Det är fredag igen...

Sedan fem veckor tillbaka arbetar jag en dag i veckan och det råkar vara just fredagar. Så idag är det dags. Jag har en föräldragrupp och de kommer för sin andra träff idag. Hoppas de blir något mer pratsamma idag!

Rapport: ja, Ruben, han har sovit hela natten inatt. Han knorrade ett par gånger precis då vi höll på att gå och lägga oss och sedan vaknade han vid 0615. G sövde om honom, men så kom Norah upp och då dröjde det inte länge till Ruben var vaken igen. Så nu är hela familjen uppe.

Idag får vi kostnadsförslag på våra ringar. Vi har målat upp en hiskelig summa och hoppas att den skall stanna på ett lägre belopp! ;O)

Sakernas tillstånd...

Sonen sov nästan oavbrutet inatt. Jag var upp en gång till honom vid halvtvåtiden och G var upp till honom strax före halvsex. Och vi behövde inte sitta särskilt länge med honom och det var inte frågan om någon förtvivlad, ilsken gråt.
Mina bröst är litet väl fulla och jag kan inte låta bli att tänka, att det är inte försent ännu, det är bara att lägga till honom så kör vi vidare litet till med amningen... :O/ Ruben kanske bara behövde styra upp nattsömnen... men, näe, mest troligt så var nog det där morgonmålet ett av hans mål med nattvakenheten. Jag tror att vi bestämmer oss för det.

Undrar hur länge det tar innan produktionen upphör? Brösten är i alla fall inte fullare än de var igårkväll - tror de maxade ut då. Vi får se. :O)

Avslut. Och fortsättningar.

Igår skedde två avslut. Ett större och mycket mera känslomässigt och ett mera lättsamt.

Vår farstu blev klar igår. Eller rättare sagt, det blev "färdig utsida" såsom vi lejt snickarna att göra. Vår farstu, numera tillbyggd på framsidan av vårt lilla Myresjöhus från slutet av 50-talet, är ritad av arkitekt Mats Öhman på MAF Arkitektkontor AB i Luleå och han sade när vi talat om hur det skulle bli, att han skulle rita oss en farstu som var så mustig att man ville äta upp den. Och mustig har den blivit! Man blir förtjust när man ser den; måtten är cirka tre meter gånger tvåkommaen med ett runt hörn. I det runda hörnet sitter tre högsmala fönster i "trappa". Fasaden är klädd med karosseripanel - så vackert - laserad i en kulör som skall minna om ett gammaldags fernissat båtskrov - så vackert! Mustigt är ordet!
En del måleriarbete är kvar på utsidan och frågan är väl om vi hinner med det i år och så skall vi lägga en stengång mot garageinfarten som definitivt får vänta till 2008. Men inomhus vidtar nu vårt eget arbete, med att öppna gamla ytterväggen och bygga om trappan.

Vi hade farmor som barnvakt idag och fick en hel dag till att göra ärenden, så vi hann bland annat bestämma vilket klinker vi skall ha på farstu- och källargolvet och det blir en stor platta 30x60 cm med en fantastisk metallkänsla. Plattan heter "Vanity" och finns att beskåda i Interkakels blad. Vi tittade också på vilket räcke vi skall ha i trappan.

Vi hann med något rent otroligt märkvärdigt idag också. Vi besökte Fritz Olsson och talade med deras guldsmed om hur våra ringar skall se ut. Vi skall göra om våra förlovningsringar (för andra gången) och så skall hon göra en vigselring med litet **bling** åt mig! *yum* Det blir så vackert och med en hemlighet på insidan! ;O) Mer på samma tema - vi hann även med att tala kort med vår blomexpert Agneta på Interflora om hur buketten skall se ut den där dagen i februari.

Det mera känslomässiga avslutet som skedde igår, var att jag slutade att amma Ruben. Sista två, tre veckorna har han bara ammat på morgonen, men jag hade nog tänkt amma litet längre och planen var att vi skulle vara avslutade till vi åker till Madeira i december. Sista tiden har dock Ruben sovit mera oroligt, vaknat flera gånger varje natt och det har blivit svårare och svårare att söva om honom och till slut har G och jag börjat fundera om det är morgonmålet-amningen-myset som hägrar. För ont har han inte. Och inte är han sjuk.
Så beslutet togs gemensamt och sista två nätterna har G när Ruben inte gått att söva om, lyft över Norah till vår säng och själv lagt sig i Norahs säng och låtit Ruben lösa sin situation litet mera på egen hand.

Norah ammade jag helt i ett halvår och sedan delvis till hon var ett år och fem månader och då var hon och jag överens om att sluta och det gick så gott som smärtfritt att sluta helt. Då var jag redan ungefär halvvägs gravid med Ruben.
Ruben fyllde ett år för bara några dagar sedan och har nu alltså fått sluta amma. Jag tror det blir jättebra för honom och för oss - han sov något bättre redan natten till idag. Vi får se hur det blir inatt! ;O)

Men känslor väcker det i mig. Jag har älskat att amma, älskat att kunna amma, att kunna ge det till mina barn, älskat att kunna försörja mina barn på det här viset. Älskat närheten, älskat att iaktta deras ansikten, kinder, munnar mot mitt bröst, aldrig, aldrig ledsnat på den åsynen. Älskat att få ett varmt, morgondåsigt barn till mig i sängen, känna det rulla ihop sig vid min sida och nöjt suckande inta morgonmålet.

I ärlighetens namn har jag ibland älskat amningen något mindre. Den där mjölkstockningen jag fick med Norah. De där smärtsamma amningarna jag hade mer eller mindre de tre första månaderna med båda barnen. De där gångerna jag fått väcka min sömntörstande kropp för ett hungrigt eller sjukt barn. Men allt det där hör till, med stor variation.

Och nu är det slut. Efter tre år och sju månader, give or take, av graviditeter och amning, så är det slut. Jag sade en gång till G då vi hade någon av våra diskussioner kring amningen, att för en och annan kvinna (tror jag - eller är jag ensam om att känna det så?) så är förmågan att amma sitt barn lika viktig som erektionsförmågan för en man - fast inte på samma sätt förstås. Men med samma dignitet.

Att det är slut innebär ju förstås en del annat också. Jag kommer till exempel att kunna dricka av Madeiras vin när vi åker dit - och det kan bara vara av godo! :O)

Ingemar Tobias

Vår älskade lille systerson föddes igårkväll och våra barn fick sin förste kusin. Min systers sambo skickade sporadiska rapporter och just då vi kröp i säng vid midnatt kom mms:et med Tobias avbildad! Så skönt att somna då, i vetskap att gossen fötts och att alla mådde bra.

Att sedan våra barn lyckades ha en strulig natt och hade upp oss varje timme - det är en helt annan historia... ;O)

Liv.

I skrivande stund håller min systerson på att födas. Min syster och hennes livskamrat kämpar tillsammans, har kämpat sedan morgontimmarna, med att bringa ett liv till världen. Kanske är han redan född. Snart får vi veta. Vi har väntat så länge på honom!