Önskelista.

Mina födelsedagar de senaste åren har som sig bör passerat med ett enkelt fika ungefär. Jag har fått fina presenter och omtanke från mina närmaste.

I år fyller jag femtio. Fem-tio. Five-0. F-e-m-t-i-o. Om fyrtio var koolt, så är femtio imponerande. G fyller ju lika mycket och vi mumlar, utan att ha bestämt oss, om att ha något festligt tillsammans på sensommaren. Tror det blir ett 100-årskalas minsann :-)

Nåväl, vi får återkomma om det.

Men i alla fall. När man fyller femtio - får man ha en önskelista då? Jag tänkte dela en med er. Har präntat in i barnen att önskelistor inte är beställningslistor så det gäller ju även mig själv. Delar av listan får kanske helt enkelt hänföras till min Bucket List. Det passar ju - jag har funderat på att starta en sådan, där man alltså listar sådant man verkligen vill se/göra under sin livstid. :-)

En ridresa ja... Eller flera kan man ju faktiskt hoppas på. Jag känner mig något mindre intresserad av att rida på tur, men mycket mer intresserad av dressyr på fina (dröm-!) hästar och ett glas vin och grym mat vid poolen på kvällen. Spanien skulle funka!

Den här hyllan har jag önskat mig sedan syrran bloggade om den för många år sedan. Jag önskar mig den fortfarande, den skulle göra sig så bra i mitt rum i källaren.

Sådana här behöver jag verkligen nya av. Mina nuvarande har många ridpass i sig och det är snart ett år sedan nu som jag hittade ett hål i den ena.

Den här stranden i Grekland. Med ett vrak och allt.

Ett par ballerina från Shoe Bakery. De här skorna finns på riktigt!

Jag har seriöst funderat på en tatuering, i flera år nu. Jag är jättesugen! Det svåra har varit motiv och placering. Jag tror att jag klurat ut det nu. Det är inget överdrivet och absolut inte originellt, men det håller för evigt. Norahs och Rubens namn och vackraste tänkbara typsnitt, i nacken direkt nedanför hårfästet. Syns inte då håret är utsläppt - syns då jag har svans. Det här känner jag är en värdig 50-årspresent som aldrig kan falla i glömska eller förkomma. <3

Som alternativ till dressyrresan listar jag en resa till en working ranch, gärna i Montana i USA. Där får man rida med cowbojsen och delta i arbetet med att flytta boskap.