Trots.

Nu börjar vi ha lärt oss. Vi har klarat oss genom åtminstone två, tre riktiga holmgångar med Norah och en med Ruben, eller kanske två - jag minns inte riktigt. :) Och nu är det dags igen för Ruben - en ny trotsperiod är under uppsegling. 8]

Jag har tidigare känt mig lika överraskad varenda gång, innan jag fattat hur det stått till. Kämpigt har det varit också. Så nu bävar jag litet och funderar just hur illa det kan bli för lille Rubbe den här gången. Eller det kanske är för oss det blir illa. ;)

Trotsboken rekommenderas, syrran, apropå ett desperat utrop för någon tid sedan i din blogg. Det är dags för oss att söka fram den och läsa på igen. :)

Det blir till att ladda med t å l a m o d, TÅLAMOD, tååååååålaaaaaaaaaaaamoooooooooooooood för att orka med en i vanliga fall solig pojke med fullmåneansikte, den goaste lille pojk som finns, som plötsligt svarar emot, blänger, skriker och gråter. Fatta alltså, att de skall genom de där faserna barnen. Obevekligen. Och sedan är det som bortblåst och så glömmer man igen, till det är dags nästa gång.

Knasigt det här småbarnslivet. :)