Grattis Bästisen!

Några fjantiga minuter för sent, men ändå - grattis vännen!

F'låt då!

K a n det bli b ä t t r e?

Ska vi ses något i helgen eller? :O)

Köldgräns.

Ifjol köpte jag mig en dunjacka. Det är en litet längre modell med huva med lurvig kant. Den är inte ovanlig på något vis, men jag är väldigt nöjd med den. Och den är varm!
Sedan tidigare har jag en Helly Hansen-jacka, som är min korta vinterjacka. Den har en syntetfyllning som inte alls försöker imitera dun eller så och nog är den väl varm. Men den går bet på det som dunjackan klarar.

Med dunjackan går jag ut i bortåt tio, tolv minusgrader med bara en långärmad t-shirt under och känner mig komfortabel. Det skulle jag inte drömma om att göra i HH-jackan. Då är det fleece eller annat lager två som gäller.

I julas köpte jag (litet knepigt att uttrycka det så, när man som vi har gemensam ekonomi - men G skulle aldrig ha unnat sig den själv) en duntröja till G. Jag såg dem förra vintern och de är helt underbara. Den är rätt begärlig att bara känna på! :O) Den är tunn och så lätt, så lätt och går att packa ihop i ett fodral som en behagligt liten cylinder.
Nu kommer Gneis med en duntröja i sitt vuxenpaket och gissa vem som skall ha den?!

Förvirringen sprider sig?

G har haft styrelsemöte här hemma ikväll.

Under tiden badade jag barnen, samtidigt som jag städade toa. Rena pyjamasar på barnen och så kvällens överraskning - kvällsmat vid barnens lilla bord i deras rum. Jag saknade barnens mellanmjölk när jag skulle fixa deras kvällsmat och det kändes verkligen mysko, men jag fick finna mig i att den nog tagit slut. Jag tog av lättmjölken istället och allt förlöpte väl (ja, ja... ;O)). Vi höll på att läsa saga när G var klar med mötet.

Så hittade jag mjölken alldeles nyss. XO)

Avslappnad.

En alldeles märkvärdigt skön lördag går in i sista andningen.

Resan fram till precis den här punkten, inleddes redan i torsdags då mor och Harry kom till oss och började med att hämta barnen från förskolan. G kom hem på kvällen och vi fikade smarriga glassar från Ben & Jerry's. De är galet goda och lika dyra, men what the heck - det är hittills allt vi ätit utöver det vanliga för att fira vår tvååriga bröllopsdag. ;O)

Fredagen var helt underbar såtillvida att barnen och jag var lediga. Norah steg upp och började umgås med mormor och Harry, men Rubbe och jag snarkade till typ tjugo över nio. 8O) G jobbade en knapp halvdag. Mamma hjälpte mig (som vanligt) att byta gardiner i köket och så lunchade vi allihopa.

Pojkarna (Norahs ord) for sedan och besiktade bil och släp och sedan drog de ut på ön med skoter och pulka (bilvägen lyser tyvärr med sin frånvaro än så länge). Flickorna for till ICA Maxi, så att mormor äntligen skulle få se hur det är där och så hade vi ju det viktiga uppdraget att köpa en födelsedagspresent till Anton. Norah skulle på hans kalas samma kväll. Vi svamlade på så länge på Maxi, att vi till slut fick bråttom hem.

Allt gick bra, Norah och jag lämnade mor hemma och drog till kalaset. Norah ville att jag skulle stanna till de ätit och jag kunde inte gärna göra annat. Vi mumsade korv, pommes och majs, men sedan slank jag hem en stund. Allt gick bra för Norah och barnen fick sedan vara uppe rätt länge och se på Let's Dance med oss.

Idag har mamma bytt gardiner i vardagsrummet (tack, TACK igen käraste mamma! :O*). Under tiden tittades det på litet OS-invigning och svamlades omkring i största allmänhet. Vi åt lunch, fikade semla och så åkte mor och Harry hem.

Solen har flödat idag liksom igår och nu hände det ovanliga. G och Rubbe brände in till stan och gjorde ärenden. Norah och jag klädde oss och gick till Norahs blivande skola, Furuparksskolan, och åkte skridskor där. Hemma igen, bytte Norah bara skodon och så gick vi ut och åkte skidor. Äntligen litet föräldrapoäng ihopskrapade... :O) Ruben hann remma på sig grillorna en stund också och provade att gå-halka-omkring i dem här på infarten.

Så galet mycket snö!

G och jag hade som vanligt inte kommunicerat kring middagsmaten. G hade rotat runt i frysen och ingen av oss tände riktigt på det som stod till buds. Så då hände nästa märkliga sak. Vi beställde via webben pizza - med hemkörning. Vi har beställt hemkörning endast en gång tidigare och då tog det mer än en timme att få maten. Så litet skeptisk var jag nog. Vi provade beställa via webben en gång för länge sedan också, men då hände absolut ingenting.

Nu kom en bekräftelse inom 30 sekunder och pizzorna skulle levereras senast kl.17.22 (en knapp halvtimme efter vi gjort beställningen). Kl.17.16 rullade leveransen in. Suveränt! G som är en god far, hittar ofta på saker med barnen. Nu blev det pizza ur kartongen på golvet framför brasan. Cola till barnen, cider till mamman (erkänner att jag motvilligt gick med på matpåhittet... ;O)) och öl till pappan. En liten påse lördagsgodis till barnen sedan, litet film (pappan snarkade, mamman stickade). Mysiga barn, a v s l a p p n a d mamma (så länge sedan...).

G fick ta hand om ett litet kvällsmål medan jag fortsatte att ogenerat mysa framför tv:n. Jag kollade gamla inspelade Oprah och såg ett avsnitt då hon besökte Texas State Fare, USA's största. Det var förstås en likadan tillställning som jag besökte med syrran i Australien, Sydney Royal Easter Show och det var ju hur kul som helst! Jag lärde mig något himla koolt i alla fall om Stetsonhattar. Hör här: från brättet till kullens topp skall det vara lika långt som från brättet till hakspetsen. Formen och bredden på kullens topp (kan inte terminologin - "greppet"?) skall matcha ens haka. Och slutligen så skall formen på kullen matcha ens ansiktsform.

Farbrorn som stod och ångade hattarna, formade dem, sade att han kompletterade ens ansikte, att det var som att måla en tavla. Han hade förstås hållit på med det där i närmare 30 år och hade USA's bästa hattar där. Barnen myste en stund till med mig i soffan, medan två tjejer visade sin ko för bedömning. Hon vann förstås!

Barnen sover gott nu, G grejar med en film ("The Taking of Pelham 1 2 3"). Kanske blir det den, kanske blir det "Slumdog Millionaire" som jag laddat för en tid nu! ;O) Snart ser vi den!

En god dag. En god, god dag. Jag tackar för den.

Bröllopsdag.

Bröllopsdagar är överskattade. Vad skall man med dem till? Ifjol låg jag på sjukhus med en jättejättesjuk liten Ruben. I år är jag här. Och G är där han är. Inte är vi tillsammans i alla fall. :O/

Men G har skött sig med den äran (till skillnad mot vad jag har gjort)! Ikväll kom ett bud med en stor bukett blomster med vidhängande chokladask. Det är jättetjusiga chokladbitar!
Så nu blir det te, macka på smarrigt bröd som jag handlat ikväll (inte ätit middag ännu) och till efterrätt - choklad. *yum*
---> Teet för kvällen blir en sort jag ännu inte provat av Friggs läckra kollektion ovan, Eco Chic. Sweet Citrus heter den och tidigare har jag provat Minty Liquorice och Green Chai. Lakritsteet var jag rätt skeptisk till och blev därför så positivt överraskad av det. Jättegott, mild lakritssmak, mera mint och liksom sött. Njutbart!

Värst hittills.

Våra barn gör aldrig några svåra bus. Så gott som. Det värsta som hittills hänt, är när Norah var ganska liten och ritade ordentligt och på stor yta på ett par väggar i sitt rum. Hon ritade med krita längs med sin säng. Låt oss bara säga att G suddade ett tag. XO)

Idag har jag varit på utbildning hela dagen. Morfar ställde självklart upp och hämtade barnen och såg till att han och de fick i sig middag. Under tiden försiggick mycket. Jag fick rapport om att Ruben klippt sig litet. Medan han satt på pottan. Med sax och kam. Jag kan tack och lov inte se att det är klippt, så det var inga dramatiska testar som föll till golvet. *puh*

Ikväll, när morfar åkt hem, fann jag en dekoration. Jag insåg genast att verket var Norahs, dels på grund av den höga konstnärliga nivån. Och så hade hon signerat det. Lilltjejen förnekade först att det var hon som gjort det, varför vi var tvungna att diskutera det här med att fara med osanning också.

Låt oss här säga att jag sköt de flesta av mina säkringar initialt - teckningen var nämligen på golvet. Och Norah har använt kulspetspenna. Det är inget litet verk heller.

*andas* *andas* *andas* *andas* *andas

Ett.
Två.
Tre.
Fyra.
Fem.
Sex.
Sju.
Åtta.
Nio.
Tio.

Så skulle jag ha gjort. Men säkringarna gick snabbare än jag hann märka, så jag skrek en del kan jag erkänna utan omsvep. Senare bad jag båda barnen förlåta mig, men jag berättade också hur ledsen jag blev över tilltaget.

Tusan också. De har haft fri tillgång till pennor och kritor rätt så länge nu, sedan Ruben slutade gnaga på kritorna. Kan de inte ha det nu? Ska de inte ha det nu?

Äh. Jag tror inte det kommer att hända igen snart. Och så får man ha spröten ute som vanligt och försöka registrera det som pågår... *suck*

Enkel matematik.

Vår säng minus G är lika med nattlinne plus ullstrumporna på.

Gonatt!
:O*

Disturbing.

Riktigt disturbing (ibland har engelskan bara helt enkelt bättre uttryck).

Igårkväll pratade jag i telefon, i köket. Det var ett stimulerande och roligt samtal, som jag skall redogöra för i ett helt annat inlägg. Jag var nästan färdig när jag hörde att det bankade på dörren. Svärföräldrarna var här, men hörde inget där de satt framför tv:n. Jag hörde, medan jag avrundade samtalet, att någon ropade något nedifrån farstun. Jag tyckte att det lät som en väl bekant släkting, så när jag lagt på luren sprang jag ned i farstun och svepte upp dörren.

Då stod där en lång, magerlagd, något äldre man, klädd för kylan. Då han sade vad det gällde, han ville sälja potatis, kände jag igen honom sedan någon gång tidigare då han varit förbi. Det var kallt ute och på något vis bjöd han in sig i farstun. En märklig, dröjande utfrågning vidtog efter han först urskuldat sig med att det inte var lätt att minnas vem som hade potatis och inte. "Ja, nä, vi har egen potatis", "Jaha, ni köper potatis?", "Nä, vi odlar egen", "Jaha, ja, då har ni potatis, det blev ju mycket i år", "Ja, javisst".

Det började vara hög tid för honom att lämna vår farstu, han höll på överskrida alla sociala regler för hur länge man drar ut på ett icke-samtal. Små, tveksamma gester som syftade till ett handslag trodde jag men som vips förvandlades till en kram (eeeeuuwwwww!!!) och där karlfan tog sig en rejäl sniff på mig. *hurvas*

Han tog ett steg tillbaka, suckade och såg märkligt nöjd ut. Jag var klart störd över händelsen resten av kvällen. Jag lovar att han aldrig mer sätter sin fot på insidan av vårt hus och hinner jag bara uppfatta att det är han bakom dörren, kommer jag inte att öppna.