Ut ur garderoben.

Ja. Det är bara att erkänna.

Jag har sugits in i Facebook:andet. På senvåren/försommaren i år, började jag titta på FB. Sade mig ingenting, hade bara vaga tankar om att jag hört att det inte skulle vara bra (för en). Typ. Lät det bero.

Tittade igen, senare. Lade plötsligt upp ett konto åt mig själv där. Hittade min första "vän". ;O) Lät det bero.

Fick mitt i sommaren en gliring från den vännen, med glimten i ögat, om att det inte var mycket aktivitet på FB från min sida. Okay då. Lät det bero.

Började titta. Tittade mer. Hittade fler vänner. :O)

Och fy farao vad kul det är! Jag har jättesnabbt blivit jätteberoende ;O) av att veta vad mina vänner haft för sig under dagen. En ordentlig portion av vännerna på FB är kollegor. Det är jättekul! Jag hade aldrig haft den här "insynen" i deras liv utan FB.

Det är förstås valfritt hur man använder FB, men korta kommentarer ur ens vardag hamnar där. Jag pratade (formellt tror jag vi chattade) med Bästisen en gång om fenomenet. Skrev att "man får uttrycka sig fritt" och hon kontrade med att det är ju det hon gör på sin blog. Håller med om det - FB är till för kort och kärnfull förströelse. På sin blog kan man ta ut svängarna mer.

Jag uppmuntrar då och då G att göra sig en användare på FB. Jag vill att syrran skall vara med! För jag är där och sprider just nu mer korn av mig själv där, än här.

Jag älskar min blog. Jag älskar att skriva! Men strax skall G och jag titta på en film och göra slut på en öppnad glöggflaska, så jag avrundar här. Nästan. ;O)