Om ägande.

Det här är intressant. Jag tycker om att läsa. Läste jättemycket i mina barn- och ungdomsår. Fortsatte att läsa i mitt vuxenliv; böcker och slukade dagstidningen hel och hållen. Med tiden inträdde ett växande intresse av fackböcker, både i studier och arbete, men även för själva livet och fritiden.

Så kom barnen och läsandet tog slut. Är så trött och slut just nu, att jag inte ens ser nyheterna på teve. Någon dagstidning har vi inte. Känner mig djupt okultiverad. Jag har fortfarande en och en halv sida kvar av boken jag började läsa då G och jag flög till New York. *deppa* Men jag älskar mina böcker och vill fortfarande helst av allt äga dem. Har ännu inte provat att låna en bok på bibblan till barnen. De har varsin stilla växande hylla med böcker de med. :O)
Och så det här med foto. Jag tycker om att fotografera. Extremt hobbymässigt med vår lilla Canon, men jag tycker om att komponera bilden i kameran, tycker extremt mycket om makrofotografi, natur, en stämning, beskära, skärpedjup. Litet så.

Och nu har våra vänner på Hertsön, eller rättare sagt Joel, deras son, tagit en riktig prisvinnarbild. Bläh. *avundsjuk* ;O) Jag hade kunnat betala för att äga den. :O) Jag har fått lov av Hertsömamman att publicera den, så njut nu.
Julle tog tydligen en serie bilder, mötte svanflocken och följde dem uppåt och över sitt huvud med kameran. Najs! För mig är det bara att fortsätta att fotografera och hoppas att det där motivet, det där som man blir alldeles varm inför, dyker upp. Igen. Och igen. Man säger ju något i stil med att "motivet kommer som en snigel, men försvinner som en blixt!". En evig sanning, i fotosammanhang.