigt ofta faktiskt G, som absolut måste veta var jag är just då eller som måste delge mig något eller fråga något. Just då. :-D

Axi är en kool liten själ. Idag släntrade hon ut på bron och slog sig ned i solen. Hon hade inte varit ut innan, men gjorde sig ingen brådska. Så skön vovve! <3 Tyvärr är det hon som är skyldig till eländet på översta bilden...

Jag gillar ju att skotta snö. Jag vet, jättekonstigt. Fast inte då det har snöat jättejättemycket och man är sen någonstans. Men annars. Ser det som ett lagom träningspass. Vi har ju så liten infart. Och den här årstiden har jag en lätt pervers dragning åt att vilja flytta på snön igen. Nu från snödrivorna dit jag skottade den i vinter, tillbaka till den blottade asfalten där snön tinar snabbare. G bara skakar på huvudet och rullar med ögonen... :-D

Solkatt och -hund.

Tog med barnen på promenad med Axi. De lekte ute på gården med henne medan jag gjorde mig klar (däri ingår till exempel att sätta igång en tvättmaskin) och sedan promenerade vi i en knapp timme. Axis luktande och barnens ivriga klättrande i snöhögarna (rena bergskedjor) drog ut på tiden, men vädret var härligt så det var inte svårt att låta tiden gå.

Axi kröp villigt in i kattburen när vi skulle åka till morfarn.

Pratpratpratpratprat..! En trevlig kväll hos morfarn med middag och efterrätt. Norah hade vi lämnat för övernattning hos Tuva redan på väg till morfarn.

Nattliga besök.

Upptäckte imorse när jag var ute med Axi att vi haft besök av älg(ar) under natten. Jag har inte kunnat se att de ätit upp något! Vi har ju haft älg på tomten förr, men det var ju länge sedan. Litet mäktigt ändå att tänka att de knallat förbi medan vi låg och sov. :-)

Ser ni Axi där hon sitter på tomtgränsen, mitt i spåret? :-D

Imorgon skall vårt hjärta, modiga Norah, dra två mjölktänder. De första två. Senare skall två till dras. Symmetriskt förstås, hörntand och närmaste lilla tuggtand på respektive sida i överkäken. Detta för att bereda väg för de två permanenta hörntänderna som har tagit litet tid på sig att komma ned.

Den ena ligger rätt i sin kanal och har försiktigt börjat anträda sin bana nedåt. Den andra ligger högt uppe i käken och pekar dessutom litet i riktning mot roten på den permanenta framtanden intill, vilket inte är bra.

Vi har försökt förbereda Norah så bra det bara går, rätt så detaljerat. Hon är ju otroligt tuff och härdig i de här sammanhangen, så det gäller att pejla henne väl. Hon är inte den som klagar när det är på allvar liksom. Hon somnade trygg och lugn (vi pratade inte om tänderna precis vid läggdags) och där känner jag att vi lyckats väl. Själv var jag sjuk av nervositet inför det enklaste lilla tandläkarbesök till jag blev vuxen och bytte till min nuvarande tandläkare. Halleluja!

Morgonpromenad.

Det var ju för det här jag ville att vi skulle skaffa hund! Jag skulle givetvis inte ha varit på promenad på morgnarna om jag inte haft Axi som tvingar mig ut.

Sötnos!

Alltså - nu värmer den igen!

Morfarns bil, resolut parkerad för att vi skall rymmas på infarten (och bildbevis på att den fick följa med upp från ön).

Jag gillar den här gatan. Eller namnet på gatan. Jag gillar tanken på att det en gång löpte en rågång förmodligen någonstans nära gatan och i dess sträckning. 

Sötnosen är inte fullt så söt när hon hittar på bus med grejor här i huset. Hmm...

En fin promenad.

Norah kroknade idag här på ön. Inte helt klarlagt vad som fick henne att krokna. Men 27 graders värme inomhus (termometer på yttervägg) kan vara ett skäl (båda barnen blev väldigt slaka och åtminstone Norah blev illamående en gång hos mormor när det var väldigt varmt hos henne). Sena kvällar under skolveckan ett annat skäl. Norah var inte alls varm, men hade ont i huvudet och ont i benen när jag bäddade ner henne med en paracetamol innanför västen idag.

Hon somnade och sov i åtminstone en timme eller drygt innan hon kom ned och faktiskt kände för att fika. Tidigare hade hon ingen riktig matlust heller. Efter detta har hon varit på banan.

Ruben och jag passade på att få en riktigt fin promenad med båda hundarna mitt på dagen medan solen sken. G och farbror J var och rekognoserade isarna ut till Brändöskär och det var allt som blev idag för dem. Ja, förutom åtelbelysningen ikväll. :-)

I motljus.

Axi terroriserade Klinga nästan hela tiden. :-D

Grööön belysning, sensorstyrd.

Första turen ut för i år.

Så blev det äntligen kallt och äntligen lade isen över fjärdarna. Det är ju fortsatt kallt och nu kör öborna bil till och från (svärfar premiärkör idag), även om bilvägen inte öppnat officiellt. Ja, officiellt existerar den inte överhuvudtaget ännu. Men då det är så litet snö på isen, så går det fint att köra ändå.

Så i lördags var vi ut till ön i några timmar, mest av allt faktiskt för att Axi skulle få gå i skogen. Vi gick hela familjen på promenad, i allt ymnigare snöfall. Då var det bara omkring fyra minusgrader och hur bra som helst. Barnen fick träffa farmor och farfar och framförallt Klinga, som Norah längtat efter alldeles särskilt.

Axi gör nog ungefär som hon ska. Hon söker sig iväg från oss i korta turer och kommer tillbaka till oss efter en stund. Nosen i snön hela tiden! Den dag hon upphäver sitt första drevskall kommer jag att smälla av! <3