Ovanlig reaktion.

Men jag kanske måste köpa det här plagget till Norah? ;O)

---> Bild lånad från Lindex Shop Online

Fick den idag.

Absolut första gången jag sett en filmtrailer - till en bok. Snyggt!

Sammanhang.

Norah har bra koll på att farmor, farfar, moster, farbror och de andra allra närmaste släktingarna är mammas och pappas respektive föräldrar och syskon. Som jag minns det, var jag ordentligt äldre innan jag fick den bilden klar för mig. :O)

Om Norah förstår släktskapet, relationerna eller om hon bara "memorerat" det hela - det kan jag inte uttala mig om. Kanske litet av båda.

Visade sig ikväll tydligt att Ruben har nästan lika bra koll. Imponerande.

I alla fall utspann sig en sådan där gullig dialog igen:

Norah: "-Vad hette din farmor?"

Mamman: "-Lilly."

Norah: "-Vad hette din farfar?"

Mamman: "-Albert."

Och så där höll vi på en liten stund, med små utvik om en del av personerna. Och så kom knorren:

Norah: "- Vad hette din Harry?"

Och här sattes mamman på det hala, för jag hade ingen "Harry". :OD Jag förklarade förstås så gott det gick - att min mormor inte hade någon "Harry". Hon var visserligen skild från morfar, precis som Norahs mormor är, från Norahs morfar. Men Norahs mormor är omgift sedan 20 år med just Harry - därav frågan.

Fantastiskt. :O)

Norah i stilla sömn, med tre mjukisar i famnen. Älskade lilla dotter.

Lön för mödan? Fan tro't.

Tittade in på banken idag, mest för att kolla läget. Såg att förra månaden fick G ut i runda slängar tjugo tusen mer än jag. Jag arbetar då visserligen bara 75 % och G 100. Men i alla fall. Det är ju ingen nyhet förstås - om jag arbetade för pengarna, vore det ju som att kasta bort sin tid.

Nu trivs jag ju med mitt arbete helt osannolikt bra, de flesta dagarna och det är värt mycket pengar. Tro mig, jag vet. Inte den bästa lön väger upp misstrivsel med eller på arbetet.

Jag har fler högskolepoäng än G. Jag ansvarar i mina arbetsuppgifter idag indirekt för liv - på en förlossningsavdelning mera direkt för liv. Borde värderas högre tycker jag och om jag får gissa, ett hundra procent av mina kollegor.

Och nu tänker sig en av våra arbetsgivare, Sveriges Kommuner och Landsting, att sjuksköterskorna skall få ge avkall på den avtalade löneökningen nästa år.

Landstinget är inte känt som den bästa av arbetsgivare - eller hur! Kollegor - barnmorskor i Norrbotten - skall vi inte starta eget?! :O)

Ännu mela loligt!

En kväll tidigare i veckan, när jag borstade Norahs tänder, testade Norah en del ord som rimmade.

Norah: "-Boll och tloll."
Mamman: "-Jaa, boll och troll."
Norah: "-Hål och tål."
Mamman: "-Hål och tår?"
Igen den där minen i Norahs ansikte, som antyder att mamman inte riktigt är med.
Mamman, snabb upphämtning: "-Hår och tår!"

Klocklent. :O*

Älskade.

Toppen.

Nu har väl en av de mest märkliga sakerna hänt mig.

Jag hade ett brev med Sveriges Radios logga på i posten när jag kom hem idag. Funderade förstrött över vad det kunde vara, medan jag tog mig in med barnen.

Öppnade så småningom brevet och jag "är utvald att delta i Sveriges Radio P4:s svensktoppsjury!". För några svindlande mikrosekunder medan mina ögon flög över raderna och hjärnan inte riktigt hade hakat på, så tänkte jag melodifestival - jury - tv... Så tokigt va? XO) :O)

Nå. Sådana här uppdrag dyker ju inte upp för ofta, så det är väl bara att gripa sig an det hela. Fyra söndagar ingår jag i juryn och allt går att sköta via webben, både lyssnandet och röstandet.

Om det är någon som är svårt intresserad, så är det bara att ge mig ett erbjudande som jag inte kan motstå. En godispåse eller så. 8O) Så lägger jag min röst på rätt låt. :O)

För att förstärka det märkliga med händelsen, illustrerar jag med "House". Som jag skrivit om på annat ställe ikväll. :O)

Ledig en stund.

Ikväll fick jag en stund ledigt och kunde gå ut och äta med några gamla kollegor. Jag har haft förmånen att arbeta med dem allihop - de var mina mentorer och handledare under min utbildning, under min tidiga bana inom sjukvården och sedan som trygga kollegor.

Alla är pensionärer, med den äran, utom en av mina närmaste kollegor som dock går i pension till våren. Hon har arbetat länge på vårdcentralen - hon måste ha ett unikt perspektiv - hon träffar idag nyfödda bebisar, vars föräldrar hon hade som nyfödda. Fatta! :O)

I alla fall. De här damerna är aktiva. Så aktiva att jag kände mig litet matt där jag satt. En av distriktssköterskorna berättade:

2 ggr/v gick hon på gymmet
3 ggr/v var det vattengympa (kan ha varit tvärtom där)
hon sjunger i kör
hon är med i åtminstone två pensionärsföreningar och förestår ett café i en av föreningarnas regi
hon håller på att lära sig att spela bridge

De andra hade delvis liknande scheman. De reser, som tusan. De stavgår. De går skrivarkurser. De lever baske mig livet.

Anade jag inte det? :O)

Ruben, tre år!

För tre år sedan anlände vi till sjukhuset. Det bör ha varit vid den här tiden, för klockan var ungefär tio i midnatt då vi åkte hemifrån. Drygt tre timmar senare var vår lille gosse hos oss... *kär*

Grattis, vår älskade son! <3 <3 <3

Vi tjuvstartade firandet i lördags, då Älvsbyvännerna kom och åt thai med oss!

Först!

Grattis på tvåårsdagen, lillkusin Torbelorbe!

Ett par dinosaurier till.

Tänder.

Får man hata att borsta barnens tänder? ;O)

Morgon och kväll borstar jag sextioåtta tänder. Mina egna går förstås på rutin. Men barnens. Ibland tänker jag att nu, nu skulle man mäta mitt blodtryck, medan jag borstar något av barnens tänder... :O)

Köttätare som garanterat aldrig borstade tänderna. :O) Sågs av oss på American Museum of Natural History i New York för snart ett år sedan.

Norah går i ärlighetens namn jättebra att borsta tänderna på. Det enda hon gör, är att hon ibland vill prata samtidigt som jag borstar. Och då blir det ju svårt att borsta och jag måste bestämma mig för om jag orkar lyssna lugnt eller om jag skall be henne vara tyst så att jag får borsta färdigt.

Det enda Ruben gör, är också att prata. Men han vill prata hela tiden. Han har så mycket att berätta. Det är egentligen jätterart, men just i tandborstningssituationen så retar det gallfeber på mig. Vi har också alltid kroniskt bråttom när vi borstar tänderna - på morgonen skall vi iväg, på kvällen i säng. Mycket sällan i tid kan jag säga.

Ruben grejar med en del annat också. Han vill ju fortfarande inte alltid borsta tänderna. Diskussion. Ibland vill han stå på pallen. Ibland vill han sitta i knät. Ibland vill han ha munspegeln medan vi borstar. Förhandling.

Låt mig bara säga - jag borstar i bästa fall mina egna tänder de dagar G är hemma... XO) :O)

En livets sanning.

Tänk att en djuplodande och central sanning skulle levereras genom tv-rutan och detta ur ett avsnitt av en serie, antagligen ringa respekterad men högt älskad av oss som kikar på den. Igårkväll såg jag förra veckans avsnitt av "Desperate Housewives".

En av huvudkaraktärerna, fyrabarnsmor och i karriären, har just upptäckt att hon är gravid igen. Med tvillingar. Graviditeten var inte planerad och hela hennes liv ställs på ända. Karriären tar tvärstopp, småbarnslivet vecklar ut sig igen, hägrande "vuxen"-liv går upp i rök.

Hon sitter nu på en läkarmottagning för ett graviditetsbesök och en ung förstagångsmamma delar väntrummet med henne. Den unga, blivande mamman är rosig, vacker och glad, förväntansfull och entusiastisk över det kommande livet med man och barn.

Lynette, vår huvudperson, dräper effektivt alla den unga kvinnans illusioner om delat och jämlikt föräldraskap. Som slutkläm säger hon detta:

"-You're going to have so many lonely moments - but you're never going to be alone..." Sagt med desperat allvar.

Känn på den.

Alla småbarnsföräldrar som klivit ut ur den rusiga första förälskelsen, den som drabbar med en kraft större än någon kan förklara - kärleken till det egna barnet. Alla som landat i vardagen, med älskade, älskade ungar - med barn som är sjuka, som slår sig, som bråkar, trotsar, slåss, skriker, vägrar, vägrar, vägrar, inte vill, inte kan, som vill ha tröst. Som får en att tappa andan både av kärlek och av oro.

Alla vi vet.

Att man många gånger känner sig så ensam. Men aldrig får en stund för sig själv.

Jag är precis där nu. G arbetar i Stockholm sedan mars i år, måndag till torsdag, då han kommer hem sent. Vi försöker få till ett liv på tre dagar varje vecka. Det säger sig självt att det inte går helt smärtfritt. Det går inte att låtsas som att allt är som vanligt. Det var inte så här någon av oss tänkt det.

Man kan känna sig som den ensammaste människan som existerat, i ett rum fullt av människor. Det är väl känt. Jag är ensam på många sätt (tänker dock ofta på ensamstående föräldrar - jag får inte klaga) som vi nu har det. Jag har aldrig trivts i stora sällskap, men jag trivs inte alls med att vara ensam. G saknas mig. Oss.

Men. Det här innebär något annat också. Jag får aldrig en stund för mig själv, i frihet, i ansvarslöshet. När barnen lagt sig är jag ju för mig själv. Men inte fri. Inte en endaste stund. Låst. Utan tvekan. Jobbigt. Garanterat.

Barnen ville idag - och FICK! - äta middag i sitt rum. :O)

Allt det här är nytt för mig. I 38 år var jag bara ansvarig för mig själv. Rätt så fri att bestämma över min tid och dess innehåll. Ibland tänker jag att jag är för gammal för det här. För gammal för att slå knut på mig själv i påhittig kreativitet för att balansera trötta, hungriga ungar. Trotsiga ungar.

Det är inte lätt att vara förälder. Herregud. Men ändå - och om detta råder ingen tvekan faktiskt, för vare sig G eller mig - det är också meningen med livet. Att ha fått de här barnen - välsignelse! Att få uppleva den här kärleken och de nya perspektiven som barnen erbjuder. Mognaden. Att få följa dem på resan ut i livet. Wow!

Nog med djupsinnighet nu. Medan jag skrivit har jag ordnat krubb till kidsen och mig själv, vi har ätit, plockat undan och nu närmar sig barnens kvällsmat med stormsteg.

En liten sak.

Köpte för en liten tid sedan den kanske bästa disktrasan. Har inte hunnit prova den nog länge än, men den känns väldigt bra och helt olik andra trasor jag vispat runt med i hemmet.

Ekelunds står bakom produkten och den är gjord av 50 % bomull och 50 % bambu. Tvättas i 60 grader och finns i många mönster och motiv. Trasan känns stark och glider liksom lätt över ytor - den tar inte fast och vill "rulla ihop" sig som många trasor gör.

Den kostar 69 kr om jag minns rätt och jag köpte den på Cervera. Hoppas verkligen att de tar hem det här juliga motivet och apropå detta så är det exakt elva veckor till julafton idag!

Efter helgen.

Imorse åkte syster med sina två små gossar tillbaka hem. Hem till S. Bort från oss. Norah grät. Ruben var tyst och nära. Jag hann inte, så var de borta.

*sakna*

Ikväll läste barnen ivrigt igen i ett nytt nummer av Illustrerad Vetenskap. Pappa har burit tidningen till oss länge och i ett ovanligt lyckosamt infall, började jag samla dem i en fin hög i barnens bokhylla. Några gånger i veckan hänfaller de till tysta, intensiva studier och sedan kommer frågorna och diskussionerna. Fantastiskt!

Så ikväll diskuterade vi meteoriter. Vad de är för något. Och varför de "faller" nedåt. Vilken skada de kan göra. Fick en animerad berättelse av Ruben, då han talade om att han köpt en rymdraket och flugit rakt upp i rymden och träffat en meteorit som killade honom i håret. :O)

Hå-hå-ja-ja. Astronomi. Fysik. Visst är det väl helt fantastiskt!

Ikväll skall jag göra det mest förbjudna. Syster och jag köpte ett dräggelgott bröd igår, en l-i-m-p-a. Bara det alltså. Vatten, jäst, vetemjöl, sirap, salt, anis, fänkål tillsammans, bakat till en mörkbrun, överfluffig men ändå litet seg, väldoftande och själavårdande limpa. Stenuddens bageri är kreatörerna bakom limpan.

Strax, när jag duschat, skall jag ta en skiva av det brödet. Jag skall breda smör på skivan, ta min tekopp och sjunka ned i soffan. Men det slutar inte där. Vi firade Frasses namnsdag igår (grattis i efterskott, storbrorsan! :O)) med att äta en massa kanelbullar. G hade varit ordentlig och köpt många. Riktigt många. Så jag tänker ta med en bulle också till soffan.

Jag som tagit ett klent grepp om min vikt, kastar det projektet överbord en kväll som denna. Jag behöver det.

Imorrn fortsätter jag att larva mig med frukt och sånt fjant på kvällen. ;O) :O)