lördag 29 augusti 2015

Tumult på morgonkvisten.

Medan syrran delade bilder på skönt snusande barn, hade vi just klarat av ett raketuppstigande, där åtminstone G och jag liksom sprang upp ur sängen. Ruben, som legat med oss, var inte långt efter. Helt förskonad var Norah, som sov gott i sitt rum.
Nog vet jag att katterna är på bänken när vi inte är hemma. Det är därför jag alltid börjar med att torka hela bänken innan jag börjar med någon matlagning där.
I sömniga dimmor hade jag hört att katterna jamade en del vid något tillfälle. Jag tänkte kort att de nog busade med varandra. Senare ringde min väckare. Jag hade precis börjat försöka få upp ögonen, då jag hörde en katt jama väldigt nära. Men från helt fel håll. Vi började röra oss samtidigt G och jag och jag muttrade samtidigt som vi faktiskt insåg att det var så, att det lät som att Sixten jamade utanför vårt fönster.
G öppnade balkongdörren och efter kort lockande, så spatserade en ganska så blöt Sixten in genom dörren och det var ju bra. Under tiden hade jag dragit på mig något och högg ett paraply (för det r e g n a d e..!) och begav mig ut och lockade på Radar.

Inte ett ljud. Av erfarenhet från både Radar och från tidigare katter, så vet jag att de ibland kommer först efter en stund om de var för långt borta för att svara när man ropade första gången. Och mycket riktigt, den här skötsamme killen jamade befordrande och upplysande en stund senare utanför köksfönstret och när jag öppnade ytterdörren, så kom en blöt Radar knallande som om det vore den naturligaste sak i världen.

Så himla skönt! Jag var innan ganska säker på att Radar inte skulle hinna komma in innan vi skulle åka till jobb och skola.
Vi gjorde så här en stund en dag ganska nyligt. Fönstret på vid gavel och träpersiennen innanför nedfälld. Vi tänkte att katterna inte skulle märka att fönstret var öppet. Det funkade. Igårkväll gjorde vi om det (huset blir fortfarande tossigt varmt inuti), men då gick det bara en stund så var katterna där och försökte tränga sig ut genom persiennen. Jag vickade för den helt och hoppades att de skulle stanna inne. Och det gjorde de. Någon av oss slarvade dock sedan då vi stängde fönstret, så katterna kunde pressa sig ut via det.
Som sagt... X-)

3 kommentarer:

Unknown sa...

Kul, och det var ju bäst att det regnade så att dom, Sixten speciellt, fickk uppleva naturen in på skinnet och fördelen med hemmets vrå.
Himla kul att han kom och jamade där ni låg och sov, visste väl att chansen att ropa genom sömndimmorna var bäst där
Roliga djur

teapot sa...

Nöjda katter ändå, säkerligen! :-D Skönt att det regnade på dem så att de kom in av sig själv i alla fall!

teapot sa...

Och - Jag kommer ALDRIG att glömma hur dråpligt det såg ut när G drog en katt baklänges tillbaka in genom fönstret efter att sagda katt precis påbörjat hoppet ut...! :-D