Bilsemester.

Idag så bar det då äntligen iväg på årets bilsemester. Vi fick en något snöplig inledning, då vi bommade McDonaldsfrukosten med en minut och fick vända hem för att äta. Vi hade packat allt igårkväll och det kändes rätt stabilt. Vi lastade dock inte ut i bilen. G och jag steg upp och G fick kortare hår innan vi båda duschade. Barnen snarkade vidare, vilket var mycket bra då de var uppe himla sent kvällen innan.

Vi hade tiden i vårt grepp, till det plötsligt började rinna iväg sekunder. Varför är det alltid så?! Vi remmade iväg i alla fall och jag kastade mig ut ur bilen typ och joggade in på McD och frågade om de fortfarande serverade frukost. "-Nej, det gör vi inte. Allt är slut, det här är allt jag har kvar" sade en tjej och höll upp en croissant. Deras väggklocka visade då på en minut över tio. Bläääähhhh...

Vi hade ju fixat så perfekt hemma och hade tom diskmaskin, men nu blev det ju att lämna en frukostdisk där i i alla fall. Som tur var så hade vi bra med frukostgrejor hemma och vi blev mätta.

Efter ett kort stopp på leksaksaffären på väg ut ur Luleå, rullade vi äntligen iväg och alla var på gott humör. :)

Vi har kört efter förslag från Googles kartappar hela vägen till Junsele, men som riktiga muppar eftersom vi har dålig lokalkännedom. Vi har litet blint på apparna och har visserligen kommit rätt, men efter Burträsk och besöket på Västerbottensostfabriken blev det litet väl mycket grus- och skogsvägskörning. G tyckte att han vaknade till och han kände sig nog litet som Mika Häkkinen när han gasade på i skogen. Själv höll jag utkik efter älgar och annat elände som kunde hoppa ut mellan tallarna. :]

Vädret var från början och stor del av dagen mulet och med regnskurar. På slutet klarnade det upp och blev jättefint och varmt! I Lycksele där vi åt sen middag var det 23 grader varmt.

Och så får vi nog konstatera att Ruben faktiskt blir litet åksjuk. Det kulminerade idag i skogarna, där G fick nära nog pallnita på närmaste p-ficka, där Ruben och jag hoppade ut och lillgubben fick lämpa av köttbullmackan han ätit till lunch.

Ruben har klagat då och då de senare åren på att han mått illa då vi åkt bil. Vi har inte riktigt brytt oss, men på sistone har det blivit oftare. Som luttrad förälder tänker man då att det liksom blivit en grej. Men nu tror jag det är sant. Lillhjärtat!

Efter Ruben kräkts kändes ju allt bättre. Jag funderade ordentligt på hur det skulle gå sedan vi ätit middagen i Lycksele, men det gick jättebra. Barnen hann leka och sprattla med benen medan G och jag åt färdigt. När vi kört en god stund larmade Ruben plötsligt igen och vi hoppade ut enligt tidigare beskriven modell. Jag bad Ruben andas litet, höll honom nedåt diket om han skulle behöva kräkas. Han blev litet ledsen men kräktes inget. Efter en liten pust i framsätet och en liten slurk vatten kändes det bra igen.

Barnen har varvat spel, vila och pyssel i baksätet, uppstyrt av oss men ibland initierat av dem själva. Norah sov en kort stund under sista två timmarna mot Junsele. När vi ä n t l i g e n kom fram till vårt lilla Bed & Breakfast blev barnen som galna! :D De var så glada, Norah tycket vårt rum var så fint (det ÄR det!), det var så spännande och de behövde så mycket röra sig. :) Tyvärr var ju klockan nästan tio och vi var tvungna att anta att andra kunde sova i rummet vägg-i-vägg och så behövde ju barnen sova. Det tog en dryg timme innan båda varvat ned och knoppade in.

G har somnat och jag skall sova nu också. Vi har lyxigt nog fått bestämma när vi skall äta frukost, så den blir klockan nio. Djurparken med tivoli och bad (!) öppnar två timmar senare. :)