Glädje.

För att lätta upp dagen litet, bjuder jag på några bilder på Norah, fulla av livsglädje! Under helgen som var hade vi lyssnat på filmmusik från "Rio" (jättebra, glad musik som får det att rycka i dansnerverna hos vem som helst), "Alvin och gänget 2" (aktuell popmusik med världens pipigaste röster) och "Madagaskar 2" (bra musik - jag säger bara - will.i.am).

Norah inspirerades och på sitt vanliga kreativa sätt, samlade hon ihop en massa tunna scarfsar och satte fast dem bak i byxlinningen. Och så satte hon igång att dansa och snurra och jag fick fina bilder. :)

Helg.

Den här helgen skulle jag arbeta på jourcentralen. Jag har mer än en gång uttryckt hur eländigt det är för mig personligen att arbeta där. Men nu har jag sådan "tur" att jag blivit ordentligt förkyld med ont i halsen, hosta, heshet, snuva och till och med feber. Så mitt i en trist förkylning känner jag en stillsam, stor lättnad över att slippa arbeta på jouren.

Jag kände mig ganska förkyld på tisdagkväll och kurerade mig på alla upptänkliga fronter på onsdag morgon, eftersom vi den dagen hade mödrahälsovårdsdag. De dagarna är mycket uppskattade och viktiga och allt gick bra. Jag kände mig otroligt seg när jag kom hem och gjorde inte många knop.

När den bekanta ryggvärken satte in (jag blir liksom öm på huden på den nedre delen av ryggen) blev jag misstänksam och visst hade jag feber. Jag har inga höga temperaturer, som högst trettioåtta grader, men känner mig hängig. Mot eftermiddagen igår började jag kraxa. Hostade mer och mer men tack och lov inte inatt och nu är jag hes. Och har feber. Bara några tiondelar, men det räcker.

Så igår missade jag tyvärr dag tre av fyra av en jättebra utbildning jag faktiskt fått gå. Det handlar om motiverande samtal som vi barnmorskor har tillfälle att engagera oss i i nästan vartenda patientmöte. Vi hade redan avtalat att jag skulle gå dag fyra till hösten, eftersom jag missar den idag. Nu får jag gå båda de missade dagarna till hösten.

Idag följer vi så svärmors syster till hennes sista vila. Det är en riktigt murrig väderdag med regn och blåst. Jag har tänt all mysbelysning som på kvällen. Allt är tyst och stilla. Farbror J som kom sent igårkväll snusar och sover, G har lämnat barnen till sina respektive dagar på skola och förskola.

Men det är utlovat uppehåll och kanske en gnutta sol senare. Spelen är satta på laddning, för även om vi vuxna idag skall säga adjö till en kär släkting, så skall barnen få ett skönt fredagsmys med oss. De har längtat så mycket efter farbror J och så kommer Farmor och Farfar och kanske Klinga också att vara här.

Drömmar.

Vi besökte norra Sveriges största båt- och husbilsmässa på Granec idag.

G bekymrade sig litet över vårt (ähum... mitt då) stora intresse för husbilar. Här i alla fall en av alla båtar som barnen var in och provlåg- och satt i. :)

Humöret råkade vara på topp för hela familjen och vi hade knappt två härliga och svettiga timmar där.

Sittytorna och förarmiljön i den största av husbilarna de hade inne. Den är 9,20 meter lång och fick mig att gå igång. Kök, kyl, frys, dusch, toa, sovrum och en jättekool säng till barnen ovanför förarstolarna.

Svettiga blev vi av allt stigande och klättrande i och ur husbilar och båtar. :) Alltså - jag vill ut och känna friheten med familjen i en husbil!! Mil på mil av asfalt rullar upp sig framför en och oändliga möjligheter till upplevelser kantar ens väg. :)

Köket och en glimt av toan.

Barnen hade jättekul och fick som bonus en kaka och litet saft. På hemvägen klarade vi av två snabba postärenden och lämpade av ett rejält lass återvinning. Hemma har vi fått eftermiddagsfika och nu vidtar en del hemarbete och de vanliga kvällsbestyren innan ny arbetsvecka imorgon.

The master bedroom och till vänster duschkabinen. Jag skulle kunna ha en jättehärlig semester i en sådan här bil. :)

Lördagsgodis.

Jag gillar mitt godis. Ikväll är det Never Stop, Jelly Beans och två sorters finska salta pastiller. Mmm... gott! ;)

http://instagr.am/p/JrqNEAxwU3/

Lugnt.

Farfar genomgick som sagt en medicinsk procedur i förrgår. Man gjorde en ballongsprängning på två ställen i hjärtats kranskärl och det var samma doktor som gjorde det denna gång, som också gjorde det för tio år sedan. Allt gick bra och igår tog han svävaren ut till ön igen.

Efter proceduren skall han ta det lugnt i några dagar, Farmor pratade om att han skulle få ta det lugnt till nästa helg i alla fall. Det firade Farfar med att idag skjuta en räv. X)

Farfar har fångat tre mårdhundar hittills. De går i hans rävfällor. Två har han avlivat, medan en är i livet, steriliserad och märkt. Mårdhunden är väldigt söt, men innerligt oönskad. Den sprider rabies och dvärgbandmask, vilken är dödlig för människan och hör inte alls hemma i vår fauna.

Start.

Sista ögonblicken av lugn, innan jag skall försöka få upp Ruben utan att väcka Norah. Morfar är på väg in till stan, hoppas vi. :)

Natten blev alldeles för kort, mest mitt eget fel, men ovanpå det så vaknade Norah strax efter fem och var klarvaken. Hon var mycket varm. Jag föreslog till slut att hon skulle försöka somna om i deras rum, som alltid är suveränt svalt.

Norah gjorde ett försök, men kom upp och bad om medicin. Det fick hon och hör och häpna, flickebarnet somnade om.

Nä, nu är det dags. :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Sent.

Allt rusar. Igår morse åkte G till Göteborg för att arbeta. Imorgon kommer han hem.

Igår kunde jag inte vara hemma från jobbet, för jag hade cirka trettio kvinnor kallade till cellprovtagning att ta hand om. Så tack pappa för att du kunde vara med Ruben hela dagen.

Igår var Ruben feberfri, så idag fick han gå till förskolan igen. Idag har jag varit på utbildning i motiverande samtal i Sävast hela dagen och hade jag inte det, skulle jag ha varit hemma och gett Ruben en extra vilodag.

David somnade så tryggt och självklart när de varit här bara en liten stund i fredags. <3

Min utbildningsdag var jättebra och jag ser fram emot nästa imorgon. Idag hjälpte pappa mig igen, genom att komma in till stan och hämta barnen, så att de slapp vara kvar till efter fem i eftermiddags. När jag kom hem, ville Norah att jag skulle tempa henne. Jag vägrade, men kände på hennes panna. Litet varm var hon allt, men det är hon alltid.

Med kärlek till dig Tobias. In i den sista sekunden byggde Tobias på det här, byggde, byggde, så där envetet som bara barn kan, barn som är här och nu och inte har någon uppfattning om vuxna som står och hoppar av stress och flygplan som obevekligen går. Jag lovade älsklingen att fotografera bygget och lägga ut det så att han fick se det. <3 Jag tror att Norah och Ruben hann komplettera bygget något. :)

Något senare tempade jag henne i alla fall och visst hade hon feber, närmare trettioåtta grader. Jaha. Jag kan som sagt inte vara hemma imorgon heller, så pappa kommer in och är med Norah hela dagen. Vi har varit småkrassliga i en och en halv månad nu. Norahs körtel i höger käkvinkel är sådär läskigt stor igen och riktigt stor även på insidan. Vid läggdags hade Norah över trettioåtta graders feber.

Idag har Farfar gått igenom en medicinsk procedur som kommer att få honom att känna sig som ny. Det är bra. :) Jag har bäddat hans säng och imorgon kommer han hit. Jag tänker bjuda på fisk. Därefter är jag ledig.

Norah har kommit till min säng, varm och fryser på samma gång. Lilla hjärtat. Det skall bli skönt att krypa ned bredvid henne, skönt att ha henne nära, så att jag hör och känner hur hon mår.

Teori.

Ikväll putsas det på seldon och mockas i spiltorna. :)

Omstart.

Jag har sugit på den här karamellen i snart ett par veckor nu. I bilen på väg till Haparanda den där helgen, satt jag helt oanande och läste mina mail.

Plötsligt vilade mina ögon på ett bekant namn och inledningen på mailet var faktiskt inget mindre än fantastisk - "Hej på er westernryttare!". Det är besvärande länge sedan jag blivit så lycklig av någonting. *rodna* Jag började skratta och hojta överlyckligt där jag satt och resten av sällskapet undrade vad som stod på. :)

En av killarna som hade westernridskolan, startar upp den igen!! Helt fantastiskt! Jag vet inga detaljer annat än att han tänker bedriva westernridskola igen, på måndag- och tisdagkvällar. Jag anmälde mig där och då, utan egen häst till dressyrinriktning. Enligt mailet startar han redan första veckan i maj. Yeehaw!

Jag har länge burit på ett inlägg om sorgen över att inte kunna utöva westernridningen. Nu behöver jag inte skriva det. Istället kan jag känna mig litet fascinerad över hur ljust livet blev i samma ögonblick som jag förstod att jag skulle få rida på riktigt igen. :) Det har tyngt mig på riktigt, mer än jag fattat, att inte få rida western.

Jag är glad. Och trött. Imorgon [senare idag] skall jag sitta i frisörstolen klockan halv åtta på morgonen, men jag är ledig, barnen är med mig, liksom mamma. Och så kommer syrran med sina två underbara småkillar och delar livet med oss i helgen. :)

Retar mig.

Öppnade diskmaskinen imorse för att lasta in min frukosttallrik och möttes av det jag avbildat här nedan.

Numera orkar jag inte bry mig längre - jag bara stuvar om kärlen längst in i maskinen och så fortsätter vi därifrån.

Men jag menar bara - vem - VEM annan än G stuvar in i diskmaskinen på det här viset? På vilket sätt kan det vara mest praktiskt att stuva längst fram i maskinen först, för att sedan trixa in mer disk innanför?

Imorse pös det nog litet ur mina öron, men nu flinar jag bara trött åt det. Så olika, så olika... Tur att jag älskar typen. X)

Ajöss.

Syrran pensionerade nyligt ett par gamla favoriter, vilka sedermera räddades till livet av S.

Alldeles nyss har G retat upp mig så till den milda grad, att jag nu med omedelbar verkan och utan möjlighet till benådning pensionerar två par tofflor på en gång.

Det svarta paret har tjänat väl i flera år, men är nu blankslitna och livsfarliga. Det före detta vintervita paret är mina första textila tofflor, vilka inte tjänat väl. Eller okay - väl, men väldigt kort. Jag köpte dem i höstas och nu är de slut.

I rättvisans namn är de inte riktigt slut, jag hade planerat att ha dem månaden ut innan jag byter till mina "foppisar", men tack vare G så ryker de nu.

Ajöss med dem. *morra*

Nära döden.

Befann mig nära döden ikväll när Norahs lilla ridgrupp hade "följa Johan" som övning och väldigt många av tjejerna valde att trava rätt mycket. Jag trodde jag skulle dö på riktigt. Sanslöst... :] Får ju förstås se det som mycket nyttig träning.

Var på oförklarligt dåligt humör (nähä - det ÄR den tiden i månaden...) när jag kom hem och lackade ur när en trött stackars Norah trilskades vid kvällsmaten.

G föreslog att jag skulle gå från bordet och göra något annat, så skulle han ta hand om barnen och kvällsmaten. Otroligt nog lydde jag hans råd och satte mig i soffan bredvid mitt b e r g av oviken tvätt för att leta något att se medan jag vek. Jag slog på Simon & Thomas och tänkte njuta av litet snygg inredning.

Kort därefter grät Norah av trötthet och jag orkar bara inte med det, inte sådana här kvällar. Så jag gick in i köket och satte mig med henne. G gick och borstade Ruben som var klar. Norah och jag myste i tysthet en stund och sedan kom hon igång och åt och humöret lättade.

Under tiden blev G klar med Ruben och gick och satte sig och såg inredningsprogrammet. Så kan det gå. *sucka*

Nåväl, G fick inte sitta länge. Barnen sover sedan någon timme, jag skippade ridningen (teori) och skall nu släpa min trötta kropp in i duschen. Sedan skall jag baske mig muntra upp mig med en redig actionrulle och en Ben & Jerry's. Till sällskap räknar jag med G och en brasa. :)


- Posted using BlogPress from my iPad

Påsklov.

Så har vi inlett vårt påsklov. :) G och jag har jobbat full dag och Norah har haft pysseldag på skolan. Ruben åkte ut till ön i förmiddags med Farmor och Farmor, i svävare.

Vi har gjort några korta ärenden och ätit på stamstället Max. COOP hade påskaktiviteter, så Norah fick en ansiktsmålning och glass till efterrätt. :)

Nu ska vi vila och vara ute i jättefint väder i några dagar, innan hemfärd med svävare på söndag.

Vilken helg.