Visar inlägg med etikett förskola. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förskola. Visa alla inlägg

måndag 26 mars 2012

Ruben tappar tänder.

Jag har så dålig koll och kan ju bara jämföra med Norah, så jag kände mig rätt förvånad tidigare i vinter när Ruben presenterade lösa tänder. Han har klagat då och då på att han inte kan gnaga de hårdaste bröden, men jag har inte brytt mig särskilt.

Jag har tänkt att det är länge kvar innan de skall lossna. Samtidigt så har två, tre av de andra storpojkarna tappat tänder på Rubens avdelning, varav en är årgången yngre. I helgen kunde vi konstatera att de två mittersta småtänderna nere var rejält lösa, den ena mer än den andra.
Utan tand, i sin inte längre nya men fortfarande fräscha korta frisyr och med sitt absoluta favoritplagg just nu - en Mariopyjamas! :)

Idag när han kom hem från förskolan log han brett och visade upp sin första glugg! Den hade tydligen lämnat sin plats under snölek idag, så vi får aldrig se den lilla tanden mera. Men vi är överens om att tandfén nog fixar det ändå. ;)
Så här går det också att sitta och läsa en söndagmorgon i väntan på frukost. :)
---> Norah tappade sin första tand för ungefär tretton månader sedan, alltså gott och väl sex år fyllda. Nu har Norah ganska nyligt tappat tand nummer fyra, så hon läspar litet rart. :)

torsdag 15 mars 2012

Så fina vi var.

En av alla bilder som pappa scannat hittills. Som jag älskar den här bilden! Min syster och jag. Jag och min - MIN - syster. Vilken tur jag haft som fått min syster till syster. *kärlek*

Igår fyllde jag år. :) Jag hade en bra födelsedag med fina presenter och glada tillrop. Jag bjöd på tårta på jobbet och när man fyller år är Facebook som allra bäst, för många av ens vänner strösslar glada gratulationer över en då!

Ruben åkte sitt Hagalopp och till detta evenemang slöt både mormor och morfar upp. Ikväll tillagades fläskytterfilé och fikades macarons, praliner och schwarzwaldtårta. Kvällen avrundades i soffan med pappa, mamma, G och jag, kontemplerande vilket slags boende vi skall boka i syden till hösten! *yay*

fredag 26 augusti 2011

Fredagsmys.

Vilken skön dag! Regnet strilar ned och jag är hemma med Ruben för att hans förskola är stängd. För en stund sedan kom Klinga på besök, vilket jag underlåtit att berätta för barnen, så det blev en överraskning. :) Norah vet inte om det än, men vi tar med Klinga på promenad då vi hämtar hem henne och kompisen.
Fredag idag. Då får man spela! :) Och vilken mysig kompis i soffan.

onsdag 16 mars 2011

Hagaloppet.

Idag gick båda barnens skidlöp av stapeln. Norah kunde ju dock inte delta i sitt, då hon vackert fått vara hemma idag. Hon åt nästan inget på hela dagen igår som sagt, men är tack-och-lov mycket piggare idag. Hon har faktiskt börjat äta litet igen till och med.
Ruben börjar kännas återställd. Igår åt han alla måltider och han åt själv. Imorse peppade vi honom att tanka upp ordentligt med "bränsle" så att han skulle orka runt.Jag kom sent från jobbet och Ruben hade precis gått i mål då jag fångade honom på första bilden. :) Han var jätteglad och stolt över sin prestation och han hade minsann åkt den "stora" banan. Saften och bullarna var mycket efterlängtade sedan!
Solen, som Rubens avdelning heter, har alltid tur med vädret vid sina tillställningar (ta-i-trä!!). Hagaloppet, Förskolans dag och Grillkväll brukar alltid ske i fint väder. :) Så även idag, en strålande vacker vårvinterdag med en sol som börjat värma igen.

G har varit hemma med Norah på förmiddagen och jag hade turligt nog en kort dag och är hemma nu. Imorgon kanske vi får låna ut Norah till farmor och farfar, så att G och jag båda kan arbeta och Norah får vila en dag till.

måndag 21 juni 2010

O, dessa eoner av vuxentid!

Jag arbetar heltid över sommaren (utom då jag är ledig förstås) och G kunde inte vara föräldraledig denna vecka, så barnen åkte ut till ön idag med farmor och farfar. :O)

Norah, vår stora, stora, underbara lilla tjej, gjorde därmed idag sin sista dag i förskolan! Fyra terminer blev det - fyra jättefina terminer på den bästa förskolan. En otrolig ynnest att med full trygghet kunna lämna sina barn i kunniga, engagerade förskolelärares händer, medan jag själv roar mig på jobbet! ;O)
G och jag måste nu göra det mesta av några kvällar utan barn, så vi har just varit och lånat oss en SAAB 9-3X. Innan vi tar den ut på en långstyrning (håll i er i Älvsbyn! ;O)), så går vi ut och äter något gott någonstans.
Så här glada var vi på väg till Western Farm förra helgen!

Jag struntar i att vakta min vikt i någon högre grad denna midsommarvecka!

tisdag 9 mars 2010

Hagaloppet.

Barnens förskola höll idag traditionsenligt Hagaloppet, som går under Barnens Vasalopp. Vädret visade sig från sin bästa sida med blå himmel, sol och bara svaga vindar.




Jag skyndade mig från jobbet, visste att jag missat starten, men hoppades hinna se Norah åka. Ruben har precis fått ärva skidor av gudbröderna, men vi har inte grejat skor till honom, så han skulle inte åka. Ingen skada skedd - han lekte så intensivt när det blev fika, att han tackade nej till det! :O)
Sedan fikade han.

Jag ställde mig på pass och Marie, en av förskollärarna rapporterade med sportreferatorns upphetsade stämma, att "-Norah är därborta, hon kommer snart runt!". Jag spanade, hejade på andra barn och blev som vanligt väldigt rörd. Barnen och förskollärarna gick in för skidlöpet till hundra procent och till slut såg jag Norah!
Norah, i lila.

Min lilla, stora flicka! Hon kom åkande och halkade omkull på stjärten hur ofta som helst - spåren var stenhårda och glashala efter tövädret igår och i förrgår. Och jag blev så himla rörd. Tårarna sprang upp i ögonen och jag förstår att alla skolavslutningar och Luciatåg kommer att bli en stor prövning för mammahjärtat... :O*

söndag 3 januari 2010

Norahs kalas!

Idag blev det äntligen av, Norahs kalas. Det första försöket frös inne, då båda barnen och mamman nedkom med en förkylning dagen innan det var tänkt gå av stapeln. Idag var vi friska och nu skulle det ske!

Ett jobbigt faktum, för mamman som är helt nuubie ;O) (rättstavat Oskar?) på området. Fullständigt otränad på barnkalas och dessutom helt stressotålig i dessa dagar. Jag har tidigare i livet alltid angett mig som stresstålig, men någonstans på vägen de senaste åren och särskilt det här sista - så har min stresstålighet minimerats till ett intet. :O/
Nåja, nytt år, nytt decennium - är det nu jag skall bryta till mig själv, så att jag blir bättre på att gå i säng och därmed återfår en del av orken och stresståligheten? Knappast. *luttrad* :O)

Åter till inläggets fokus - kalas!

Söta, fina Norah märkte inget av mammans tungsinne och när kamraterna började troppa in, steg stämningen snabbt! :O) Tre mammor plus Barndomskamraten stannade och det var fem barn bjudna från förskolan och så Tuva, så inalles skulle det bli åtta barn. En pojke uteblev dock.

Men kalas blev det i alla fall, i det enkla formatet. Först fri lek som är ganska självgående, så vi vuxna fick oss ett fika. Så fick barnen fika. G höll dem sällskap och kvinnfolket hölls i vardagsrummet. Presentöppning (ack så traumatisk för Rubbe, som insåg att där inte fanns något för honom :O)) vidtog och strax därpå fiskdamm. Norah var jätteglad över sina jättefina presenter och relativt duktig på att tacka för dem, särskilt vid påminnelse - men fiskdammen - wow vad den var poppis! 8O) Rubens humör var i topp också - han glömde snabbt den tidigare bedrövelsen.
Känner mig jättenöjd med innehållet i de namngivna påsarna; ett fåtal karameller inklusive en klubba, en ballong och en dinosaurie. Att skriva namn på påsarna och att lägga i en liten present och inte bara karra, inspirerades av syrrans och S's kompisar som vi firade Midsommar med. De har inga barn, men hade finfin fiskdamm till alla barn som också var med.
*pust* Nu är det i alla fall drygt nio månader till vi måste ställa till med (barn)kalas igen! ;O)

fredag 13 november 2009

Imorrn - fredagsmys!

G har inlett resan hemåt såpass att han nu sitter i taxin på väg mot Pu Dong, som flygplatsen (en av?) heter i Shanghai. Om cirka 19 timmar står han här i farstun igen, med en lyckligt flinande hustru och två överlyckliga barn omkring sig! Norah har gjort ett paket åt honom och däri är ett halsband. En farsdagspresent har vi också, som vi väl lär överlämna imorgon. :O)
Barnen, då de skulle ha höstfest på förskolan. :O) Utrustningen kompletterades med en svart häst till Zorro och en brun till Pocahontas. :O*
Ikväll fick jag en och en halv timme på stan för mig själv, tack vare svärmor. Jag hade några ärenden, inga av akut karaktär. Tänkte att jag skulle låta en liten julkänsla smyga över mig och bara slappna av.
Modiga Norah just innan vaccinationen i eftermiddags!

Fann mig snart bläddrande bland barnkläder på Kapp Ahl, innan jag skärpte mig och gick över till Twilfit istället och tittade på silke och spetsar... ;O) Årets nattlinne från Po.P blev det och vips julutstyrslar till barnen. På Lindex blev det några sockor och strumpbyxor och trosor. *glad* Det behövs inte mycket, det säger jag er!

Men framförallt besökte jag HemmaGastronomi, där jag handlade mat för vuxna. Så att G och jag får litet fredagsmys när barnen lagt sig. :O*

torsdag 14 maj 2009

Förskolans dag.

Idag har det varit fest på förskolan. Vår förskola hade gjort ett fantastiskt jobb både inom- och utomhus och solen har strålat hela dagen. :O)



Inne var det vernissage. Barnens projekt satt uppe till beskådande - byggprojekt och konstverk.

Ute var det pyntat så fint att jag blev jätteglad av att se det imorse, glad över att våra barn har det så bra på sin förskola, med de mest jättehärliga förskolelärare man kunde önska sig!

Ikväll firade vi slutet på dagen med glass (!) till kvällsmat. Barnen fick lov att bada först, då de lekt ute utan sina överdragskläder och var rejält dammiga och smutsiga. :O) Till glassen (barn har inga fördomar) åt de ett par hårdbrödmackor och ett glas mjölk. Jag ville att det skulle kännas som att dagen fick ett festligt avslut och vi var alla glada (mamman särskilt avslappnad) över att vara lediga imorgon och dessutom kommer pappan hem... *mums*

onsdag 24 september 2008

VAB

Krasslig men med tungan rätt i mun! Det ÄR klurigt att "kippa!"! ;O)

Idag har jag VAB:bat för första gången i livet. En sen debut! ;O)

Rubbe är litet krasslig; han har haft något på gång och natten till idag blev det jobbigt för honom. Han är ändå pigg, men hostar litet och producerar tjock, grön snuva. Två, tre gånger idag har han sett uppfordrande växlat med bedjande på mig och sagt "dagis!" och låtit mig förstå att han ville dit. En gång satte han på sig mössa och stövlar och var beredd. Det är så rart!

Apropå att klä på sig, så har Norah just erövrat sitt "påklädningskörkort". Det är en snillrik sak som barnens förskola instiftat. Barnen får en guldstjärna för var gång de klätt på sig/av sig ordentligt inklusive hänga upp och lägga kläderna där de skall vara. När de har fått fem stjärnor, får de sitt eftertraktade påklädningskörkort.
Det var föräldramöte för bara ett par veckor sedan och en pappa där sade att det är helt perfekt med de där körkorten, för om barnen tjorvar med påklädningen, kan man bara nämna litet om att deras påklädningskörkort kanske dras in om de inte klär sig ordentligt. ;O) :O)
En annan förälder visste att någon annan förskola hade snappat upp idén och höll på att införa den. :O)

Imorgon har jag min lediga dag, så vi får en lugn morgon. På eftermiddagen pyser jag iväg på första träffen i min klädsömnadskurs. Hur kul skall inte det bli på en skala?! :O) Jag fick ett il i helgen som var och sökte reda på tygerna och mönstret och har ikväll suttit och tittat litet på det. Känns litet gruversamt; det är så länge sedan jag sydde något i klädväg. Men äntligen skall min kappa få träda ut ur tygbunten! :O)

torsdag 11 september 2008

Sommarminne I.

Målet eller vändpunkten på vår bilsemester i somras, var Örnsköldsvik och den ambulerande utställningen Star Wars The Exhibition. Jag råkade höra om den på radion på vårkanten och kände att det nog skulle vara möjligt att åka dit. Och har jag tänkt tanken, så är det som om en obönhörlig kraft sätts i rullning till det händer, det som jag tänkte. ;O)

Utställningen var så bra som jag någonsin kunnat föreställa mig. :O) Det hade bara kunnat toppas av att ha varit där på V.I.P-invigningen, då Chewbacca, C-3PO, Darth Vader med flera minglade och åtminstone C-3PO innehöll den skådis som alltid gestaltat droiden.

Utställningen var stor och fyllde hela museet i Ö-vik. Museet byggdes om och renoverades radikalt inför utställningen och rummet som huserade Darth Vader var mäktigt. Det var mörkt, väldigt svalt och Vader stod väl upphöjd och reste sig antagligen ett par meter ovanför en själv. Med effektfulla pauser, hördes Vader andetag (nästan _alla_ vet hur de låter ;O)) och det var stört omöjligt att inte få gåshud där inne. De facto började Norah gråta ett par gånger, då hon fördes in i det rummet av entusiastiska föräldrar! XO)
Överallt och även i det rummet, fanns teckningar, målningar och texter, i original eller som förklarande texter till utställningen. Här och där satt stora skärmar, där sekvenser visades som associerade till det som var utställt i rummet. I en sal gick en film då och då, om tekniken bakom filmerna.

Man kunde spela in en filmsnutt framför en green screen, hur kul som helst och kostade bara en spottstyver. Det fanns också en jedi-skola, men vi kom oss aldrig dit (det var i en angränsande byggnad). Det var för barn, också det jättebilligt och alla som ville fick titta på och fotografera. Just det var ju så kul också, att man fick fotografera ALLT. Jag såg en del stora objektiv som vandrade omkring därinne. Själv larvade vi omkring med en digitalkamra som hade sett sina bästa dagar.

Och överallt mötte jag lyckligt fånflinande vuxna, som precis som jag fnittrade rusigt inombords av att få se och möta alla de här sakerna. Små, små modeller, fullskaliga modeller, detaljer, detaljrikedom. Stolar, stolar - inget man direkt tänker på i filmerna, men de finns överallt (kommer att titta mer på sådant nästa gång jag kollar på någon av filmerna :O)). Framförallt kostymer... åååhh! De är ju på riktigt, i alla fall de som bars av skådespelare av kött och blod (eller gummi! ;O)). Och så fina! :O)
En souvenirshop fanns det, men den blev jag litet besviken på. Pryttlarna som fanns där var jättefina, men de var för få eller något. Jag hade velat ha mer!

Vi har här hemma haft två jobbiga kvällar nu, då Norah varit intill döden trött och knappt orkat med sig själv. Tack-och-lov har jag orkat, nästan hela tiden. ;O) Lilla, lilla stora tjejen... Hon har sedan terminen börjat, slutat sova middag och det har gått bra
Tryggt att ha en stor gudbror när man möter Darth Vader! ;O)

fram till nu. Jag misslyckades med att få dem i säng i rätt tid sista två kvällarna; det är senast 1930 som gäller nu, antagligen gärna 1915. Jag väcker dem ju mellan 0600-0630 och nu var orken slut. Vår lilla Solen-kompis (begrepp som nog används på förskolan och som jag hört Norah använda; "-nu är du ingen Solen-kompis" sade hon till Ruben ikväll!) somnade ovaggad efter en del gråt och tandagnisslan ikväll...
Ruben är helt fräsch, för han sover som en tok ute i en mojsig påse i en stor vagn. De har fått väcka honom den här veckan efter mer än två timmar, för att han skall hinna få i sig mellis! :O)

På ön har de "bara" fått en ko idag, så nu har de bara en ko kvar. Imorgon blir det jakt endast på förmiddagen, så G kommer upp och hämtar oss. *glad* Det blir utfärd till ön och älgfest med svågern, Hertsövännerna, svärföräldrarna och alla barnen, ihop med markägare och jägare, på lördagkväll. Älgköttsoppa på sprittande färskt kött ;O) samt god hemgjord tårta till efterrätt står som alltid på menyn.

Gonatt!

måndag 8 september 2008

Amerika.

Kvantum har en hylla med Amerikanska produkter. Har i många år då och då botaniserat i dylika hyllor, men nu känns det som att göra litet research! ;O) Sålunda köpte jag senast och står och tuggar på nu Pretzel Pete Gourmet Pretzel Nuggets, smaksatta med Honey Mustard och de är riktigt goda faktiskt, som ett trevligt och ovant snacks.

För några kvällar sedan drack jag Boylan Bottleworks Sugar Cane Cola, som är sötad med rörsocker. Den var jättegod!

På ön har de idag fällt ett vuxet djur och två kalvar, sålunda sju vuxna djur fällda. Bara fem kvar! G, den stackaren, hade varit tvungen att stå ibland på passet idag, för att inte falla i djup sömn... :O)

Imorgon är det skarpt läge för mig. För första gången skall jag ensam få mig och barnen klara för att traska till förskolan och sedan traska vidare till arbetet. Känns litet konstigt, väldigt ovant - någon annan tar hand om mina barn, så att jag kan arbeta. Hmm... :O) Uppgiften som sådan är ju dock inte ovan, utan det är väl mest tidpunkten på dygnet. Räknar med att kravla mig upp vid 0545 cirka.

Gonatt!

måndag 18 augusti 2008

Inskolning - repris och premiär!

Å, himmelrike! Jag är så glad för förskolan. Igen. :O)

Vi for tillsammans imorse alla fyra till Haga och avdelning Solen, för att påbörja inskolningen av Norah och Ruben. Marie, en av förskollärarna på avdelningen, råkade möta i dörren och hälsade genast "-Hej Ruben och hej Norah!" och det kändes ju jättebra. Strax därefter kom Lena, deras inskolningsfröken.

Ruben försvann in i lyckliga billekar och höll på med det hela den stund vi var där. Norah var lika lycklig då hon efter en stund kröp omkring på golvet och var hund. Lyckan var fullkomlig då det fanns koppel med karbinhake, som barnhundarna satte fast i sina halsringningar och sedan lydigt leddes omkring i av andra barn som gärna ledde omkring sina kompisar. :O)

Jag själv skrattade och log euforiskt av den lättade och rätta känslan av att med trygghet få lämna över mina barn i förskolans erfarna och pigga händer!

söndag 3 augusti 2008

Framsteg!

Det händer förstås en hel del på barnfronten - de går fort framåt, Ruben tydligare än Norah eftersom han är mindre och hans framsteg märks tydligare.

Under förra veckan sjöng plötsligt Norah tillsammans med mig, vilket hon konsekvent vägrat göra hittills. Det var jätteroligt och hon sjöng jättefint! :O) Jag tog upp "Broder Jakob" och Norah hakade på. Norah har sedan länge sjungit mycket, men liksom för sig själv när hon leker. Jag vet inte hur hon bar sig åt på dagis, om hon sjöng något då de hade sångstund, men här hemma så sjunger hon oftast det hon gör, med egen melodi.

Ruben har så smått börjat sjunga han med, sista månaden kanske och han såg mycket förtjust ut då Norah och jag sjöng. Jag sjunger alldeles för litet med dem. Tur att de snart får komma på förskolan igen, så att de exponeras för mer av det som vi är mindre bra på att erbjuda dem! ;O)

Sista två veckorna har Ruben putsat på sitt jämfotahopp och nu kan han det! Det är vederbörligt noterat i BVC-journalen. ;O) Han småhoppar litet som uppladdning och sedan satsar han och hoppar upp i ett perfekt jämfotaskutt. Han fixar inte ännu att göra ett till direkt efteråt, men han försöker.
Sedan ganska länge har Ruben "sprungit" också. Han har så bråttom i livet, att han nästan aldrig går, utan han liksom springer fram. Skrattade högt för ett tag sedan, när han sprang från vardagsrummet i en båge in i sitt och Norahs rum och han höll sin ena arm sträckt framför sig med knuten näve och visionen av Stålmannen var klar. XO)
Nu är jag i alla fall benägen att kalla det för att springa, det han gör. Definitionen på att springa, är att det finns ett svävmoment och jag tror att det precis just nu börjar infinna sig ett sådant.

Sedan en tid har Ruben börjat leka låtsaslekar litet tydligare. En morgon fick G och jag godis ur Rubens lilla kupade hand. Vi låg alla i vår säng. Ruben lyfte litet på täcket, stack in handen och fick med sig litet godis, som han sedan erbjöd oss. Ofattbart gulligt! Det var bara att öppna munnen och mumsa i sig! :O)

måndag 16 juni 2008

Tolv minuter.

Hade bestämt idag att Smilla, jag och barnen skulle promenera till deras nya dagis. Jag ville veta hur länge det skulle ta för oss att gå dit.
Det tog underbara tolv minuter. Märk väl att Ruben också gick - alltså tempot var inte högt. Så härligt! Inte behövde vi oroa oss särskilt mycket för några bilar heller.
Vi stannade dessutom till en kort stund, medan en vovve mötte oss. Jag ville inte gående manövrera "vilddjuret" ;O) Smilla och två lösa barn, så det kändes enklast att helt enkelt stå stilla.

Så det kommer att bli helt möjligt för oss att gå till dagis. Skön och bra vana!

torsdag 12 juni 2008

Sommarlov!

Efter en kort och spännande termin, hade Norah idag sin sista dag på dagis innan sommarlovet.

Allt har gått hur bra som helst; Jon som hade Norah på inskolning sade på "utvecklingssamtalet" att Norah är snäll, vänlig, omtänksam och empatisk. De har försökt hjälpa henne att "tuffa" på sig litet och ta för sig och förskollärarna säger samstämmigt att hon gått framåt.

Norah har oftast gått helt lätt att lämna och hon har varit jätteglad när vi kommit och hämtat. Hon har sovit gott och jag tror att hon äter bra på dagis, där G och jag inte hänger över henne och tjatar... ;O)

Tårarna sprang fram i ögonen direkt jag lade dem på den lilla skriften som Norah fick med sig hem idag. Fast de alldeles säkert skriver detsamma till alla barnen, känns det speciellt att de skriver det till Norah. Vår lilla Norah. Stora Norah, som lämnar avtryck i människor.

Den här förskolan är ett provisorium, som nu permanentas. I KANSKE ett år. All personal som arbetat där denna termin, försvinner. Istället kommer en komplett personalgrupp från en annan förskola, som lagts ned. Många av barnen försvinner också (som Norah och Ruben som fått plats där vi först önskade - på Haga förskola, avdelning Solen :O)). Förstår nuvarande personal som inte hunnit/orkat "få till det"; ha en inriktning, mål och mening med verksamheten. De har gjort tappra försök och vi har verkligen tyckt om dem. Särskilt koolt har det ju varit att tre av personalen varit män. Norah har tyckt jättemycket om dem, allihop!

Men nu är det sommarlov - Norahs första!

fredag 14 mars 2008

Födelsedag.

Min fyrtioandra. Respektingivande. "Är vi vuxna nu?" brukar G och jag skoja och säga; senast när vi glada höll på att ta oss ut ur huset i förra veckan för att gå med Norah till dagis. G svarar alltid "nä" med ett leende...

Fick redan för ett par dagar sedan ett paket i posten, som jag misstänkte var från syrran. Öppnade det imorse och hon har som vanligt träffat rätt! Ett litet kit med reseprylar, som jag absolut skulle kunna sukta över men inte köpa. Ett etui till pass, biljetter, kort, ett enkomt etui i glada färger till själva passet, en matchande bagage-tag och så ett litet finurligt fodral till de riktigt små prylarna; småpengar, smycken eller liknande. Tack syrran, The S och Tobias!

Av svärmor fick jag ett ramat, tovat litet hjärta, hantverkat av en lokal tjej. Ett jätterart litet konstverk som skall upp på väggen någonstans. Vi börjar ha en del konst som skall upp på väggarna nu och framförallt har vi en del konst som behöver ramas. Roligt!

Målarn "om-ni-vill-sätta-fula-tapeter-får-ni-göra-det-själva" har precis varit förbi och granskat vår farstu samt lämnat litet input på saker och tings utförande. Som vi ofta säger om farstun - det kommer att bli SÅ fint!

Annars är det ingen som grattat mig ännu. G har haft några chanser, men missat dem (han är väl ursäktad - han träffar investerare i huvudstaden idag och for hemifrån 0455). Pappa har inte ringt, inte mamma heller. Men de tror förstås att jag är på jobbet som jag brukar på fredagar. Ingen av dem vet nämligen att jag igår drog på mig mitt livs första

RYGGSKOTT! Aaarrghh! Som jag ångrar att jag lyfte Norah just där och då. Äh, jag ångrar det inte på riktigt; jag kan ju inte göra det ogjort och det hade säkert hänt förr eller senare i alla fall.
Jag hade haft känningar från ryggen i ett par dagar när jag så lyfte Norah igår morse. Jag kände hur det som "sprakade" över hela korsryggen och sedan gjorde det rejält ont och kändes akut svagt i ryggslutet. Ingen utstrålning, utan bara lokalt över hela korsryggen. Fick ändå litet panik, G skulle på jobbet och skulle köra Norah till dagis på vägen (Ruben var så förkyld att jag inte ville ta ut honom), men hur skulle jag klara Ruben?

Myrstegade mig omkring i huset, omsorgsfull teknik för att ta sig ned på golvet. Svettigt. Konsulterade vårdcentralen som ordinerade rörelse och smärtlindring men inte lyfta (det var ju bara att glömma). Lämpligt nog, som ett tecken i tiden, sade sköterskan i telefon att "sådant här kommer ju med åldern". Jo, jo. Varskodde min egen vårdcentral som fick hugga tag i att boka om alla mina patienter som jag skulle ha haft idag. Bad svärföräldrarna komma upp tidigare, för att hjälpa mig att hämta Norah från dagis (hade tagit mig en halv evighet att ta mig dit). Vi hade redan bett dem komma och vara barnvakter idag, eftersom G skulle vara borta så jag har haft ovärderlig hjälp av dem.
Efter ett par timmar lade sig den akuta fasen och smärtorna kändes inte lika svåra. Satte värme över nedre delen av ryggen. Pratade med Hällo, diplomerad massör på gatan, om tips på naprapater/sjukgymnaster/kiropraktorer eftersom jag visste att hon haft kontakt med dylika. Fick tre namn på en ur varje yrkeskategori, med varma rekommendationer, men så fick jag också erbjudande om massage, vilket jag förstås tackade och tog emot av. Så på eftermiddagen, när Norah kommit hem och Ruben sov, så gick jag till Hällo och fick massage.
Hällo är en besjälad massör som investerar av sig själv i sin massage och det var jätteontskönt att få behandlingen. Hon kunde inte med säkerhet utesluta att skelettet är inblandat eller bara mjukdelar, men tillstyrkte att hennes behandling i alla fall inte kunde förvärra tillståndet. Jag hade fortfarande ont när jag gick från henne, men kände mig skönt bearbetad.
Vid middagstid tog jag smärtlindring och det tog nog sina modiga två timmar innan jag hade full effekt av den, men sedan blev det riktigt bra. Då kände jag mig mest bara obehagligt stel i ryggen. Har inte tagit någon smärtlindring ännu idag, vilket förstås känns, men jag är litet rädd att maskera smärtorna för mycket så att jag gör något överilat med ryggen.

Norah gick gladeligen till Fredrik förskollärare när Farmor lämnade henne där imorse, så det känns så skönt! Ruben är ett sorgligare kapitel dock. Han har besvärlig snuva med nästäppa och sover URUSELT. Han vaknade 0645 imorse och har varit grinig hela morgonen, så 0915 lade jag honom igen och han sover ännu. Min och G's nattsömn skall vi överhuvudtaget inte tala om.

Nu skall jag se om jag hinner påskpynta litet innan Ruben vaknar!

OBS! Lånat bilden från Johan Wanloos blog! Den illustrerar perfekt ett ryggskott! ;O)

torsdag 6 mars 2008

Inskolning dag 4.

Det gick bra för Norah igår, så bra att Jon föreslog att Norah skulle få stanna själv idag.

Sagt och gjort, imorse trampade jag iväg med Norah och Ruben (G hade viktigt besök på jobbet). Ruben åkte bob och Norah promenerade. Jon mötte Norah genast och började ta av henne ytterkläderna. Fredrik tog sedan med sig Norah för att börja leka, så att jag kunde rapportera litet till Jon om Norahs mat- och toavanor. Norah var litet reserverad men följde med och var sedan borta.
Ruben och jag trampade hem igen och bäddade sängar, lekte och lunchade innan det var dags att trampa iväg igen. När vi kom dit, sov Norah tungt. Det var första gången hon sov där och hon hade somnat jättelätt. Fredrik väckte henne och det funkade ju inte så bra, eftersom hon oftast är litet ledsen (eller mycket) när hon inte vaknar själv. Till slut blev det bra och vi promenerade hem. Allt hade gått superbra, förutom att Norah inte hade ätit så bra.

När vi satt och fikade hemma, blev Norah litet ledsen och jag tyckte att hon var varm. Medan jag klädde henne på dagis, kraxade hon upprepat. Till slut var hon så ledsen att hon ville gå och sova, så jag lade båda barnen och de sover nu. Hoppas, hoppas att hon inte blir sjuk.
Åh, vad jag älskar dagis! Känner att de erbjuder Norah så mycket som jag inte mäktat med, känner en enorm avlastning! *glad*

måndag 3 mars 2008

Inskolning.

*glad* Norah, vår lilla stora tjej har börjat på dagis idag. Och precis som då hon slutade att amma, är vi helt överens om att nu är det dags! Och snacka om att allt känns lättare då. Jag har inte den minsta separationsångest, tror knappt Norah har det heller. Min enda lilla hjärtevärk, är vetskapen om att Norah nu kommer att börja "åka på däng", kanske inte så ofta fysiskt som psykiskt. Hennes jämnåriga är ju inte så följsamma som de vuxna och stora barn hon hittills umgåtts med. :O) Men det hör livet till och utan den skolningen blir man nog inte en vettig människa.

Norahs inskolningsfröken heter Jon och är en av tre killar som arbetar på den här förskolan. Idag var vi bara en timme där, tittade på lokalerna så att Norah fick börja bekanta sig. Hon har en egen korg med flera krokar där hon hänger av sig sina ytterkläder. Toalettstolarna är av modell mikro och Norah blev superförtjust i dem. Två låga tvättställ och bredvid en rad med handdukar och där har Norah en alldeles egen handduk. Jag blev minst lika förtjust som Norah över detta. Tänk - Norah finns, för någon annan än hennes närmaste krets! En märklig känsla - vår dotter, vår lilla flicka, finns, på riktigt och inte bara i vår lilla värld där hon hittills varit. :O)
Imorgon skall G gå med henne och då skall hon vara där i två timmar, 9-11. Spännande!

Och - Ruben sov hela natten! HELA NATTEN!