Passande nog direkt efter förra inlägget, så skall jag nu så mycket jag än älskar min man, klaga över att han kommit hem. X)
Det sköljde över mig med överraskande tyngd igårkväll, när jag skulle lasta i diskmaskinen. Det går fort att slappna av när jag är ensam i två veckor och inte G är här och "stör" vissa delar av min tillvaro.
Så det som spolade ner över min nedåtlutade rygg igår, var insikten att nu är han hemma igen - han som aldrig i detta jordelivet kommer att stuva in i diskmaskinen på något endaste effektivt sätt (jag menar - vem mer än G ställer varannan djup och varannan flat tallrik bakom varandra?) och aldrig i evigheters evighet på mitt sätt. Alltså det rätta sättet. *sucka*
;)
7 kommentarer:
Men...det kanske finns flera "bra" sätt, och olika snabba sätt. Det går väl inte in mer eller mindre tallrikar och dom blir väl diskade också, oberoende på hur dom står? :)
Ha ha ha :-D Är det inte härligt ändå att man har så värdsliga saker att irritera sig på?
Jag har börjat sluta tänka på miljön och kör nu diskmaskinen halvtom utan att tänka en sekund extra på det...
Pappa: nog inser du väl att om man stuvar prylar så ryms det mer?
Syrran: jag har inte släppt miljön ännu, vill inte. Har däremot nått den mognaden att jag kan strunta i om någon annan vill göra så hemma hos sig (utom när jag känner mig diskussionslysten). ;)
Och visst är det världsligt. Herregud, det är verkligen ett i-landsproblem att man tar sig tid att irritera sig på sånt... :]
ett fack = en tallrik, fattar inte?
Hörrdu pappsen - du skall vara väldigt tyst du! :-D :-D Du flyttar ju så gott som alltid omkring på det man ställt in i din diskmaskin... så kom inte och säg att du inte har en speciell ordning! ;-)
1 fack = 1 tallrik, djupa på h sida och flata på h sida, inget konstigt alls...:)
Gör som oss, han får aldrig stapla in i maskinen, men ibland plocka ur ....
Skicka en kommentar