Jullov.

Tut - tut

tut - tut

tut - tut

tut - tut

tut - tut - tut

tut - tut - tut

tut - tut - tut

...

Stängde av väckaren imorse för sista gången på arton dagar nu. L o v e l y. :)

Fackböckerna.

Står omgiven av bokhögar. Hundar, katter, hästar. Ridning. Drycker, tårtor, hantverk, pyssel. Trädgård. Barn. Konst. Poesi.

Nästan alla kokböckerna ligger fortfarande tragiskt ouppackade sedan vi byggde om halva huset här om året.

Biblar. Faktiskt. Flera. Och någon psalmbok. Högst skattade den lilla vita jag fick av min farmor på konfirmationen.

Till mig, från farmor.

Chockvåg.

Så. Igårkväll sent kände jag mig vinglig och utmattad efter att ha burit (nåja) och monterat soffan med G. Jag hade i racerfart också gått igenom i stort sett hela bokhyllan. Inte städat, men gått igenom och rensat. Och påpassligt liksom missat lunchen. Eller middagen, beroende på hur man ser det.

Så soffan är på plats. Jag vågar inte riktigt säga om jag är nöjd ännu. Den är precis som vi beställde den, men den ser stor ut i vårt lilla rum. Oj oj oj... Nu kan vi skramla runt i soffan utan att någonsin träffa på varandra, vi fyra. Heh.

Nu sprider sig följderna av soffan i alla fall. Vi hade det på känn, men det gick bra att inte låtsas om det till faktum stod framför oss igår kväll. Vardagsrumsbordet ryms inte. Skåpet under tv:n ryms egentligen inte längre. Och vår stora maskroslampa ryms inte längre.

Bordet ryms på riktigt inte. Det lämnar max femton centimeter på ömse sidor att trassla sig in till den inbjudande soffan. Bordet fyller ut hela vårt "u" och det blir liksom helt solitt. Djupt ofunkis. Det går bara inte. Så nu står bordet och halvt blockerar vägen in till köket. Bordet och tv-bänken är två massiva pjäser i ek - inte fanér. De väger bly och de kostade tyvärr en ansenlig peng som vi aldrig kommer att få igen.

Tv-bänken är så pass djup att den tillsammans med närmaste hörnet på soffan stänger för mycket av den luftiga öppningen vi haft in till vardagsrummet från hallen. Suck... Den måste gå.

Lampan gör sig inte riktigt längre. Har litet svårt att fatta varför, men den känns plötsligt för stor. Antagligen är det soffan och lampan ihop som blir för stora. Det går inte att ha både stor soffa och stor lampa. Suck... Gillar verkligen alla de här möblerna inklusive lampan.

Läget är litet akut också. Vi måste få ut det stora bordet, som nu tar upp halva huset känns det som. Går ju inte att ha det stående så bara. På lördag har vi barnkalas.

Om vi bortser från den uppenbart akuta situationen, så är soffan jätteskön och jag är nöjd med att vi stod på oss och valde de metallblanka benen istället för svarta. Armstöden är tokbreda och inbjuder till sittande de med. Vi beställde två extra nackstöd och vi kommer att ha det bra i den soffan framöver.

Men, men. Jösses. Få ordning på resten nu bara.

Långsam progress.

Julmusiken dånar. Jag rensar. Jag har ont i fötterna. Sixten sover gott alldeles intill där jag trampar fram och tillbaka. Soffan står kvar på släpet än så länge. Skall vi lyckas? :)

Tre mjukisar utslängda på mattan för någon dag sedan.

Rensar.

Jag som alltid handlat böcker. Jag, som i alla tider hävdat att jag älskar böcker och vill äga dem.

Jag erkänner nu att jag några år mest hållit liv i en gammal sanning om mig själv. Sanning fortfarande, men inte helt.

Jag läser ju inte längre. Detta sörjer jag. Den bok jag läser nu, kan jag bara inte avslöja hur många år jag haft på mitt sängbord utan att komma igenom den. Och ändå gillar jag den.

Nuförtiden köper jag fackböcker och biografier om jag köper några. En och annan skönlitterär bok lockar, men jag skall försöka låta bli att handla.

Jag avundas verkligen de människor som läser och känner mig som en fattigare version av mig själv som inte läser.

Så plötsligt i höst har det inte känts det minsta svårt att tänka att jag skall rensa ut i våra bokhyllor. Känslan är snarare lättnad. Jag kommer inte att läsa om dem - har aldrig varit bra på att läsa om en bok jag redan läst. Kvar hos oss blir den typ av böcker jag nämnt ovan, plus de flesta (kanske alla) böckerna skrivna av svenskar. Och så de bästa böckerna av de vi har. All science fiction. All fantasy. Seriealbum. Glossiga magasin. Resten går till Röda Korset där någon annan har chans att läsa dem för en billig peng.

Så nu får vi en sådan där bokhylla som jag snobbigt fnös åt förr i världen - hyllor med lika mycket prylar i, som böcker.

Å andra sidan kämpar vi en del med att väcka läslusten hos Norah. Rubens läslust blommar! Han läser på allt han kommer åt, med den äran. :) Och Norah ville till bibblan efter konserten i söndags - hon ville ha litteratur att läsa över jullovet. Kanske håller korken äntligen på att gå ur?

Well? Do you?

Fler lediga dagar.

Jag var ledig både igår och idag. En är en semesterdag, den andra är kompensation för ännu ett förhatligt helgpass som infaller redan nu till helgen. :/

Men strunt i det just nu. Jag har i alla fall julfixat min telefon. :)

Låsskärm.

Skrivbord.

Jag har delat bilden på låsskärmen tidigare, jag vet, men jag ville få med helheten här. :)

Advent.

Skattjakt efter första adventskalenderpresenten. De står alldeles intill, men ser inte. :)

G tyckte jag gick ut för stort med presenterna. Skit i det - det måste inte vara en stigande skala.

Önskelistorna klara, begränsade till tre önskningar. Skall levereras till Tomten alldeles strax. Vi fick till en mysig frukost och en stund i soffan med brasan tänd. Alldeles för långt mellan gångerna vi tar det lugnt från morgonen.

"Ryttare" på eldfasta teglet. Skall förutspå oväder.

Evenemang.

Det var inte så jättemånga minusgrader (någon grad kallare än då jag tvättade fönstren) och vi hade klätt oss förnuftigt. Men vi stod utanför och väntade i drygt 30 minuter och till slut kände jag mig hurven.

Vi fick bedrövliga platser och jag såg ingenting alls. Men i första numret spred kören ut sig precis runt om där vi satt och det var trevligt. Sedan bjöd Carola in till att komma närmare, vilket många gjorde. De mest hängivna satta sig helt sonika på golvet framför henne. Från den skaran hördes lyckliga kvidande och stön emellanåt. :) G och jag steg fram ett par omgångar också och då kom vi ju helt nära. Ljudet var jättebra.

Carola är den Carola är och det här var första gången jag såg henne live. Jag kommer inte att eftersträva att göra om det, men det var en kul grej i vilket fall. Carola sjunger bra, men jag klarar inte av hennes Stockholmdialekt som skiner igenom så tydligt vare sig hon sjunger på svenska eller engelska. I mellan-låtarna-snacket låter hon lika omständig (förvirrad?) som kungen gör när han pratar fritt.

Så tråkig jag låter nu. Det _var_ fränt - att komma en artist så nära. Att se någon framträda live - det är alltid speciellt.

Da heels. 8)

Vi skall ju bara inte tala om liveframträdandet vi skall på imorgon! Ännu inte nio år fyllda, skall Norah sjunga Skyltsöndagskonsert på Kulturens Hus stora scen, med symfoniorkester och sopransolist. Jag misstänker att jag kommer att behöva näsduk. <3 Norah sade efter repetitionerna i torsdags att hon tyckte att det lät bra och så kommenterade hon litet torrt att hon trodde att jag skulle komma att gråta. Hon känner mig väl. ;)