Hemma igen.

Känns ju litet som ett skämt att komma med den här rubriken efter den förra, utan något emellan. Av erfarenhet vet jag att det är som ett direkt hinder för inlägg att bli till om jag i förväg lovar att de skall skrivas, men jag hoppas verkligen att jag skall lyckas samla ihop mig nog mycket för att dela med mig av familjen Ökvists bilsemester 2013. ;)

Idag företog vi oss i alla fall det som jag känt mig tveksam inför - att köra raka såret hem, utan övernattning. Syrran och hennes familj har ju gjort det och då var deras barn betydligt yngre än vad Norah och Ruben är nu och det gick bra för dem.

Det har gått jättebra för oss också! Vi lämnade delar av våra hjärtan där norr om Stockholm och rullade iväg omkring halv tio imorse. Strax före halv elva ikväll rullade vi in på gården här hemma ikväll. Snitthastigheten landade på 92 km/h för hela resan som inalles sträckte sig över nästan 220 mil.

På vägen upp har barnen i baksätet huvudsakligen ägnat sig åt att spela och ganska jämlikt blanda upp det med att lyssna på musik alternativt sagor, prata med oss eller bara kontemplera sakernas ordning. En halvtimme innan Umeå knoppade båda barnen in och fick väckas då vi stannade i Umeå för middag på Max.

Vi körde ganska resolut från början av dagen, raka spåret till IKEA i Sundsvall faktiskt, med endast en kisspaus strax innan Sundsvall och innan ett ruskigt regnväder som vi sedan körde in i sekunderna efter vi haft stoppet. Mycket bra tajmat vill jag påstå.

För andra gången på en dryg vecka intog vi i alla fall en av våra måltider på IKEA och jag fick litet shopping gjord. Det jag inte hittade där då vi åkte söderut, hittade jag faktiskt idag (plus litet som jag inte fick tag i då G och jag senast besökte varuhuset i Happis) och med tanke på att jag mest troligt inte kommer mig till IKEA något mer förrän framåt julshoppingen, så känns det jättebra. :D

Så körde vi en stund till. Eller - G körde. Hela vägen. Med den äran. Jag har managerat musik och navigering. Då vi passerat Höga Kusten och den fantastiska bron, kom vi till drakbutiken vid vägen. Den snyggaste draken som jag ville ha idag, hade det konstigaste bettet med tre tänder mitt fram och det såg inte klokt ut, så jag lät bli att köpa den. Vi fick oss eftermiddagsfika i alla fall och Ruben hann få ett varv på deras minibilbana där barnen kör själva, innan regnet från innan Sundsvall hann ikapp oss igen. Norahs bil gick aldrig igång och det var väl lika bra det.

I år också örnar. De var jättefina de med!

I Umeå blev det som sagt middag och sedan tog vi oss en bensträckare med litet rutschkaneåkning för barnen i Skellefteå, där de också fick en drickyoghurt var.

Det har gått helt smärtfritt att köra hela vägen! Ruben hade ett stillsamt sammanbrott strax efter Piteå, men då slog vi på onkel S's kvällsmusik och pratade om intressanta och spännande saker och så gick resten av resan finfint!

Norah utstötte små njutningsfulla ljud för sig själv då hon steg upp i sin säng och arrangerade nya och gamla mjukisar inför natten. Ruben var strålande lycklig över att få återupptäcka sitt hem.

Vi konstaterade att stolarna i bilen måste vara sköna, för ingen av oss hade några problem med att sitta så länge i dem som vi gjort. Likafullt är vi möra till tusen och det skall bli gudomligt att få sträcka ut sig i sin egen säng. Men först en kopp te och en liten nattmacka som svärmor så himla snällt ordnat åt oss.