onsdag 8 december 2010

När dressyrbanan är 300 meter lång.

Det har gått litet knackigt med vinterridningen. Två gånger har jag varit sjuk och en gång var syrran här. Och så verkar det ju som att vi vill göra så mycket dessa helger. Och mycket försvåras eller omöjliggörs av att jag skall iväg och rida mitt på söndagen.
Första passet för vinteromgången, blev en mild skräckupplevelse för mig. Jag red Maximus (ovan) som är en morgan-arabkorsning och han hade ännu inga broddar bak, ja, jag tror han till och med var barfota bak. Så redan skritten ut var mycket halkig och vinglig. Det är tur att hästarna har fyra fötter att sätta ned!

Ibland går Maximus som en liten drömhäst, ibland bockar han sig genom ett pass (bara i galoppen). Den där dagen bockade han. På isiga träden (ingen snö hade kommit då, men det var kallt och fruset och ridbanan var för hård att rida på), med halkiga bakfötter och med en stel, rädd ryttare på ryggen. Och jag blir så dålig ryttare när jag blir rädd. :]

Nå, vi överlevde och som ett lamm på väg till slakt kände jag mig när jag nästa gång fick Maximus igen. Nu gick det precis underbart! Inte tillstymmelse till bock på hela passet, utan bara fint, mjukt och eftertänksamt. *mys*

Sedan har jag haft ett till jättefint pass, i söndags. Då red jag Herkules (nedan). Även han har skrämt mig litet, den allra första gången jag red honom och han inte gjorde riktigt som jag ville. Syrran red honom på vår tur i somras. :) Jag kände mig åter som ett lamm på väg... ja, ni vet, då jag utan att protestera fick Herkules. En kort rapport från föregående ryttare om att han varit jättefin, lugnade litet. :)Vi värmde upp i dressyrskogen, för att sedan gå ut på ett träde och göra en övning där. Som jag skrev i rubriken, så finns det gott om utrymme och vi skulle individuellt köra övningen - en lagom stor volt i trav, fatta galopp ur volten i trädets längsriktning, snygg övergång till trav och så en volt igen. Volterna användes till att "få ordning" på hästen om det behövdes och i omväxlande varv. Efter det arbetet gjorde vi förflyttningar i sidled i skritt, "skänkelbrytning" som G skulle säga. ;)

Sedan travade vi iväg längs en liten rutt till vi kom till ett annat träde. Där vidtog den första övningen igen. Allt gick jättebra! Ridningen är så underbar på dessa hästar. Aldrig mer heltrötta armar av att ha burit en häst i munnen en hel lektion, aldrig mer krampande benmuskler av övertydliga hjälper. Aldrig spö, aldrig sporrar (även om detta existerar beroende på ekipage och dagsform). Känsliga hästar, som oftast bara kräver lätta, fina hjälper. :)

En annan liten rutt tillbaka till det första trädet. Vi var längst ned och skulle arbeta oss tillbaka mot farmen. Nu skulle vi rida på en rak linje, var för sig och lägga volt till höger och vänster omväxlande. Rakrikta mellan volterna och allt arbete i trav. Vi fick lägga tio eller hundra volter, som instruktören sade. :)

Jag har alltid gillat voltarbete och siktade på snarare hundra än tio volter. Vi började arbeta, Herkules och jag och ganska snart märkte jag att Herkules befann sig på en fin plats. Hans trav blev lugn, litet större och mycket sviktande. I form gick han hela ridpasset med få undantag. Nu var han helt eftergiven och arbetade på rätt sätt och då blir ridningen sagolik... :) Vi var 'in the zone' och jag menar - i djup vinter, på ett snöigt träde - vem hade kunnat ana?

Jag tar paus efter januari, men gissa en gång om jag fortsätter i april då ordinarie westernridning drar igång igen! :)

---> Fotografierna är lånade från starstable.se.

3 kommentarer:

en annan sa...

Men ÅH. *drömma* Jag tyckte Herkules var fantastisk när jag fick sitta på honom i somras. Vilken fin lektion att avsluta med!!!!

Morskan sa...

Äh. :) Det är inte slut än. Det är fyra gånger kvar (dock inte på annandag jul, men väl söndagen efter nyårsdagen), så jag rider en bit in i januari också. :)

en annan sa...

Ah! Jag missläste.