söndag 1 december 2013

Evenemang.


Det var inte så jättemånga minusgrader (någon grad kallare än då jag tvättade fönstren) och vi hade klätt oss förnuftigt. Men vi stod utanför och väntade i drygt 30 minuter och till slut kände jag mig hurven.

Vi fick bedrövliga platser och jag såg ingenting alls. Men i första numret spred kören ut sig precis runt om där vi satt och det var trevligt. Sedan bjöd Carola in till att komma närmare, vilket många gjorde. De mest hängivna satta sig helt sonika på golvet framför henne. Från den skaran hördes lyckliga kvidande och stön emellanåt. :) G och jag steg fram ett par omgångar också och då kom vi ju helt nära. Ljudet var jättebra.

Carola är den Carola är och det här var första gången jag såg henne live. Jag kommer inte att eftersträva att göra om det, men det var en kul grej i vilket fall. Carola sjunger bra, men jag klarar inte av hennes Stockholmdialekt som skiner igenom så tydligt vare sig hon sjunger på svenska eller engelska. I mellan-låtarna-snacket låter hon lika omständig (förvirrad?) som kungen gör när han pratar fritt.

Så tråkig jag låter nu. Det _var_ fränt - att komma en artist så nära. Att se någon framträda live - det är alltid speciellt.
Da heels. 8)
Vi skall ju bara inte tala om liveframträdandet vi skall på imorgon! Ännu inte nio år fyllda, skall Norah sjunga Skyltsöndagskonsert på Kulturens Hus stora scen, med symfoniorkester och sopransolist. Jag misstänker att jag kommer att behöva näsduk. <3 Norah sade efter repetitionerna i torsdags att hon tyckte att det lät bra och så kommenterade hon litet torrt att hon trodde att jag skulle komma att gråta. Hon känner mig väl. ;)

1 kommentar:

Unknown sa...

Det ser ju ut att ha varit festligt, folkligt och fullsatt.
Hon är ju speciell hon Carola, bygger upp höjden underifrån