Två tomma sängar.

Jag körde nyss min bästa och mest älskade syster till flyget, då hon och lille Tobias skulle flyga hem till sin sambo respektive far. Jag följde henne och gossen genom säkerhetskontrollen, skulle ha följt henne hela vägen hem - men jag har ju min skimrande lilla familj här hemma.
Grips av synen av de tomma, avbäddade sängarna som står kvar i arbetsrummet i källaren. Igår var systern med son och hälsade på vår mor och jag hade ett ärende in i rummet som hyst syrran med familj i drygt två veckor. Möttes av min systers doft och det var sällsamt.

Saknar henne så att hjärtat kunde brista - faktiskt. Tårarna stiger i mina ögon. Så _glad_ att jag har min G, som nu är min "på riktigt";O) och våra barn. De är ju viktigast av alla människor i mitt liv, men saknaden efter min syster är alltid akut och svår när vi just skiljts åt.

Vi skall äta goda rester till middag nu, det blir couscousfyllda paprikor med en smyghet salsa, bröd och litet vitt vin till. Sedan litet popcorn med barnen innan läggdags och så en stillsam kväll med G.