Vuxet.

På en del plan kan jag känna mig väldigt - så svårt det var att hitta rätt ord här - "ung". Missförstå mig rätt nu - fyrtiosex år fyllda anser jag mig inte ung någonstans. Men ändå. Det är de där sakerna som man själv anser definierar mognad, "vuxenhet", individuellt som så mycket annat, som jag menar.

Med det här ville jag komma till att jag i eftermiddags för första gången någonsin gjorde mig en kopp kaffe i min ensamhet (=utan andra vuxna omkring mig). Och det får väl anses vara Millicanos förtjänst.

Jag började dricka kaffe sent i livet. Startade mycket blygsamt när jag varit med G ett tag, envisades länge med te. Har fortsatt att dricka väldigt litet kaffe, absolut inte varje dag, inte ens varje vecka. Senaste åren har det dock tagit fart och till sött fika tycker jag förstås idag att det är godare med kaffe än med te.

På jobbet dricker jag nu kaffe varje dag. Oftast är det te som G och jag dricker på kvällen. Hinner vi, tar vi en kopp kaffe efter middagen - jätteskönt! Jag tror kaffet för mig delvis blivit det som cigaretterna är för rökarna - ett "legalt" sätt att sitta en stund och ta det lugnt.

Vi har i många år gjort kaffe med pressbryggare. Före det perkulator. Av och till blir det espresso på spisen. Länge längtat efter en kaffemaskin och latte med tjockt skum, men hänger på att vi aldrig kan besluta oss för märke.

Så kom då det nya snabbkaffet Millicano, där snabbkaffe är blandat med finmalda bönor. Det smakar gott och är väldigt lätt att göra. Funderar till och med på om vi skall ta med en påse till Rhodos. Så kan G och jag sippa på varsin kopp på balkongen när barnen somnat. B)