Jag känner mig jätteensam. Så fort G inte finns åtminstone i staden, så fattas han mig. Jag kantrar litet. Jämvikten rubbas. Han har arbetat en dryg månad i Stockholm nu. Nu blir han två och en halv vecka i Shanghai.
Jag ÄR ju inte ensam. Våra underbara barn delar livet med mig. Alla föräldrarna finns runt omkring. Syskonen är tröttsamt långt borta - men de finns juh! ;O) Vännerna finns här!
Men jag saknar honom. Så himla mycket.
Han har kamran med sig. Och jag har bett honom att ta hem någon löjligt tung men outsägligt vacker asiatisk fisk att ha i trädgården (jag såg en så fin en i Thailand - rustikare än de på bilden, men samma känsla). Något skall jag ju ha ut av hans frånvaro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar