Uppesittarkväll delux.

Fast inte har vi suttit mycket... Vi satt en stund medan tid var och såg ikapp några avsnitt av adventskalendern och hade litet snacks till det, så att barnen skulle få en känsla av fredagsmys. Men före och efter det, har vi stått och gått mest hela dagen.

Pyttegran.

Ett mått på hur slutkörd jag är, är att jag i år utan att våndas överlät granens påklädning till barnen. Nästan utan att kolla dem alls. Gav några korta förhållningsregler och så ägnade jag mig istället åt att rigga ett pummelarrangemang (rätt långt ord det där) i farstun. Granen har ju varit helig, liksom pumlorna som skall i den.

Pummelarrangemang.

Fast egentligen kanske det är barnen som plötsligt känns stora nog för att få ta tag i den uppgiften. De gjorde det med den äran! Vi har en väldans liten gran i år också, på höjden, så de nådde ju så bra också. Och nu doftar det gran!

Sedan barnen lagt sig, har jag slagit in julklappar och G har lagat mat. Jag har egentligen kvar några klappar, plus litet julpiffande, men det får bero till imorrn. Tänkte jag skulle sova litet nu. Natta!

Action!

När G är inblandad.

I tisdags monterade G Rubens minisoffa som minsann blir en 1,4 meter bred säng när man bäddar ut den. Nu har vi en permanent bädd till kusiner och kompisar även i Rubens rum. Observera att det inte är iordninggjort runt om soffan. Väggen skall fixas och det skall bli så fint!

Julgranen köpte vi i onsdags.

Årets utetax! <3

G har envist och alldeles för sent på hösten (vintern) slitit med att blåsa ut garaget och måla upp det i vitt. Nya hyllor, krokar och lådor och en arbetsbänk i ståhöjd har han fått dit. Under arbetsbänken står Ducatin vinterparkerad under täcke. Han har rensat bort en massa gammalt bråte och vips så blev det gott om plats för nybilen!

Glada.

Tuva var så glad när hon steg in hos oss imorse!

Kan knappt föreställa mig hur fantastiskt det måste vara att få sin bästis till sin klass! Jag hade ju själv min bästis redan i min klass, vi blev bästisar på plats så att säga. Men de här två tjejerna har ju jag och min bästis tussat ihop från det att de var bebisar och som de har fastnat för varandra!

Enligt de kortfattade rapporter jag fått, har båda barnen och Tuva, haft en bra sista dag i skolan och nu är det officiellt jullov!

Rensning.

Alla verkar ha slutat blogga samtidigt som jag gjorde det. Sex av bloggarna jag följt har inte skrivit på 4-6 månader. Och en har jag inte ens access till längre (kollat och den är inte uppdaterad sedan i juli). Är det något som går eller... Nåväl. Häck väck med dem. En får hänga kvar - syrrans barndomskamrats. För nyfiken för att vilja missa om hon lägger ut ett nytt hantverk. :-)

Farväl till en god lärare.

Och förhoppningsvis hej igen till hösten!

Paddat för vintern.

Norahs fina fina fröken Eva (något med namnet kanske? ;-)) slutar nu, mitt i skolåret och lämnar klassen med endast en termin kvar i mellanstadiet. Det fantastiska i den kråksången är dock att hon går till Örnässkolan, där Norah börjar sjuan i augusti nästa år.

Norah och G hann före mig i halkan.

Eva har jobbat där förr och efter 14 år på Furupark ville hon tillbaka igen. Och vi känner oss stärkta i att ha peppat Norah att gå på Örnässkolan på högstadiet. Om Eva vill tillbaka dit, kan vi inte vara så fel ute tänker jag. Det vore ju helt fantastiskt om Norah skulle få ha Eva igen! Jag har hört gott om skolan från lärare som jobbat där och den ambitiösa rundvandringen vi fick för bara ett par veckor sedan kändes jättetrevlig.

"-Peka på C" sade jag till G. Tänkte vi skulle dokumentera så att Tuva hittar imorrn.

En flicka i klassen sitter längst ut, Norah i mitten och så en sprillans ny plats iordninggjord till Tuva.

Det märks såklart att det inte är en ny skola. Det var flera föräldrar, bland annat G, som småpratade om var i skolan de hade haft det eller det ämnet när de gick där, eller som G som har sina anekdoter därifrån med fritt strömmande vatten nedför trappor i en korridor alternativt fastlimmade träskor för någon stackars lärare. :-D

Men det skolan saknar mot en nybyggd skola, vinner den i historia och miljö. Det finns en mycket kool ljusgård, med fik längst ned och jag förstår att det blir ett populärt ställe för barnen som går där.
Jag älskar tanken på att få ha Norah så nära hem ytterligare tre år. När gymnasiet börjar sedan, så hamnar hon i stan vare sig vi vill det eller inte. Eller på annan ort! :-o

Så Eva slutar, klassföräldrarna hade ordnat enkelt fika och present till fröken. Barnen hade skrivit brev och hälsningar till henne och satt ihop det i ett häfte som de överlämnade. Eva höjer den här klassen till skyarna som den bästa och finaste klass hon haft, med de bästa och finaste föräldrarna. Hon har alltid låtit helt ärlig när hon sagt det och att barn står på kö för att få komma in i denna specifika klass, talar för att hon har rätt. Eva har haft en betydelsefull roll och Ulla lade grunden i lågstadiet.

Norahs brev till Eva.

Norah har fyllt tolv och får imorgon sina första riktiga betyg. Det blir väldigt spännande! Imorgon är sista dagen innan lovet och det står bara mys på schemat för Norah. Men det slutar inte där - myset når oanade höjder när Tuva imorgon besöker klassen för första gången! Hon börjar på allvar i Norahs klass när vårterminen börjar! Det är koolare än vad någon av oss kunnat tänka ut i våra vildaste fantasier. :-D

Tuva lämnar Benzeliusskolan för Furupark och går sedan till Örnässkolan med de barn från 6A som skall gå där. Yay!

Rubens kompiskalas.

Disney's andra vattenland. Och det första.

Sista dagen vi var i Orlando åkte vi till den andra vattenparken, Disney's Blizzard Beach Water Park. Till våra inträden till Disney's vanliga parker, hade vi köpt till inträde till vattenparkerna och för G och mig kändes det bra att så att säga utnyttja det (det vill säga inte bara låta pengarna gå till spillo). Barnen ville åka raka spåret till nya huset och bada där istället. Som vanligt, så är det egentligen deras högsta önskan varenda dag. De skulle inte klaga (kanske efter många dagar? veckor?) om vi var i huset och badade som enda aktivitet. :-)

Nåväl, jag blev så himla glad när vi kom dit! Jag älskar ju vintern, så när jag insåg att det var vintertema där, i den dryga 30-gradiga värmen, så blev det liksom ännu roligare.

Vi inledde med att bada i den stora poolen, där det hela tiden gick ordentliga vågor med lagom avstånd, precis som det skulle kunna se ut på en riktig strand med stadig vind mot land. Poolen grundade upp mot en sandstrand, så alla åldrar kunde bada.

När jag kommenterade till Norah att vågorna var precis som i verkligheten, påpekade hon torrt att tsunamis också är på riktigt - apropå 2-metersvågorna som kom stötvis i den enorma poolen på det första vattenlandet vi besökte. De vågorna var helt otroliga! Man släppte på dem med några minuters intervall under kanske 10 minuter, en våg i taget. Första vågen jag testade slog omkull mig och svepte mig under vattnet många många meter mot land och jag tänkte faktiskt "-tsunami!" medan jag skjutsades mot land.

Vi var där en lördag och det var många människor i poolen. Det var inte roligt att svepas med så där, utan snarare obehagligt. Norah tappade omedelbart sina sprillernya simglasögon (man fick inte ha cyklop, som vi hade med oss till barnen), men en kvinna längre in fångade hyggligt nog upp dem och stod och höll upp dem i luften till vi såg dem.

Andra och tredje vågen slog omkull mig lika effektivt, trots att jag hoppade upp för att möta vågen (som jag brukar göra i havet). Jag gav upp och gick ordentligt långt upp i den grunda delen av bassängen. G lyckades hitta ett ställe, där han och barnen istället surfade på vågen mot land och då klarade de sig bättre.

Vi avbröt det badandet och åkte slang i en helt lugn kanal som tog oss runt hela badlandet. Som vanligt var miljöer uppbyggda och allt är väldigt stort, tropiskt och frodigt. Kan ju knappast bli bättre för de flesta växter med denna värme och ordentligt med regn dagligen och utöver det sol eller växlande molnighet.

Så småningom återvände vi till den stora poolen som var en vanlig badpool då de inte körde vågor där. Jag avstod jättevågorna och Norah drog sig närmare mig men sprang lyckligt ut och mötte jättevågorna när de kom. När vi till slut var på väg upp för att äta, blev Ruben olyckligt omkullsvept på grunt vatten och åkte hjälplöst  kasande med mittendelen av sin kropp mot bassängbotten.

Han gjorde illa sig, blödde på båda armbågarna, skrubbsår på rygg och höft. Ruben blev ganska omskakad av upplevelsen och ville avbryta badandet. Det var ju precis vad vi skulle göra, vi var på väg att äta. Regn och möjligen åska var på gång och vi ville få matplats innan alla andra också skulle ha det. Vi tajmade det perfekt och satt under tak och åt medan det regnade som värst.

Disney stänger alla utomhusåk när det åskar. När det kommer till vattenparkerna betyder det att hela parken stänger tillfälligt, eftersom allt är utomhus. När vi var på första parken, beslutades det att helt sonika stänga för dagen, då det ändå var så kort stund kvar till det skulle ha stängt. Vi åt färdigt och åkte hem.

Den andra vattenparken drabbades av åska den med och man stängde alla attraktioner extremt snöpligt då vi köat i minst en halvtimme och de fakto stod på branten till att bege oss ut i åket. Det var bara att vända på steken och långsamt köa sig tillbaka nedför mot marknivå igen.

Vi debatterade en stund huruvida vi skulle äta eller inte innan vi körde därifrån. Parken rapporterade regelbundet att man hade stängt tillfälligt, för nu var det ju mycket kvar av dagen. Till slut beslutade vi att åka och begav oss söderut mot nya huset.

En till lugn dag.

När vi installerat oss i nya huset igår, åkte G och jag och handlade mat. Barnen bönade och bad att få stanna i huset medan. Vi lämnade dem under stränga förmaningar att inte gå i poolen medan vi var borta.

Google maps ledde oss till närmaste Target och vi handlade middagsmat för igår och idag, plus frukostgrejor och litet annat smått och gott. Tanken var att vi skulle ha en hemmadag idag. Och det har vi haft.

 Barnen har badat nästan hela dagen. Mitt under eftermiddagen tvingade vi upp dem för mellis. Det tajmade bra, för medan vi fikade började det åska. Precis som det gjort så gott som dagligen. Det märks att det är regnperiod, men tack och lov så är det inget bekymmer. Regnet är oftast kort - kan vara rikligt dock. Det kan åska, men inte alltid. Och värmen är kontinuerlig. Om det är dryga trettio grader innan, så sjunker det barmhärtigt till strax under trettio medan det regnar. Sedan upp igen. Höstrapporterna som syns i våra FB-flöden gör att vi känner oss stillsamt välsignade som får ladda med så mycket sol och värme.

Barnen chillade inne med bok, spel och tv, medan G och jag testade bubbelbadkaret i vårt badrum. En dusch på det med hårtvätt och jag kände mig som en ny människa. Efter middagen hoppade barnen i plurret igen. G och jag har under dagen resonerat och studerat en guidebok och vi klurar på att ta bilen imorgon till en fin strand ett par timmars körning härifrån. Måste ju prova att bada i Atlanten också!

Vi avslutade kvällen med att se på nästan hela "Apollo 13". Det var väldigt lyckat! Särskilt Norah kände igen flera av byggnaderna och uppskjutningsramperna och raketen som vi såg med våra egna ögon i förra veckan. Det kändes väldigt speciellt för mig själv också. :-) Barnen har ju börjat känna igen skådespelare också och kände direkt igen Tom Hanks och Gary Sinise, som de ganska nyligt såg i "Forrest Gump". Ytterligare lyckat var det när Gary Sinise var vår kontakt här på jorden, när vi begav oss ut i rymden i ett av simulatoråken på Hollywood Studios i förrgår. ;-D

Norah somnade till slut i soffan, så vi får se slutet av filmen en annan dag.