Resa.

Reser så sällan. Reser ännu mera sällan utan familjen. Har under det senaste året känt mig mer nära mina barn än någonsin. Kanske för att de börjar bli stora. Kanske för att deras vuxna personligheter börjar skymta. Kanske för att jag behöver dem mer än någonsin förr. Jag älskar dem så mycket!!

Så mycket att jag har akut svårt att glädja mig åt morgondagens avfärd. Allt löser sig, det vet jag. Bara jag sitter på planet bredvid mamma och vi får påbörja resan först mot syrran och sedan tillsammans till London. Då kommer jag att tycka att det är riktigt kul!

Tänk att den där navelsträngen skall måsta klippas av så många gånger...