Löpeld.

Den här rumpan med den imponerande svansen, tillhör Blackie (Black Face), som för närvarande är min och alla andra tjejers (ja, bland oss som hänger i stallet då då) lilla drömhäst. Han har så kool färg och så fint hovskägg och en massa man och svans. Vi (jag!) väntar ivrigt på att han skall få börja gå på Norahs lektioner (Blackie är alltså ny i stallet och det tar olika länge innan hästen är redo att börja gå lektioner)!

För några veckor sedan, ett par månader kan det till och med vara, fick Tuva färga sitt hår alldeles rosa. Tror det var en toning och den syns fortfarande, om än blekt, i hennes ljusblonda hår. Norah ville givetvis också färga håret, men det fanns liksom inte på min planet. För mig själv tänkte jag att "jo-jo, gumman, du lär få vänta..!".

Tiden gick och plötsligt hade Moa fått färga sina toppar alldeles rosa. Moa är ännu blondare än Tuva och har långt hår och det såg förstås koolt ut. Veckan som följde hade två till av flickorna i Norahs klass färgat topparna i lila respektive litet blondare (ombre).

Nu började mitt motstånd att naggas i kanterna med läskig fart. Plötsligt gick det jättelätt att lova Norah att hon skulle få färga håret efter ridningen den här söndagen.

Medlet som tjejerna i Norahs klass använt är en sådan "färgbomb" som syns högre upp. Jag har en sådan själv, en silverinpackning, som man använder på sitt blonderade hår för att det inte skall gulna i solljuset på sommaren. Det funkar även på äkta blont hår. Oftast använder man färgbomben till att bättra på sin toning/färg mellan varven. En del blandar litet färgbomb i sitt balsam för att bara försiktigt få i litet färg. Norah ville helst ha mörkblått eller rött i sitt hår.

Det fanns inte mörkblått (men väl en snygg mörk djupt, djupt lila färg som Norah ratade), men purpurröd fanns. Sagt och gjort. Jag hade intervjuat Moas mamma noggrant om förfarandet och fått litet tips, så när Norah duschat efter ridningen skred vi till verket.

Jag tog inga direkta riktmärken, utan satte bara igång att mojsa in färgen från topparna och uppåt en bit. Färgen skulle bara verka i fyra minuter, men när vi började skölja hade den verkat i åtminstone fem. Jag insåg att kontrasten inte skulle bli lika stor i Norahs ganska mörka hår, som i de ljusare håren och oroade mig inte för att det blev en ojämn gräns mellan färgat och naturellt hår.

Det var väldigt kul och blev fint! Det är ju en inpackning och håret blev blankt och fint av färgen, som inte blev för stark. Det gav mersmak och Moas mamma föreslog att vi kunde bytlåna färger (de är dyra de här färgbomberna) och att man kunde sätta i till exempel blått längst ned i topparna av en rosa eller röd färg. Och nu när vi brutit vallen känns det som att - javisst!

Vi hade Tuva på besök och jag kände mig ovanligt ostressad och inspirerad och rockade ihop en kardemummakaka till efterrätt!