Älgjaktsleda?

Älgjaktsfrustration?

Det här är första och sannolikt sista gången jag följer med ut på ön under älgjakten, med barnen. Det har ju gått bra förr om åren, de barnlösa åren, men nu - nä. G stiger upp kl.0400 och lämnar mig och barnen. Sedan kommer han hem i extremt goda fall vid middagstid; men igår kom han hem vid 2030. Så jag sköter våra två små barn och delar dagarna med svärföräldrarna.
Allt sådant har tidigare gått som en dans för det mesta, men det blir svårare och svårare att dansa de turerna nu. Jag mår otroligt dåligt över att jag inte hinner hjälpa till som förr, då jag är gravt upptagen med barnen. Hemma, med G, går det ju bra - då fördelar vi oss utan uppgjorda regler (ja, tvättstugan tar jag...) över det som skall göras. Men här på ön glider liksom G iväg en aning och B tar hans plats och då går det ju inte lika bra.
B är en energisk person som hinner mer än jag vilken dag som helst. Och aldrig tappar humöret. Och hon fyller 70 i år. Jag känner mig som en sopa, en ineffektiv sådan.

Saken blir inte bättre av att jägarna (förutom G är det hans bror och en av deras gemensamma barndomskamrater med son som jagar) när de kommer hem, serveras middag varunder jakten ivrigt diskuteras. Sedan duschar de, fixar kommande dags matsäck samt sjunker ned i soffan med en maltdoftande bärnstensgul dryck och fortsätter att diskutera jakten. Eller något relaterat. Och så går de och sover, vid pass 21-22-tiden. Åååhh - vad gör jag här??