En fyrtiofemminutare på Indiska fick jag. Två hastiga timmar på IKEA med syrran, följda av en dryg timme på ICA Maxi. En halvtimme i Kista med Norah, då vi hann köpa nya springskor till henne och en kulört sporttopp till mig samt att jag hann drömma en stund inne på en
Desigualbutik. :)
Och så igår, då jag var säkert en timme inne på Hööks och provade fyra, fem olika par ridbyxor i några olika storlekar. Vet ni hur jobbigt det är att prova ridbyxor? X) Det påminner något om att dra på sig en våtdräkt kan jag meddela den som till äventyrs inte provat ridbyxor. Det här resonemanget gäller förstås bara oss som har en rundad kroppsform om vi väljer att uttrycka det så. Det är säkert lätt för slankare personer att glida in i sina ridbyxor. :)
Nåväl, jag steg ut därifrån med ett par helskodda ridbyxor i jeansliknande tyg, ett par ridhandskar och ett par ridstrumpor. Trevligt att få känna på grejorna innan köp, istället för att chansa och skicka efter. :)
Sedan jag började rida western, har jag nött slut på ett par ridbyxor och ett par handskar. Det har ju inget med westernridningen att göra, utan tiden var ute för de plaggen. Ridbyxorna har jag haft i närmare tio år och handskarna ännu litet längre.
De två sista gångerna av westernridningen den här terminen, fick vi jobba med boskap från hästryggen. Vi har gjort det ett par gånger tidigare sedan jag började, men då bara drivit dem hela gruppen tillsammans. Nu fick vi ge oss på några övningar. Ingen skall ju tro att man bara
flyttar på kossorna. ;)
Så första gången fick vi börja med att driva ut koflocken från dressyrskogen och ut på ett träde. Flocken består av cirka tio vuxna djur varav en tjur och åtta små kalvar. Det är köttdjur av rasen Black Angus så djuren är i stort sett helt svarta och ganska kompakta.
När vi fått ut djuren på trädet, skulle vi samla dem i en så rund skock som möjligt och
ställa dem. Då står djuren stilla, slutar att beta och oftast riktar de sig till slut åt samma håll allihopa. Nu fick vi börja arbeta en och en. Man rider i skritt fram till ett djur som "sticker ut" från den runda flocken och trycker in det djuret igen, genom att med sin häst sikta rakt mot kons huvud.
Så fort kon rör på sig, släpper man trycket på den, genom att rygga undan. Man fortsätter att rida runt flocken, hela tiden i skritt och gör om manövern till man är nöjd - rider mot ett spretigt djur, backar undan. Vi fick turas om så att alla fick prova ett par gånger. Nöjd är man när flocken är rund och stilla - ställd.
Alltså - snacka om funktionell ridning! Det är ju det här ridningen skall användas till!
Jag red då Skip, quarterhästen, som har litet "bett" när det gäller kor - tydligen en önskvärd egenskap hos hästar som skall arbeta med kor. Så när jag red in med Skip mot bakänden på en ko, lade han ned öronen. Först trodde jag att han tyckte att korna var läskiga, men det visade sig vara något helt annat. Skippen visste exakt vad vi skulle göra och då han lade ned öronen, tog han i själva verket sikte på en korumpa och kom vi bara nog nära, sänkte han huvudet och nöp till, med den påföljden att kossan satte fart framåt.
Den avslutande gången fick vi göra precis samma sak, men när vi ställt flocken fick vi så ett nytt uppdrag. Nu skulle vi två och två skilja av en liten skara djur, tre, fyra stycken och sedan ur den lilla skocken skilja av ett eller två djur och ta med det djuret ungefär trettio meter från flocken. Sedan släpptes djuret och fick återgå till sina kamrater.
Och hey, nu fick vi börja galoppera. :D Vi i paret fick själva hitta djur som vi trodde vi skulle kunna skilja från flocken. Jag parades ihop med en tjej som rider minst lika bra som jag, på en reaktionssnabb häst. Jag hade en liten häst, men som är snabb och alltid är med på deras uppvisningar, så han visste ju precis vad vi sysslade med.
Och herregud så roligt det var!! Vi red in i koflocken i skritt, för flocken skall fortfarande vara samlad. Så försökte man få lös några djur. Kalvarna var förstås lättast att skilja ut - de hade nog inte utvecklat så mycket vilja och kaxighet ännu. Så får paret lov att bilda ett "v", en omvänd plog, om djuret man bestämt sig för att ta med sig från flocken.
Och det är nu man måste börja manövrera. Plötsligt rider man bara, eller kanske glömmer ridningen, alla de där hjälperna som man kämpat med alla år. Istället tittar man dit man ska, trycker på, läggar om hästen från ena hållet till det andra för att hålla djuret från flocken. Igen ett sådant där ögonblick
i ett flow, när hästen och jag är ett och hästen ger mig snabbhet och styrka att driva en ko från sin flock.
Det var helt galet roligt och ett lent flin täckte mitt ansikte. Känslan infinner sig igen nu när jag skriver och ännu en ny värld har öppnats för mig. Jag känner mig fnittrig och den där euforiska känslan sprider sig i kroppen. G är lojal och lyssnar tålmodigt och intresserat som han alltid gjort, då jag berättar om mina upplevelser. ;) Den här ridningen är värd varenda krona den kostar. :)
- Posted using BlogPress from my iPad
Location:Slalombacken,Sundsvall,Sverige
Här åt vi den sena lunchen, som också blev vår middag.
Lek in i det sista! Sista stoppet, just efter Skellefteå. Därefter såg våra barn "Mamma Mu", vilket klarade dem hela vägen hem. Väl hemma blev det bråttom i säng, då Norah var helt kaputt och visade sig ha 38,4 graders feber.
Favoritglassen "Filur" (en av dem i alla fall). :)
Bilden lånad från Star Stables hemsida. :)
När vi fått ut djuren på trädet, skulle vi samla dem i en så rund skock som möjligt och ställa dem. Då står djuren stilla, slutar att beta och oftast riktar de sig till slut åt samma håll allihopa. Nu fick vi börja arbeta en och en. Man rider i skritt fram till ett djur som "sticker ut" från den runda flocken och trycker in det djuret igen, genom att med sin häst sikta rakt mot kons huvud.
Den höll måttet! Vi fick inte se varg och inte heller lo, men väl älg, vicent och björn och vi skymtade nos, ansikte och framtass av snöleopard! Linbanan var jättefin - öppna korgliftar som just idag var helt underbara i värmen!
I skrivande stund är det tjugofem graders varmt och sommarbuffé hägrar på Villa Solliden, med utsikt direkt över Bråviken. :)
- Posted using BlogPress from my iPad
Framme! Efter visst strul är vi nu incheckade och oj, vilket fint boende. :)
Jag vill ha ett alldeles speciellt par söta träskor av märket Calou som inte finns i min storlek i Norrbotten. De måste väl ändå finnas här i storstan? Och så behöver vi en ny stekpanna - IKEA hägrar, jag erkänner. ;)
