Chinos.

I våras i NYC uppmuntrade jag (jag vill gärna kalla det för det) G att köpa sig ett par chinos, eller khakis som de också kallas. Jag tycker de är snygga och så är det roligt att se G i något annat än jeans. :)

Jag har undrat någon gång under sommaren varför G inte använt dem. För det har han inte, inte en endaste gång.

För någon vecka sedan frågade jag igen och fick då ett litet buttervresigt svar att han minsann inte tycker om chinos. Ammen asså. G har en riktig svaghet och det är att han ibland vill känna sig som ett offer. Så till höstmiddagen på ön förra lördagen, efter första älgjaktdagens slut, hade han dem. De var ju skitsnygga på förstås - tänk Tom Cruise i "Top Gun" - och jag kommenterade detta.

På söndagen då jag skulle hem, råkade jag se byxorna där de hängde i vårt rum. De var smutsiga på chockerande många ställen och jag svär att det fanns blod på dem också. Jag tror att G, medvetet eller inte, försökte göra dem obrukliga med en gång. X)

Som hämnd dränkte jag igår in dem i fläckborttagning och idag har jag kört dem i 60 grader. Hoppas de blev rena! ;D