Lördag i december.

Det enda som var viktigt idag var att köpa födelsedagspresent till Norahs klasskompis, som Norah alltså skall ha kalas med imorgon. Flickorna fyller år dagarna efter varandra och bestämde sig redan ifjol för att de skulle fira födelsedag ihop, på Leos lekland. Och så blir det nu imorgon.

Ruben och jag nattsuddade igårkväll, så vi sov ut idag. Och som vi sov. Halv elva väckte Ruben mig! Jag har känt mig väldigt vaken idag. ;-) Vi tog det lugnt och åt frunch, innan vi drog till Hägnan där vi skulle stråla ihop med Norah som kom dit med Barndomskamraten och Tuva. Det är julmarknad där i helgen och trots imponerande mängder fikasugna, lyckades Barndomskamraten få ett bord till oss.

Tjejerna sprang ut först av oss och medan Barndomskamraten bytte några ord med sin mor, svamlade Ruben och jag omkring en stund på området. Jättefint!

Där skildes våra vägar och jag och barnen drog till Storheden. Halv fyra steg vi in på Toys'R'Us och hade en och en halv timme på oss innan de stängde. Det kändes ju lugnt. Någonstans i shoppingdimmorna hörde jag senare att de minsann hade öppet en timme längre än vanligt idag, så jag tänkte att det var ju fiffigt.

:-D

Tack vare det hann jag bli så kreativ att jag köpte julklappar till kusinerna i Stockholm, hittade litet julpyssel, smusslade ned något att slå in till adventskalendern här hemma och något till mig själv med. :-D

Norah fann en enderman, som hon sedan påstod ville följa henne hem.

Mot mina föresatser åt vi på Max innan vi lämnade Storheden. Oslagbart! På hemvägen rullade vi förbi Godishuset och sedan har vi chillat här hemma. Vi bytte om till pyjamas när vi kom hem, alla tre, hällde upp godiset och sedan såg vi en dokumentär om späckhuggare, på tips av morfarn.

Gäller att hålla tungan rätt i mun med en creeper på axeln.

Det var jätteintressant! Späckhuggare är inte alls samma späckhuggare överallt. De grupperar sig snarare och är ganska stationära, pratar olika dialekter i de olika grupperna och över tid har de segregerat sig så pass att man nu börjar formulera teorier om att det kan finnas åtminstone fyra olika arter av späckhuggare. De har tydligt skilda utseenden (när en expert visar på detaljerna) - inte i grupperna som är mer homogena, men mellan grupperna. De är intelligenta och bryr sig mycket om varandra. De jagar olika byten beroende på sin levnadsmiljö - några jagar däggdjur, andra fisk och har utvecklat helt olika jaktmetoder därför.

Och apropå jaktmetoder, så har jag precis fått rapport om att farbror J nu också fällt ett litet vilt svin.

Tunnel nummer tre.

Igår försökte jag raska mig litet och få i barnen lunch då jag kom hem. Vi hade tingat bilen, så G hade fått lov att cykla till jobbet på morgonen. Det som hägrade för mig var ett besök på handelsträdgården i Rutvik. Jag tänkte mig ett eftermiddagsfika där också.

 Så hade jag råkat se att det var invigning av ännu en dekorerad gångtunnel. Några ungdomar har haft som sommarjobb att pynta en gångtunnel på Tuna. Tema den här gången var superhjältar. Jag beslöt mig för att ta barnen och mig dit.

Men så var det ju en till invigning - Team Sportia vevade igång en helt ny avdelning med jakt- och fiskeprylar. Ja, vi var ju tvungna att besöka den invigningen med.

Så först åkte barnen och jag och hade kul i gångtunneln. Vi såg tyvärr invigningsfikat stega iväg då vi anlände, men fick istället vara ensamma i tunneln och kunde därmed spexa så mycket vi ville! Därifrån åkte vi till G och så drog vi till Team Sportia. Där investerade G i riktiga jaktkläder. Det var honom väl unt efter att ha rumlat runt i skogarna i gamla militärkläder i alla tider - kläder som blir fuktiga och tunga. Nu har han snajsiga, jättemjuka Goretex-kläder som är dekorerade med grönska och höstlöv. Skitsnygga!

Så raka spåret till trädgården, där jag fyndade en pion för halva priset samt två fina funkior. Vi fick oss jättegott fika på Café Bygård därefter och som grädde på moset hann jag in på Blomsterlandet där jag köpte fem perenner till, vilka jag inte minns namnen på just nu. Nu gäller det bara att få hem jord till nya rabatten och så gräva ned blomstren, så de får börja komma sig till rätta innan kyla och vinter kommer.

Fail.

Hrrmm... Det fryser på fönstret när jag torkar det. Termometern visar -6,8 grader och yttre rutan är ju kall förstås. Har fönstret vänt och hoppas att ytterrutan värms upp litet medan jag skriver. Heh.

Årets första snö, som den såg ut på bilrutan.

Ikväll blir det advent. :)

Fast först skall vi på konsert. Overkligt. G, jag och cirka 140 andra i en yttepytteliten lokal, med Carola och kören Lust. Det blir västerbottensostpaj med löjrom och vin kommer vi att dricka till. Jag vet inget om konsertens inriktning, men med tanke på årstiden, kan det ju bli en del juliga inslag. Jag känner på mig att det kommer att bli bra i alla fall!

Koll.

Jag gillar den här mannen. Han heter Andy Scott och jag vet i princip inget om honom, men jag kan se på hans konst att han gillar - mest troligt älskar - hästar och han ser dem och förstår dem. Sådana människor är bra. Och vilken konst! Vilka dimensioner! Kan ju få vara ett litet delmål i livet, att någon gång få lägga ögonen på ett av hans verk och allra, allra helst en av hästarna. Lyllo de människor som har ett av av hans konstverk i sin livsmiljö!

The Heavy Horse.

The Cob.

Handens sketcher mellan hjärnan och konstverket. Helt fantastiskt! Tänk att ha de visionerna och den förmågan.

Riktigt S T O R konst. :)

Konstnären, modellen och verket.

Här är en bildgoogling på Andy Scotts hästskulpturer. Han gör andra figurer också, oftast människor som ser jättefina ut de med, men äsch - orkar inte titta på dem. ;)

Bilderna i mitt inlägg har jag lånat kors och tvärs från webben - jag hoppas att ingen biter skrivfingrarna av mig, då jag bara vill hylla en konstnär och få någon till att upptäcka honom. :)

Ååhh...

Syrran - ni får bara inte gå på den här utställningen förrän vi är där och kan följa med. Antagligen behövs två, tre dagar där innan alla spelat igenom alla spelen. ;)

De två nedre bilderna kan mycket väl vara en del av utställningen i fråga. Jag tog bilder av bilderna på Teknikens Hus i våras, då där var just en spelutställning.

En dag för tjejerna.

Eftersom Norah skulle rida, hade vi bestämt att hon och jag skulle åka upp till stan på morgonen då G, farbror J och svärfar skulle ut på B-skär och snickra litet innan vintern. Ruben valde att stanna på ön med farmor.

Norah och jag inledde med frukost nummer två. Den första hade vi klarat av på ön.

Jahupp. Så var de här då. De gula löven.

Man hinner alltid med att leka litet!

Såg så exotiskt ut, som inte likt Luleå. :)

Många kände sig kallade. Men för tusan - sagolikt väder, havet, en stor vacker båt - klart man skall bege sig dit. :)

Så. Mycket. Rep. 

"Katanoner", som Ruben sade till för något år sedan. <3

"-Får jag skriva litet?"

Norah _kan_ vara den enda människan på den här jorden som tycker att jag är rolig. <3

Avrundade stadsturen med varsin supergod glass, på en skönt kurvad konstgräsklädd fåtölj på Storgatan, i så himla skön solvärme. Fy, vad vi var värda den här dagen!

Rally.

I lördags gick ett evenemang av stapeln som jag haft koll på ett tag - veteranbrandbilsrally. :) Jag har precis googlat litet och försökt hitta varför man kallar sådana här evenemang för "rally". Jag har alltid funderat på det. Det är ju inte direkt som att man kör fort, tvärt om. Slår mig plötsligt att det kanske ganska rakt av kommer från engelskans "rally" som betyder "att samlas". Kan det vara så? :)

Vi tvingar med våra stackars barn på de här evenemangen. :D Båda var svårt ointresserade, delvis för att de ville hem och provspela sina nya Skylanders som vilade i deras påsar. 

Det vinnande ekipaget, för man tävlade med sina fordon också. :)

Ordning och reda.

Jag tycker om bilar. Det är väl bara att konstatera det. Gubevars inte direkt sköta om dem och absolut ointresserad av att "mecka". Men att titta på dem och köra/åka i dem, det gillar jag.

Älskar ett av de bästa tv-program som gjorts och fortfarande görs, "Top Gear". Det har jag uttryckt förr tror jag. De tre gubbsen kompletterar varandra på ett helt otroligt bra sätt och ibland kontemplerar jag showens budget. Den kan inte gå av för hackor. De har också ett av världens bästa kamera- och klippteam, för inslagen i deras program är grymt snygga att titta på.

Inget mindre än tjusigt.

Jag blir bubblande lycklig då jag är på flyguppvisningar! Gaaalet så fränt det är. Jag berusas av farten och kraften i flygplanen. :) Väldigt roligt att ha en flygflottilj i stan, så att vi med viss regelbundenhet får uppleva flyguppvisningar. Jag inser hur roligt det skulle vara att köra motorcykel, men nöjer mig med (snö)skoter.

G kan ägna respektingivande antal timmar åt att surfa på till exempel motorcyklar. ;) Han har haft ett tungt sug i vår, har till och med haft kontakt med folk som velat sälja sin motorcykel. Jag tycker det finns många uppenbara faror med att köra hoj i trafiken och det vet jag att G också funderar på. Men jag förstår tjusningen.

Ambulans.

Sedan länge tittar vi båda (fast G mest, jättemycket mest) på fina, gamla Mustanger. Plötsligt stod det som i ett förklarat sken att G givetvis hellre får skaffa en snygg Mustang än en snygg hoj. Det skiljer förstås en hyfsad peng där emellan, men en Mustang känns säkrare och mer funkis än en hoj. Vi får väl se om det får förbli en dröm eller hur det blir. :)

Pony Edition. Mustanger löper fritt längs sätets överkant! :)

Vi står inför att kanske byta bil också. Till hösten har vi haft vår fina SAAB i tre år och vi måste antingen köpa lös den eller byta bil. G är helt inne på att byta bil, för att slutgiltigt få tag i en bil med automatlåda, fyrhjulsdrift OCH diesel som bränsleslag. Det kunde inte SAAB åstadkomma, inte i någon av deras kombimodeller.

Färg - Twilight Bronze Metallic. Förut har Volvo haft en otroligt vacker röd färg att tillgå på sina bilar, men nu verkar den inte finnas längre. Den hette "Fire Engine Red". :)

Det här känns jättesvårt för mig. Skall vi verkligen göra oss av med den här SAAB:en? Det är ju den sista så att säga. Vår tredje SAAB, vår tredje egna bil och den första vi haft från den var ny. Det kommer ju aldrig att finnas några nya SAAB:ar att köpa. Den bil som hägrar allra mest för G och som jag inte har något jättemycket emot, är en Volvo XC60. Där kan vi få alla de där sakerna jag räknade upp tidigare, plus mycket, mycket mer förstås. Volvon har som standard bland annat den där jättefiffiga funktionen  att den bromsar in litet om man kommer för nära framförvarande fordon, vilket aldrig är fel.

Nä, nu är det hög tid för frukost!