Slut.

Vi har kört slut på vår lille son. Herregud.

Slutet av den här dagen har Ruben kvidit all den stund han inte varit road av något eller annars engagerad i något. Det har gjort ont i nacken, i pannan, i benen och han har inte orkat gå.

Det är inte konstigt, som vi gått backe upp och ned de sista ett och ett halvt dygnen. Vi sov jättegott inatt, men det var uppstigning med väckare imorse som gällde och vi gled in på parken då de öppnade i förmiddags. :)

Nu har vi åkt en och en halv timme från Kolmården och hoppas snart vara hos syrran, så att vi får bädda ned barnen i liggande position. Ruben vaknade till för en stund sedan och var ganska tagen. Han var ledsen och jättevarm, bad om något att äta, drack litet, fick en bullbit. Vi fick stanna två gånger för att trösta och rätta till, lätta på klädseln och servera vatten. Nu sover lillgubben igen.

Och jag undrar bara - hur många är det som rörs till tårar av delfinerna på Kolmården? ;)