Idag skulle Norah till tandläkaren (tandhygienist visade det sig) för att få sina tandytor plastade. I Norrbotten gör man tydligen det på alla barn nuförtiden, för att hjälpa till att mota Karius och Baktus i grind. Norah är än så länge fullständigt orädd när det gäller tandläkaren och det känns ju perfekt.
Ruben har redan börjat få permanenta tänder längst in både uppe och nere och han skall få plasta sina tänder framåt jul. Extremt pedagogiskt att han fick följa idag och se hur lättvindigt det gick för Norah. Givetvis fick Ruben ett stillsamt bryt när Norah sedan fick välja en present, men inte han. :)
Bilden här nedan visar de sorgliga resterna av en snöskyffel. Den observante ser att två skaftdelar ligger i snön till höger. Det här är i korsningen från "storvägen" och in på vår gata och jag är ganska säker på att det är vår skyffel. Den har försvunnit i vinter och hur knäppt det än låter, så har jag inte riktigt utrett vart den tagit vägen. Orka liksom (no name-skyffel, inte den dyraste) (och inte tyckte vi om den heller).
Antagligen har barnen lekt med den och lämnat den olyckligt och så har den åkt iväg någon gång med traktorn som röjt i vinter. För övrigt ser man den deprimerande, överskitiga snön som ligger kvar. Usch. Det får gärna regna eller förstås hellre ösa ned sol nu, så att den sköljs bort med det snaraste.
Apropå sådant som göms i snö, så har barnens åkmadrass tinat fram också. :) De lekte ute med den av och till under den första kalla tiden, då det ännu bara fanns tjock frost. Så blev den någon gång lämnad ute på gården istället för under carporten och så kom plötsligt vintern. När hela gården plötsligt lagts under ett tjockt snötäcke (seriöst) kändes det hopplöst att leta den.
Nåväl. Nu är den framme igen. :)
