På ön, med uppringt internet. Kopplade upp för att skicka hem ett dokument som jag jobbat med (totat ihop ett förslag till ny diarieblankett till jobbet) och då kunde jag inte låta bli att läsa syrrans senaste inlägg.
Vi är första helgen ute i stugan för i år och strulet med barnens nattsömn når oanade höjder. Båda barnen började gråta när vi skulle lägga oss igårkväll och så höll de på en god stund. Ena barnet snyftade och kved, med en förälder frenetiskt jobbande för att lugna det barnet. Den andra föräldern väntade vid det andra barnet och så började det kvida just då det första lugnat sig och så tog det fart igen. Så höll det på, växelvis gråtning, intensivt övertalande, ett tag.
Norah somnade till slut, men Ruben höll på en bra stund till. Till bortåt 02-tiden enligt G. När jag står där och bara försöker klara situationen, grips jag av en sådan vanmakt och så stor värdelöshetskänsla - jag måste vara den sämsta föräldern på denna planet!? Jag fattar att det här är övergående och inatt hade dessutom Ruben goda skäl att gråta. Han pruttade flera gånger i allt kvidande, så han hade nog litet knip i magen. Hans första hörntand håller också på att tränga upp.
För att toppa den natten, vaknade de före 07 imorse, så de sov ca 2h45 min i eftermiddag och det är åtminstone 45 minuter längre än vanligt. Vi siktar på att få dem i säng till kl.2000 ikväll och sedan är det bara att stålsätta sig...
I torsdags hade jag fått papper både från lokala skatt samt vägverket om att jag fått nytt efternamn respektive följaktligen måste skaffa nytt körkort. Känns roligt på något vis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar