Statusrapport.

G är förkyld för femte dagen. Extremt segdraget för att vara honom.

Barnen är friska. [ta i trä ta i trä ta i trä]

Jag är pyttelitet risig, men kämpar emot. Det är därför jag redan ligger i sängen. G sade godnatt för max en minut sedan och sover redan.

Vi har fått virus i åtminstone två av våra datorer. Tv-datorn och den lilla racern i köket har åkt dit. G har grejat med det sedan vi bestämde att det är något galet med maskinerna, men har inte lyckats.

Min telefon har fått något knas för sig. Depp, depp, depp... Den stänger av sig bara så där och passar på att tömma batteriet samtidigt. Bläääh...

Men jag har i alla fall förberett för barnens frukost.

Natta!

Så kallade "helgflingor". Flingor som barnen bara får ibland, på helgen eller på lov.

Uh-oh... En seriös spricka i den jättestora glasskivan bakom spis och fläkt. INTE kul.

Men?

Inte brukar väl Luleå stå för att vara själva kallhålet?

Bilden kommer från min väderwidget, som brukar visa mer än acceptabelt rätt med kort varsel. Vi har nu 24,4 grader, så det har blivit mildare sedan vi steg upp. Som kallast inatt har det varit 27,8 grader.

Men att alla de andra orterna har varmare än vi? Och särskilt då Överkalix och Älvsbyn. Isen kyler ju här, men helt klart måste ju den mildare luften komma västerifrån.

Enligt väderappen skall det inte bli mildare förrän sent i veckan. Nåväl. Vi lär ju bli varse.

Första bilturen över isen.

G driftar med Volvon.

Mobilen fick spunk efter några minuter ute i kylan. Den tvärdog och försökte sedan på egen hand starta om sig och om sig och om sig. Det blev till att plocka ur batteriet och värma upp det och telefonen en stund innan den surrade igång på normalt sätt igen.

Det är inte mycket snö ännu och den sitter inte fast det minsta. Jag var smart nog själv att ta på mig ett par fingervantar med sådan där touchgrejs på pekfingertoppen och tummen, för att inte frysa händerna av mig. I skrivande stund har vi -27,6 grader.

Frost.

På Spotify går musiken från filmen "Frozen" som vi längtar så mycket efter! Det passar bra till det kalla högtryck som långtidsparkerat här uppe. Nu skall sängkläderna och alla eventuella kvalster ut och frysa!

Tjejer pruttar inte, men...

Såg en rar grej på FB häromdagen och nämnde det under helgen så att också Norah hörde det. Jag försökte mig på ett citat, men mindes ju inte riktigt formuleringen, utan bara andemeningen.

Norah har frågat flera gånger om jag ändå inte hittat bilden.

Jag var så säker på att jag skulle hitta igen det på FB, jag trodde att jag mindes vem det var som delat bilden. Jag hittade inte bilden. Ställde mig vid datorn nu och bad Google om hjälp. Klart jag hittade bilden.

Varsågoda (men mest gläds jag åt att kunna visa bilden för mitt hjärta när hon vaknar imorgon!)!

Mysmåndag.

Norah har kört igång veckans läxa och ligger bra till. Vi har ätit. Ruben har varit på kalas idag istället för i fredags, då kompisens lillebror blev sjuk och familjen var tvungen att skjuta kalaset framåt några dagar. Ruben har med sig godis hem.

Mamman och pappan är trötta, fast det bara är måndag. Vi kör slutet av en Harry Potter, käkar godis och dricker kaffe. Är det kalasdag så är det. :)

Drömmar.

Ibland när Norah är litet orolig då hon skall sova, ofta för att vi kanske sett något spännande litet för nära läggdags, så ber hon mig säga åt henne vad hon skall drömma om (för att inte råka drömma mardrömmar).

Ikväll sade jag åt henne att drömma om "glasstenarna" som fanns på stranden på Rhodos och om havet och solen. Tror jag skall sikta in mig på det jag med ikväll.

På vår strand fanns det rikligt med "sea glass" - glas som blivit kastat till sjöss och sedan slipats alldeles lent av vågor, grus och sand.

Sista morgonen. Vi lämnade arrangemanget till städpersonalen.

Sista soluppgången. Soluppgångarna var sagolika. Jag älskar Medelhavet. Värmen i början av september var helt underbar.

Lampjakt.

Vi skall ha en lampa i taket ovanför soffhörnet, där det blir litet dunkelt - särskilt om vi plockar ned maskrosen från IKEA.

Ganska klart att det blir den här i hörnet. Jag såg den redan under senhösten, långt innan soffan kom.

Och så har vi span på en fönsterlampa till G's Man Cave (före detta verkstaden) samt såklart då en taklampa, som på något vis känns som att det måste bli en plafond. Sweet!

Lampan i f d verkstaden tarvar en del eftertanke. Den skall kännas litet stram/tuff/kool/rustik och eventuellt får den ta upp det röda golvet. Utifrån det jag just skrivit, inser jag att den översta lampan går bort. Den röda längst till vänster, ser ut som den gröna snett nedanför (tror jag).

Plafonden mitt i bild, den klara med vitt mönster på, såg jag förra helgen i Jotex katalog hos mamma. Och här hänger den hos Elkedjan. Glömde att kolla vad den kostade, så jag kan inte jämföra.

Det här inlägget blir också ett test på en ny bloggerapp. Heh.

---> Se gärna den underbara filmen "I Love You, Man", där G och jag först blev bekanta med begreppet "man cave". :D

Pessimistkonsulten i farten.

När ens son drar av fyra nysningar i rad så här på morgonkvisten, så tänker man - jahapp. Fast man hoppas på att det bara var dammigt någonstans. ;)

Avrunda.

Öppnade precis säsongens (mest troligt) sista glögg, så alldeles strax blir det Dufvenkrooks Blåbär & Lingon i generösa glas.

Vi har tagit ut svängarna på glöggfronten i år och bland annat smakat Saturnus Hallonakritsskalleglögg och Blossas Apelsinglögg och så förstås favoriten från ifjol - Dufvenkrooks Choklad & Chiliglögg.

Vi lär av misstagen och vet nu att det inte går att spara glögg till nästa säsong, så därför tar vi den här nu ikväll.

"...fler oskyldiga människor till mammutar?".

Efter den meningen ovan var jag tvungen att sluta läsa för barnen tidigare ikväll. Båda barnen hajade nämligen till, då jag påstod att Medusa förvandlade oskyldiga stackars människor till mammutar medan jag läste ur Percy Jackson för dem (för det vet ju alla att Medusa sysslade med att förstena folk).

Höll på att skratta mig fördärvad då jag skulle återge det för G senare. Så trött blir man i alla fall efter blott tre solida timmar sömn, att man kan somna medan man sitter och läser för sina barn. Det är en speciell upplevelse - hjärnan tar över och hittar på saker! :D

Jag kunde absolut inte somna igårkväll. Ett seriöst vänt dygn ihop med litet anspänning inför att återgå till arbetet efter den långa julledigheten saboterade effektivt alla försök att somna. Jag låg och inväntade sömnen alltmedan jag lyssnade till nya nyanser i G's snarkningar. Jag vände mig. Vände mig igen. Jag plockade upp telefonen och läste en lång intressant amerikansk artikel om den goda manligheten (jätteintressant!). Jag spelade spel. Jag sökte ord. Jag blev inte trött.

Strax före tre skrev jag några förtvivlade ord till min syster om att jag inte kunde sova. Sedan somnade jag nog.

Ikväll är jag trött igen. Skall nog gå bra att somna nu. ;)

Igår fick Norah en vit nalle som ovanligt nog G lovat henne i ett svagt ögonblick. Det var för en månad sedan han lovade och Norah har tålmodigt påmint oss då och då om detta löfte. Nallen fanns i lanthandeln på Hägnan och vår flicka var lycklig då hon fick den! Nallen är en flicka och heter Muffin och enligt Norah luktar den "kakor och godis!". <3

Blir aldrig som man tänkt sig.

Strax innan det här jullovet visualiserade jag ett visst skrivande här på bloggen. Jag hade ju så mycket ledig tid framför mig.

Och visst, nog har jag varit ledig. Från arbetet. Men sedan vet jag inte riktigt.

En bedövande trötthet blev inte mindre av att jag började nattsudda (mer än vanligt) då jag blev ledig. Vi steg upp i stort sett lika tidigt som vanligt - det tog länge att ställa om tiden för barnen och till slut var jag ju så trött att det var läskigt.

Nu har vi ju ställt om barnens klockor så till den milda grad, att de sover till både tio och elva på förmiddagen och nu känner jag mig riktigt utvilad. Skrivit här har jag dock inte gjort.

Ruben blev sjuk strax innan jul, Norah blev sjuk på julafton. Det tog ett tag innan det rätade upp sig. Vi har slarvat med maten och ätit rätt många "frunchar" detta lov. Vi har försökt att kompensera med ett ordentligt mellanmål på eftermiddagen, men slarvat även med detta på slutet av lovet och det visade sig i torsdags för Norah på Leos Lekland, då hon blev matt och illamående i slutet av lekpasset.

En mening som syrran skrev för ett drygt år sedan har viskat runt i mitt huvud och pockat på. Hon skrev den för mer än ett år sedan, en kväll då hon ännu inte hade en aning om att hon skulle bli mamma till sitt tredje barn den kommande morgonen.

Syrran citerade mormor som citerat Tobias och nu citerar jag honom: "när jag blir stor skall jag bli tomte och då skall jag komma till dig med trådrullar i alla regnbågens färger".

Jag kommenterade något om barns medfödda välvilja och så är det ju såklart, men nu grips jag av det skimrande ljuvligt underbart självklara kärleksfyllda budskapet i vår älskade lilla Tobias utsaga. Han sade något liknande till mig en gång, fast då var det frågan om att han skulle bli doktor när han blev stor och hjälpa alla människor gratis.

Det är för sent för att jag skall orka breda ut mig om hur mycket jag älskar våra barn (ja, syrrans också) och om hur mycket de betyder för mig. Först sista dagarna anser jag att jag orkat göra ett bra föräldrajobb, eller ett bättre än jag vanligtvis presterar. Julen är över - jag som uppskattar julen mycket, låter den glimra i några dagar till. Vi har ett nytt år och inget - inget - är givet.

Ett alldeles särskilt spretigt inlägg får avrundas med julkortet som jag sorgligt nog gjort i ordning i god tid, men sedan aldrig lyckades beställa - orken tröt. Vi är hos mamma, Sixten har kanske snart busat färdigt för natten (ovanligt sent även för honom). Jag skall bara gå på toa och sedan skall jag kryssa mig fram i mörkret i vardagsrummet och försöka hitta min säng av de fyra som finns där inne.

Natta!