onsdag 15 februari 2017

Framtid.

Överdådigt köpesfika blev det på Alla Hjärtans-kvällen.
När barnen lagt sig, satt G och jag en stund och fantiserade kring ombyggnationer ute på ön.

Jag tror ta mig f-n att de samarbetar.

Har fått börja gruva mig inför vad som skall möta oss när vi kliver in hemma...
Katterna knuffar ned - Axi tuggar sönder.
Vare sig Axi eller katterna fick någon middag den här dagen.
Idag var det servetter som plockats ned.
Ruben hade glömt dörren öppen till sitt rum. Axi tog såklart chansen att botanisera och provtugga på ett urval grejor.

söndag 12 februari 2017

Plus minus noll.

Så kom den, hastigt och lustigt, den första gången Ruben skulle komma att sova borta. Det började med att Anupongs mamma frågade igår om Ruben ville följa och hoppa studsmatta. Vi skulle ju ut till ön, så jag frågade Ruben om han skulle vilja sova över hos Anupong, då det var hans enda chans att få följa och studsa också.
Packad och klar. Väntar. VILL iväg!
Den uppmärksamme ser att vi nu fått upp verktygstavlorna ovanför Rubens soffa, så att han fått upp sin arsenal från golvet. Plus litet annat. Helt kopierat från S i Tobias rum. :-)
Köpte en pytteliten plattång till Norah igår. Hennes nya, korta frisyr kräver något mindre än den plattång vi annars har. Kostade inte mycket, på Clas Ohlson. Blir spännande att se om den duger till något. Norahs hand för jämförelse av storlek.
Ruben svarade ja utan tvekan och där är vi nu. Vi sov ut imorse och åt ordentlig brunch och mitt i det ringde Moa och ville träffa Norah. Norah fick samma val - sova över eller inte träffas. Hon och Moa valde att sova över hos oss, det vill säga ute på ön. Det hade kunnat bli så att vi varit helt utan barn! Både väldigt främmande och spännande på samma gång. ;-D Jag är glad att vi (jag) tränat på Norah i några år nu, så att det gick riktigt lätt att lämna ifrån sig Ruben. <3
Tjejerna har haft det bra! De lekte ute då vi kom hit och sedan fikade vi medhavda semlor. Därefter drog de sig undan upp på andra våningen, medan resten av huset så sakteliga gjorde sig klara för middag. J o N kom och vi åt alla middag med efterrätt. Efter detta försvann tjejerna upp på övervåningen igen och har kollat på mello och ätit godis och lattjat med sina telefoner.
Ruben har också haft det bra. Anupongs mamma har skickat över några bilder, precis som jag gjort till Moas mamma. Så väldigt skönt med dagens teknik, som låter oss enkelt ta del av barnens upplevelser fast vi inte är tillsammans!
Svärföräldrarna gick i säng och resten av oss har sett film. Och ätit godis. En mycket trevlig kväll.

fredag 10 februari 2017

Linne.

Bröllopsdag nummer nio är linne.
Gå, gå...
Bygg...
... bygg...
... byggelibygg...
... bygg.
... och gå.
Jag hade planer som vi endast pratat mycket löst om och igårkväll blev det klart att det inte längre går att äta frukost på Hemmagastronomin, som vi gjort en eller två andra bröllopsdagar. Då tänkte jag att vi skulle ta en hotellfrukost istället (G och jag hade tagit ledigt idag), men sölade så pass att det blev försent. De tre hotell vi kollade upp, slutade servera frukost kl.09:30.
Så hade jag tänkt att vi skulle ta Axi på långpromenad längs isbanan, men det blev inte heller. Istället tog vi henne på en gruvligt lång promenad runt Bredviken och Kronan. På Kronan byggs det så otroligt mycket, att vi inte tog oss fram utan fick lov att vända. Vet inte hur länge vi var ute, men skulle tro att det rörde sig om minst två timmar. Axi var väldigt nöjd sedan.

När vi kom hem, hade båda barnen kommit hem från skolan. Vi klädde på oss "stads"-kläder och åkte in till stan för fika och ärenden. Vi fick oss smaskigt fika på Börje Olssons och klarade sedan av ärendena.
Medan vi väntade på maten, så... ;-D
Innan vi lämnade stan, köpte vi med oss thaimat hem, vilket är många år sedan vi gjorde sist. Det var väldigt gott och avnjöts framför tv:n med med brasa och bra, bra film. Nu har vi tagit en paus och Norah har monterat en Smartphone VR Headset för 29 pix från Clas Ohlson. Får vi se bara om fånen hennes kör 3D/VR.
Mums!

måndag 6 februari 2017

Tvärstopp.

Idag har Luleå Ridklubb varit tvungna att dra i handbromsen med full verkan.

En längre tid har ridskolan bokstavligt talat haltat fram med ett oroväckande antal halta och lytta hästar. Man har knogat och köpt nya hästar, med varierande framgång. Det är svårt att lyckas med hästköp! Och framför allt som min ridinstruktör (tillika ridskolechef) berättat, så tar det cirka två år att få en ny häst ridskolemässig (give or take, beroende på dess bakgrund).
För att spara på hästarna tidigarelades ikväll teoripasset som skulle ha kommit senare på terminen. Vi fick träna på att tömköra och longera häst. Mycket nyttigt och rätt spännande skall jag säga! :-D
Det är levande, stora djur som skall tåla mycket slitage och som tyvärr ofta blir halta eller skadar sig. Den sista tiden har fler hästar gått på vila av en eller annan orsak som ovan och vi vuxna ryttare har fått börja rida på de största ponnysarna. Och de stora ponnyryttarna har fått börja rida de mindre ponnysarna. Och så är man i den snabbt nedåtgående spiralen... :-/
Så för att rädda verksamheten, som är helt beroende av hästmaterialet (duh), så pausar man nu ridlektionerna på storhäst. I sju veckors tid, vilket jag antar är till att börja med. Ponnyryttarna fortsätter opåverkade.
Chefen ber oss att inte kräva tillbaka det vi betalt för dessa lektioner, även om vi har vår fulla rätt att göra det. Om vi gör det, skulle det snabbt kunna innebära att droppen rinner över och att ridskolan faktiskt går omkull.
Man kommer att erbjuda miniverksamheter, till exempel sitsträning för tre ryttare (finns i nuläget cirka 3-5 hästar att rida på) som man får anmäla sig till och betala extra för.

Jag känner mig väldigt lojal med ridskolan efter att ha ridit där sedan 1992 med korta avbrott för två graviditeter och några småbarnsår. Jag kommer inte initialt att kräva tillbaka några pengar, men sträcks tiden utan lektioner ut, får jag ju fundera ett varv till.

Som kompensation för det här ytterst tråkiga, bokade jag, Barndomskamraten och hennes kollega (vi rider tillsammans alla tre) ikväll en ridresa till Skottland. Yay! Och om litet drygt två månader börjar westernridningen om igen!

måndag 23 januari 2017

Halvvägs.



200 candy till min buddy, Magikarp. Kan inte fatta att jag inte tidigare insåg att det var just den pokémonsen jag borde ha till promenadkompis eftersom den skall ha så feruktansvärt många candy innan den går att evolva. :-)