Bara att planera för nästa sammankomst.

De kom och så for de. Syrran och barnen. Precis en vecka har vi levt som en skock - ja, jag vet inte vad - trångbodda varelser, omikring varandra, hur tajt som helst. Vart än man vänt sig har synts en säng och i nästan alla rum har det sovit folk. Tempot har inte varit det högsta, men ljudnivån har varit ganska konstant ljudlig, åtminstone medan barnen varit vakna.

När Tobias och Ruben badat igårkväll såg tvålen ut så här. Medan jag fotade frågade syrran vem som gjort det. Ruben svarade litet indignerat att det då inte var han som gjort det. Tobias svarade med lättsam tvärsäkerhet att "-Det är katten.". Bra att ha en katt att skylla på ibland! :D

Katterna har jamat till jag blev nästan galen - kanske för att vi varit många och det därmed också varit stimmigt (duh!), kanske för att de velat ut (de har rymt två gånger!), men mest för att de nog varit hungriga. Stackarna! Jag har nyss bytt foder till dem och det krävdes visst litet mer av det för att mätta dem än det gjort av det gamla fodret. Heh.

Det regnade seriöst imorse. Nu skiner solen igen och det är 21 grader ute.
Det ser ut som en djungel vid vår uteplats på jobbet.

Som syrran sade till någon, så har vi mest sett till att barn fått i sig mat, att barn inte slagits för mycket eller att barn kommit sig i säng. Eller ut genom dörren. Eller inte ramlat så mycket till sjöss. Syrran konstaterade också att vi badat mer än vi gjort någon tidigare sommar då vi hälsat på varandra. Två båtturer, till Skvalpen och till Klubbviken och åtminstone tre dopp på Aronsbadet. Vi har promenerat i närområdet och besökt några kuliga lekparker.

Tobias skatter som han bar med sig hem från vår utflykt igår.

Så nu känns huset alldeles lagom stort. ;) Barnen är trötta, men nöjda. Vi har redan ätit middag - det visade sig finnas en massa rester i kylen. Vi skall strax krypa ihop i soffan allihopa och begrunda "Sagan om Konungens återkomst".

De där katterna ja... De passar på att vila på alla ställen som erbjuds.