Kam[b]lunge.

Tydligen uttalade Harry Kamlunge så som i rubriken och jag förstår känslan i det uttalet. Harry pratar ju dessutom svenskans svåraste (mest svårförståeliga) dialekt, som förmodligen spelade in i det uttalet. :)

Det är i alla fall obligatoriskt att stanna och lufta sig en stund där, när vi åker förbi. Idag var vädret sagolikt, med sol och ljum värme - löjligt varmt för april i norra Norrbotten. Barnen, eller i alla fall Ruben, blev alldeles prilliga med vårsprattliga ben och det kastades kvistar och stenar i den förbiforsande älven.

Här kommer i alla fall bilderna (som alltid är mitt första mål med stoppet).

Kasta... (och vad är Ruben - två huvuden kortare än mormor?)

... och så skynda sig över och se om man hann se pinnen. :D

Ruben ville "snälla snälla" klättra ned i en sådan här. Det krullade sig på baksidorna av mina lår medan jag kallade Ruben för galning och sade att det var uteslutet. 8D

Norah var litet ojämn i humöret (korta nätter får en att bli det - duh), men lyckades spotta upp sig en kort stund i alla fall.

Fint också när vi körde hem igen.