Värme.

I eftermiddags skulle Norah på kalas på Leos Lekland. En av tjejerna i klassen fyller tio år idag. Jag hade tagit på mig att skjutsa henne, för jag hade ändå ett annat ärende på Storheden. Kalaset började klockan fyra och jag insåg att det fanns potential för att det skulle vara ganska tomt på leklandet. När vi svängde in mot parkeringen, såg vi att det var så.

Bilderna är från Norahs senaste kalas. 

Synen som sedan mötte oss värmde mitt hjärta så till den milda grad. "-De väntar på mig!" utropade Norah och jag tittade mot entrén till leklandet.

Där innanför hoppade och sprattlade sex andra tjejer, spensliga kroppar vinkade, sträckte sig och tjejerna var så ivriga att få in Norah att de öppnade dörren åt henne. Jag var aldrig poppis i skolan, aldrig någonsin, utom (får man ju hoppas) hos mina fåtalet bästisar. Jag känner mig så tacksam över att tjejerna var så glada att se Norah och jag är så glad för att Norah har det så himla bra i skolan.