Att höra en bjällra.

Jag tror. På julen, på att skapa den härliga känslan av förväntan hos barnen. Skapa en känsla av magi. Jag älskar det. :) I år känns det bättre än ifjol, även fast vi inte förberett nästan något.

Svärmor har erbjudit att grava lax och rulla köttbullar till oss alla, vilket jag tacksamt accepterat. Om jag ber om det, tror jag mamma gör sin goda inlagda sill. Vi har själva en rökt röding i frysen. Löjrom har vi och annat sådant enkelt som är färdigt i sig självt. Vi skall köpa en skinka.

Något slags julbord får vi ihop till alla i vårt lilla hus. Efter sommaren som inte gav mig någon återhämtning, har hösten sakta fått mig att må bättre. Jag har försökt, litet, litet, att vara mer närvarande, att vara mindful. En kort period lade vi oss tidigare och jag kände stor skillnad då i mina energinivåer.Nu har jag varit småkrasslig i tre och en halv vecka och sovit extremt litet igen, så ikväll är jag helt slut. Kanske därför, kanske för att jag tror, för att jag älskar värmen, glittret, förväntan som julen kommer med, för att jag vill ge mina barn det här - kanske var det därför som tårarna rullade lätt till fredagsmysfilmen ikväll. :)