Var är alla bilarna?

Röjde som vanligt barnens rum. Kväll, sent, stressad mamma. Stod där med en låda helt tom och inte en bil i sikte. Röt (nåja) åt ungarna precis det som står i rubriken och blev frustande full i skratt när de visade mig var bilarna var. Observera den enda bilen som oskyldigt står uppe på pallen - resten var helt osynliga från min synvinkel... :O) Var bara tvungen att dokumentera ögonblicket. :O)

Försmak av sommar.

Mot bättre vetande.

Jag packar barnens baddräkter inför resan till kusin, moster och onkel. Och därmed dräper jag alla solchanser under de närmaste knappa tre veckorna i Stockholmstrakten. Borde kanske varsko stockholmarna, så att de kan ta sig någon annanstans medan tid är? ;O)

I alla fall. Jag vet. Fråga Bästisen. Vi sålde en gång våra odödliga själar för att få fint väder under en fjällvecka med Fjällfjällorna (borde vi copy wright:a det begreppet? :O)).

Lågprisalternativ?

Tyvärr inte. Borde på något vis synas på priset för konsument att det är så miljövänligt att åka tåg. Vi har tittat av och till på sistone på tågbiljetter - vi kände oss sugna att åka med barnen. Men tåget har hela tiden varit dyrare än flyget, med flera 100-lappar. Då skall förstås erkännas att jag enbart tittat på egen sovvagnskupé - jag har inte tänkt åka i liggvagn med två små barn. :O)

Men, i alla fall - väntar man bara nog länge, alltså till det nästan är dags att åka - då är tåget billigare. Så nu har jag bokat tåg hem från Stockholm i juli. Tyvärr kommer G inte att kunna åka med oss, hans Shanghai-resa förlängs från dag till dag i bortre änden. *muttra* I dagsläget verkar han komma hem omkring 10/7.

Men det blir jätteskoj i alla fall. Jag älskar att åka tåg, det är ett så påtagligt slags resande. Och jag tror barnen kommer att tycka att det är super!

Leffe.

Jag har aldrig levt med ett av mina egna djur så kort tid. Inte ens ett år. Leffe fyllde ett år i maj och sedan i höstas har vi kämpat med att han kissat i våra sängar. Sista halvåret har vi haft våra sovrumsdörrar stängda då Leffe varit med oss i huset och då det inte gått, då barnen lekt i sitt rum till exempel, då har Leffe fått vara i tvättstugan.

Situationen var inte hållbar. Jag orkade inte ha det så här längre. Vi var tvungan att besluta oss om handlingsväg när vi nu skall åka bort och vara borta i nära tre veckor. Hur jag än vänt och vridit på det, kunde jag inte se en annan väg ut ur det här. Visst, i den bästa av världar hade Leffe kunnat få flytta till en gård och bli utekatt. Men hur omplacerar man en katt som kissar i sängar? Och, den springande punkten - hur skulle jag veta att Leffe skulle få det bra?

Gokissen, som vi skattade oss så lyckliga att ha fått till oss - gosig, mysig, utvecklade sig till en tjusig, stor grabb, ganska precis så rödrandig och vit som jag önskat. Nu är han hos våra andra kissar i himlen där det aldrig regnar, där mössen är lagom lättfångade och någon alltid smeker deras päls när de så önskar. :'(

Barnen fick säga hejdå till Leffe imorse. Vår vana trogen sade vi som det var, att Leffe skulle till veterinären idag och att han skulle få dö. Ruben hade pussat honom och Norah pratade litet med G sedan, om Leffe var gammal när han kom till himlen.

Jag vill såklart ha en ny katt, men jag känner mig rätt knäckt av den här erfarenheten. Jag måste hämta mig något och så får vi se om det blir denna sommar eller nästa som en ny kisse får komma till oss.

Sådärja.

Nu har jag läst ikapp fyra år med Abbe, på "Heja Abbe". Vad skall jag nu göra på kvällarna? ;O)

Läsningen är helt fantastisk - jag har skrattat, fnittrat och gråtit och känner stor förundran över vad livet bjuder oss ibland. Om ni är det minsta lässugna, så börja med att kasta ett öga i sammanfattningen i högra kolumnen. Förutom att Abbepappan är en duktig skrivare så tar han absolut makalösa bilder med en riktigt fin kamra.

Så - vad skall jag göra nu då? :O)