söndag 31 mars 2013

Döden.

Vi älskar vår surrige lille son över allt annat. Vi får sår i öronen av allt hans resonerande och tystnaden när Ruben inte är med oss är öronbedövande. :)

Ett framträdande ämne det senaste halvåret eller så, är helt typiskt en sexåring, döden. Nästan varje dag kommer döden upp, i ett eller annat sammanhang.
Ruben. Full av liv!!
Ruben har klarlagt att jag alltid kommer att vara hans mamma, även om jag är död. Att han alltid kommer att älska mig, även då jag är död. Han försöker få klart för sig i vilken ordning vi kommer att dö. Han vet att vi alla kommer att dö.

Ruben bygger upp sin värld i stora svepande tag. Han spänner över att allt är uppbyggt av atomer, över hur dinosaurierna dog ut och ut till planeterna och stjärnorna i rymden. Diamanter, Mario och andra storheter tar upp en hel del av hans resonemang.
"-Vi leker 'inte nudda golv'!"
Igårkväll vid nattningen var sömngående på tapeten. Ruben är helt klart litet rädd för att gå i sömn. Vi pratade som vi alltid gör och jag svarar på allt jag bara förmår. Jag försökte lugna honom med att vare sig han eller Norah någonsin har gått i sömn, men berättade att han däremot brukar prata i sömn. Jag berättade också om att moster minsann gick i sömn ofta när hon var liten. "-Hur då?" och "-hur stor var du då?" var frågor som dök upp då. Ruben funderade om man såg eller hörde något när man går i sömn och det var bara att ta ett djupt andetag och förklara att hjärnan nog registrerar både syn- och hörselintryck, men att man sover precis som i sängen, så man vet inget om det sedan.

Ruben var tvungen att ta det till sin spets tror jag och så kom då resonemanget om att man nog kan dö när man går i sömn, om inte en mamma eller en pappa hör att man går ut, eller en farmor eller en farfar (vi är ju på ön) och man skulle gå till skogen och där skulle en björn ta en. :'|
Så innerligt och oändligt älskad!
Nytt djupt andetag. Han hade ju såklart rätt i teorin, men här var jag tvungen att säga att det händer bara inte. Jag berättade åt honom att jag hör precis allt om natten och att jag aldrig skulle missa att han var uppe och gick. Lilla hjärtat.
Ikväll var det dags igen. Tyngre nu.

"-Mamma? När jag är 50 år - hur gammal är du då?". Nittio, svarade jag, med ett leende.

Han fortsatte med 60, 70 och 80 år. Redan vid 70 var jag förstås tvungen att säga att då lever jag inte. "-Men djur kan bli så gamla?" sade han då det var frågan om att jag skulle vara 120 år gammal. Då sade jag nej, inga djur eller människor kan bli så gamla, men inser nu att det var ju inte sant. Sköldpaddor kan väl bli väldigt gamla? :) Jag sade att en del träd kan bli flera hundra år gamla.
Med en m y c k e t lång istapp. :)
Så kom det om döden igen då. "-Mamma? Var vill du bli begravd?". Djupt andetag. Jag berättade att jag vill bli utströdd i vatten. "-Varför då?". Fler djupa andetag. Jag svarade precis så som jag känner det - att då finns jag i allt vatten och överallt där du ser vatten vet du att också jag är. Vi var i närapå helt mörker och jag såg inte Ruben fast vi talade med våra ansikten helt intill varandra, men nu sade han att det kändes konstigt i halsen. Det gjorde det för mig med och jag sade att det känns så när man blir ledsen. :'/ Efter detta grät vi tyst tillsammans helt kort. Jag samlade mig och sade till Ruben att ingen skall dö precis nu i alla fall.

Herregud. Så jag älskar mina barn. Och så tacksam jag är för allt de lär mig. <3 <3 <3
Koola formationer ute på isen idag! :)

5 kommentarer:

Unknown sa...

Det börjar ju inte bara kännas konstigt i halsen, utan också bränna bakom ögonen när jag läser. det är ju en underbar kille, en solstråle överallt och så har han en författare till mor. Du kan ju påminna honom om att han alldeles säkert vaknar om han går ut i skogen på natten, han vaknar när det blir kallt om fötterna :)
Krama dom, sov gott barnet

Morskan sa...

Tack och sov gott du med pappa. :)

Veronica sa...

De verkar vara i samma utvecklingsfas, din son och min dotter! Exakt samma funderingar om döden, rymden, dinosaurier, gud etc. Väldigt praktiska frågor som: vart ska man ringa när någon dör, ska du dö före mina mostrar, vart vill du bli begravd, när ska vi besöka farfars grav mm mm. Funderingarna dyker alltid upp vid läggdags - det är väl då man liksom har tid att fundera/reflektera.

en annan sa...

Herregud så fint - tänk vilka tankar som skall tänkas, allt skall arkiveras och känslomässigt sorteras! *KRAMAR*

Men berätta för guds skull inte om Theos storebror som gick ut i pyjamasen, tvärs över gatan över till farmor och farfar, mitt i natten, mitt i vintern - barfota! :-o
Hans föräldrar skaffade säkerhetslås till dörren när det hade hänt!

Unknown sa...

Säkerhetslås låter ju som en bra lösning i det fallet