Den här helgen skulle jag arbeta på jourcentralen. Jag har mer än en gång uttryckt hur eländigt det är för mig personligen att arbeta där. Men nu har jag sådan "tur" att jag blivit ordentligt förkyld med ont i halsen, hosta, heshet, snuva och till och med feber. Så mitt i en trist förkylning känner jag en stillsam, stor lättnad över att slippa arbeta på jouren.
Jag kände mig ganska förkyld på tisdagkväll och kurerade mig på alla upptänkliga fronter på onsdag morgon, eftersom vi den dagen hade mödrahälsovårdsdag. De dagarna är mycket uppskattade och viktiga och allt gick bra. Jag kände mig otroligt seg när jag kom hem och gjorde inte många knop.
När den bekanta ryggvärken satte in (jag blir liksom öm på huden på den nedre delen av ryggen) blev jag misstänksam och visst hade jag feber. Jag har inga höga temperaturer, som högst trettioåtta grader, men känner mig hängig. Mot eftermiddagen igår började jag kraxa. Hostade mer och mer men tack och lov inte inatt och nu är jag hes. Och har feber. Bara några tiondelar, men det räcker.
Så igår missade jag tyvärr dag tre av fyra av en jättebra utbildning jag faktiskt fått gå. Det handlar om motiverande samtal som vi barnmorskor har tillfälle att engagera oss i i nästan vartenda patientmöte. Vi hade redan avtalat att jag skulle gå dag fyra till hösten, eftersom jag missar den idag. Nu får jag gå båda de missade dagarna till hösten.
Idag följer vi så svärmors syster till hennes sista vila. Det är en riktigt murrig väderdag med regn och blåst. Jag har tänt all mysbelysning som på kvällen. Allt är tyst och stilla. Farbror J som kom sent igårkväll snusar och sover, G har lämnat barnen till sina respektive dagar på skola och förskola.
Men det är utlovat uppehåll och kanske en gnutta sol senare. Spelen är satta på laddning, för även om vi vuxna idag skall säga adjö till en kär släkting, så skall barnen få ett skönt fredagsmys med oss. De har längtat så mycket efter farbror J och så kommer Farmor och Farfar och kanske Klinga också att vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar