Så länge varar en graviditet (kan ju bara inte låta bli den kommentaren!) och nu ÄR DET SNART DAGS FÖR OSS ATT ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKAAAAAAAAAAAAAA! :O) :O) :O)
Vi har varit gifta i nio månader och bröllopsresan närmar sig med fasansfull hastighet! ;O) Jag har hela tiden vetat att det skulle bli så här - ingenting, ingenting, ingenting och så jösses, nu är det dags!
Om två veckor, nästan på minuten, åker vi till Stockholm för att där träffa våra syskon litet, innan vi sedan dagen efter lättar mot NYC.
Vad har vi då förberett? Ja, jag har skaffat nytt pass (fel efternamn på det gamla!). Igår var vi till min far och scannade in passen, våra körkort, försäkringspapper från försäkringsbolag respektive kreditkortsutgivare. Vi tänkte webba de dokumenten, så att vi kan visa att vi hade dem om det värsta (nåja...) skulle hända och vi skulle bli papperslösa.
Ingen som helst packning existerar ännu. Jag vet att det kommer att ske under helgen innan avfärd. Jag är inte kapabel att packa tidigare än så. Vi har fått kontakt via syrran med en New Yorkare, så jag skall skriva honom och fråga om klädtips inför vistelsen. Jag anar att det kommer att vara kallt, men är det blött mestadels eller torrt? Styr val av skodon en aning. Jag tog faktiskt och behandlade mina snygga svarta vinterskor häromkvällen, med New York i bakhuvudet. Snart skall de sulorna trampa New Yorks gator. Hur fantastiskt är inte det? :O)
Igårkväll fick vi en stor, fin papperskarta av fadern sedan han var där. Jag satt och tittade på gatorna kring vårt hotell och kände plötsligt att "tänk om jag aldrig vill åka hem igen?". Fast då måste vi förstås ta dit våra barn! ;O)
Vi har ett mycket viktigt brev att skriva innan vi åker. Jag har för avsikt att för våra närmaste deklarera vilka vi vill skall ta hand om våra barn om det _verkligen_ värsta skulle hända. Detta för att alla skall veta det och inga diskussioner skall kunna uppstå.
Äh, måste väl gå och få något gjort idag också. :O)
Snöstorm. Force majeure. Vår flight är inställd.
Honung, Strepsils, Echinagard, Nipaxon - det är vad G och jag tillsammans lastar i oss just nu, för att försöka mota alternativt knäcka de eländiga bakterierna och virusarna som struttar runt i våra blodomlopp och ställer till det. *suck*
När jag nyss bestämde mig för att avbilda den och lägga in den här, hittade jag den inte. Letade här och där och hittade den till slut i soporna. Huvudfotingarna var omsorgsfullt utklippta och så hade några fler detaljer hamnat på bilden. Jag räddade den ur soporna och nu skall den upp på väggen!
Sedan har jag blivit tråkad av både G och min far med sippa kommentarer om att det nog finns tandkräm därborta. Gud vet vad de har i sin tandkräm - jag tar med den här lilla. Om den inte räcker, får vi väl vara äventyrliga och köpa en amerikansk. ;O)
Vi har varit gifta i nio månader och bröllopsresan närmar sig med fasansfull hastighet! ;O) Jag har hela tiden vetat att det skulle bli så här - ingenting, ingenting, ingenting och så jösses, nu är det dags!
"Räkna till hundra"
De förökar sig genom delning. Tro inte annat. Jag har nämligen sett det med egna ögon ikväll.
Som att försöka hålla en tornado inne i en spröd rislampa. Så känns det att hantera Norah morgnar och kvällar just nu. På förskolan märks inget enligt lärarna, men här hemma känns det riktigt dåligt, alldeles för ofta.
