onsdag 18 april 2012

Sent.

Allt rusar. Igår morse åkte G till Göteborg för att arbeta. Imorgon kommer han hem.

Igår kunde jag inte vara hemma från jobbet, för jag hade cirka trettio kvinnor kallade till cellprovtagning att ta hand om. Så tack pappa för att du kunde vara med Ruben hela dagen.

Igår var Ruben feberfri, så idag fick han gå till förskolan igen. Idag har jag varit på utbildning i motiverande samtal i Sävast hela dagen och hade jag inte det, skulle jag ha varit hemma och gett Ruben en extra vilodag.
David somnade så tryggt och självklart när de varit här bara en liten stund i fredags. <3
Min utbildningsdag var jättebra och jag ser fram emot nästa imorgon. Idag hjälpte pappa mig igen, genom att komma in till stan och hämta barnen, så att de slapp vara kvar till efter fem i eftermiddags. När jag kom hem, ville Norah att jag skulle tempa henne. Jag vägrade, men kände på hennes panna. Litet varm var hon allt, men det är hon alltid.
Med kärlek till dig Tobias. In i den sista sekunden byggde Tobias på det här, byggde, byggde, så där envetet som bara barn kan, barn som är här och nu och inte har någon uppfattning om vuxna som står och hoppar av stress och flygplan som obevekligen går. Jag lovade älsklingen att fotografera bygget och lägga ut det så att han fick se det. <3 Jag tror att Norah och Ruben hann komplettera bygget något. :)
Något senare tempade jag henne i alla fall och visst hade hon feber, närmare trettioåtta grader. Jaha. Jag kan som sagt inte vara hemma imorgon heller, så pappa kommer in och är med Norah hela dagen. Vi har varit småkrassliga i en och en halv månad nu. Norahs körtel i höger käkvinkel är sådär läskigt stor igen och riktigt stor även på insidan. Vid läggdags hade Norah över trettioåtta graders feber.

Idag har Farfar gått igenom en medicinsk procedur som kommer att få honom att känna sig som ny. Det är bra. :) Jag har bäddat hans säng och imorgon kommer han hit. Jag tänker bjuda på fisk. Därefter är jag ledig.

Norah har kommit till min säng, varm och fryser på samma gång. Lilla hjärtat. Det skall bli skönt att krypa ned bredvid henne, skönt att ha henne nära, så att jag hör och känner hur hon mår.

1 kommentar:

Birger sa...

Vackert skrivet, yrkesarbetande småbarnsförälder i ett nötskal... vad skall väl föräldrar vara till för annat än hjälpa till....