Inte mycket behövs.

Man-får-skylla-sig-själv-när-man-ställer-fram-ett-fat-med-oststavar-och-mumlar-litet-om-kaplastavar-samtidigt. :-D

Rekommenderas!

Vi hakade på en serie på SVT Barnkanalen för några veckor sedan. Den heter "Museet" och i varje program tävlar två lag med tre barn i varje mot varandra om att bli de bästa nattvakterna på museet. Barnen verkar vara i 9-12 års ålder ungefär och man håller till på olika museer varje gång.

Det är ju helt jättekul! Barnen som tävlar är superfokuserade och lever sig in i händelserna på museet. Saker kommer litet till liv ibland, till Norahs, Rubens och de deltagande barnens ljudliga fascination. :-) Jag tycker det är jättehärligt att våra barn fortfarande är barn nog för att kunna hänge sig så, även fast jag är ganska säker på att de rätt så väl vet att det inte är på riktigt. :-D

I programmet brukar det vara två, tre tävlingar under kvällen och så får barnen sova lagvis på något spännande ställe ("-Under mammuten!"). Frukosten levereras fantasifullt och så brukar det vara en avslutande tävling på morgonen innan museet öppnar för dagen.

Grundomgångarna har varit och i förra veckan möttes de första två lagen som gått till "semi" för en utslagsrunda. I förra veckan var de i alla fall på Naturhistoriska och jag rekommenderar verkligen att ni kollar på SVT Play, syrran! Programmen är omkring 45 minuter långa och ni kommer ju att känna igen er hela tiden. :-) Anders Lundin gör som vanligt ett fint jobb som vänlig och godmodig programledare.

Ett annat program som det talats en del om de senaste dagarna, är "Wild Kids". G och jag har sett den serien för många år sedan och jag minns att även det programmet var så bra. Även här är det två lag med ganska många barn i som tävlar mot varandra och en grej som var så bra, var att ingen blev utröstad/bortplockad ur det förlorande laget varje vecka, utan det vinnande laget fick en ny lagmedlem istället (jag vet ju inte om det är så fortfarande).

Vinsten är fantastiskt nog en resa till Afrika! Vi har aldrig sett den serien med barnen annat än fragment av något avsnitt, men nu har jag verkligen fått lust att göra det också. Programmet vann alltså tv-världens finaste pris i fredags - en Emmy!

Sista sommarlovsdagen.

Och äntligen fick vi till den där dagen på stan, som jag lovat barnen redan i början av sommaren. Utan pappa var viktigt, så att vi skulle kunna ta det lugnt. ;)

Badbyxor till Ruben är inhandlade, solbrillor till båda barnen och en stallpåse till Norah. Vi har lagt undan ett par skor till Norah.

Strax har vi ätit lunch och sedan fortsätter shoppingen till vi skall avsluta med sushi för hela familjen.

Bara att planera för nästa sammankomst.

De kom och så for de. Syrran och barnen. Precis en vecka har vi levt som en skock - ja, jag vet inte vad - trångbodda varelser, omikring varandra, hur tajt som helst. Vart än man vänt sig har synts en säng och i nästan alla rum har det sovit folk. Tempot har inte varit det högsta, men ljudnivån har varit ganska konstant ljudlig, åtminstone medan barnen varit vakna.

När Tobias och Ruben badat igårkväll såg tvålen ut så här. Medan jag fotade frågade syrran vem som gjort det. Ruben svarade litet indignerat att det då inte var han som gjort det. Tobias svarade med lättsam tvärsäkerhet att "-Det är katten.". Bra att ha en katt att skylla på ibland! :D

Katterna har jamat till jag blev nästan galen - kanske för att vi varit många och det därmed också varit stimmigt (duh!), kanske för att de velat ut (de har rymt två gånger!), men mest för att de nog varit hungriga. Stackarna! Jag har nyss bytt foder till dem och det krävdes visst litet mer av det för att mätta dem än det gjort av det gamla fodret. Heh.

Det regnade seriöst imorse. Nu skiner solen igen och det är 21 grader ute.
Det ser ut som en djungel vid vår uteplats på jobbet.

Som syrran sade till någon, så har vi mest sett till att barn fått i sig mat, att barn inte slagits för mycket eller att barn kommit sig i säng. Eller ut genom dörren. Eller inte ramlat så mycket till sjöss. Syrran konstaterade också att vi badat mer än vi gjort någon tidigare sommar då vi hälsat på varandra. Två båtturer, till Skvalpen och till Klubbviken och åtminstone tre dopp på Aronsbadet. Vi har promenerat i närområdet och besökt några kuliga lekparker.

Tobias skatter som han bar med sig hem från vår utflykt igår.

Så nu känns huset alldeles lagom stort. ;) Barnen är trötta, men nöjda. Vi har redan ätit middag - det visade sig finnas en massa rester i kylen. Vi skall strax krypa ihop i soffan allihopa och begrunda "Sagan om Konungens återkomst".

De där katterna ja... De passar på att vila på alla ställen som erbjuds.

Det blev ju varmt igen.

Idag har jag börjat jobba igen efter åtta veckors ledighet. Hela denna vecka arbetar jag bara halvtid, på förmiddagarna.

Vi vet alla hur sommaren blev i år! Varm, varmare än varm, varmare än man som Norrbottning någonsin vågar fantisera om.

Jag har varit mer ledig, eller rättare, känt mig mer ledig än på många år, denna sista sommar med möjlighet till långledigt. Jag har (nästan) inte sänt en endaste tanke till jobbet och kollegorna och inte mått dåligt av det. På något vis har jag lyckats hålla tankarna på arbetet ifrån mig in i det sista.

Igår var en mulen och svalare dag. Idag blev det varmare igen. Nu var vi bara tvungna att gå ut och lufta barnen. :)

Hinner ju inte blogga.

Fullt upp och kul nästan jämnt har vi dock.

Kolmården.

Linbanan går kors och tvärs och runt, så en del ställen passerar man minst två gånger, ena gången på låg höjd och andra på litet högre höjd. Särskilt roligt och småspännande just över lejon och björnar.

Vi sprang förbi Nemo och Doris också. :D

"-Se död ut nu!"

Klockan är snart midnatt. Vi checkade in på stadshotellet i Vimmerby ikväll och alla sover redan. Jag är supertrött och orkar inte skriva mer än så här. Jo förresten, besöket på Harry Potter-utställningen blev en succé! Det var jättebra och fint och presentbutiken gick inte av för hackor!

Imorgon begår vi premiär på Astrid Lindgrens Värld!

Å, men vilket återseende!

Det är många år sedan G och jag besökte Gröna Lund. Jättejättemånga. Sedan dess har vi fått barnen och nu kändes det som att det var dags att de skulle få stifta bekantskap med nöjesparken.

Vi hade lovat det redan innan vi for hemifrån, men väl här kändes det som vanligt - att det skulle bli tungt att ta sig in till stan. Dels är det ett seriöst projekt att få fem barn resklara till en bestämd tidpunkt och dels är det ett seriöst projekt att ta sig in till stan. Promenad, buss, pendel, promenad, buss. Typ. Fast igår lyckades vi ju att hinna bli klara för att hinna med den där bussen som går från syrran och hela vägen in till stan. Därifrån tog vi spårvagnen ut till Djurgården och var på plats före elva på förmiddagen.

Vi beslöt oss för åkband för oss allihopa. Här skulle åkas! Och nog åkte vi. G säger att Norah inte har någon som helst rädsla för höjd, vilket jag kan känna mig grymt impad av. Hon och G åkte Eclipse och Norah hade tydligen inga problem med det. Hon ville åka allt hon såg, men fick ju inte. En del åk fick flera besök av oss och vi tre vuxna försökte fördela oss bland barnen och åken och en fick ju alltid stanna med åtminstone Elli. På väg till Gröna Lund hoppade vi in på ett apotek och köpte åksjuketabletter till G - de fungerade som tur var med den äran. :D

En hularing gick sönder! Hon hade tre, men en öppnade sig plötsligt.

Gillade verkligen att de hade omkringvandrande underhållning. Jag upplevde också att de flesta personal vi såg/hade kontakt med, var trevliga och tillmötesgående.

Lunch och senare fika på Classic Café, där det fanns pannkaks- och lasagnebuffé. Barnen var i himmelriket! Grädde, sylt, sirap, godissåser och STRÖSSEL till plättarna! Vi vuxna höll oss till lasagnen och sallad till, men jag kunde inte låta bli en plätta till efterrätt. :) Fikat som vi tog senare var precis så gott som det ser ut på bilden - barnen drack slush då, vilket de längtat efter redan innan vi for dit. :D Caféet låg i parkens kant, där det relativt sett var litet lugnare och vi kunde till och med låta de fyra stora barnen springa iväg och ta några åk utan oss, åk som var så nära att vi såg barnen i kön och åkandes. Jätteskönt för oss vuxna!

Japp. Norah ville absolut åka den. Insane, om man säger. ;)

Mitt favoritglassmärke hade ett utskänkningsställe här. Klart att jag skulle smaka den.

G var precis lika avslappnad på hemvägen som på ditvägen. Här vaknade han dock precis, då vi närmade oss avstigning.

Efter allt ätande och åkande under dagen, fick vi vuxna detta till nattamat. Mycket gott var det.

Det blev en helt fantastisk dag! Och en hel, lång dag. Trodde aldrig vi skulle bli så länge. Det sista vi "åkte" var Lustiga Huset. Syrran var en hjälte och tog Elli med sig genom huset. Elli är helt otrolig och tog sig genom huset skrattande i stort sett. Några delar fick hon lov att åka på syrrans arm - tjejen är ju bara drygt 1,5 år! Vi åkte tillsammans på flygande mattan ut ur huset - Ellinor först i syrrans famn och jag fegt hopkurad bakom de två. Herregud, så feg jag blivit. 8) Direkt efteråt fick G ta ett varv till med de fyra stora barnen, medan syrran och jag vilade oss litet med Elli.

Jag hoppas att det här blir till ett fint minne för barnen och jag har lovat Norah att vi skall återvända, då hon var litet frustrerad över att hon inte hade hunnit åka allt hon ville.

Liten och stor.