Förtroende.

Idag delade båda barnen med sig av sina liv till mig. Helt oberoende av varandra och i förtrolighet. Som tur var hade jag tid att lyssna, eller befann mig i ett sådant läge att jag tog mig tid att lyssna på dem.

Ett arbete som barnen gjorde i Norahs klass, då de skulle skriva om kärlek. De fick tips om att skriva om till exempel en människa eller ett husdjur. Norah skrev om Klinga.

Norah var först ut. Vi hade kommit hem och dragit igång eftermiddagen. Jag stod vid bänken och grejade med middagen och Norah satt vid köksbordet och försökte komma igång med läxan. Hon sade att hon ville berätta en grej och jag såg ju på henne att det var något märkvärdigt. Jag vände mig mot henne och visade att jag verkligen ville höra. Norah kom till mig, hon var tvungen att stå vid bänken bredvid mig och berätta. Norah hade frågat chans på en pojke i klassen. Lillhjärtat!

En av flickorna i klassen hade skrivit om Norah. Ögonen tåras fortfarande då jag läser de enkla orden.

Jag frågade henne vad det betydde och det var att han skulle vara hennes pojkvän. Hon såg så glad ut då hon berättade. :) Jag sonderade litet och undrade om pojken i fråga var en snäll och glad typ, vilket Norah bekräftade. Jag aktade mig helt från att fråga om han var söt, för jag vill inte att det skall vara ett kriterium för om man kan ha chans på varandra. Två andra flickor i klassen hade eller skulle också fråga chans på två andra pojkar i klassen. Pojken som Norah hade frågat, hade i alla fall svarat att han skulle fundera på saken. Så börjar det då. :)

Ruben överraskade mig precis vid läggning. Han kröp ihop litet och såg innerligt glad ut. Han sade också att han ville berätta något. Ruben sänkte rösten och nästan viskade, med glittrande ögon och blossande kinder, att när man firade honom i klassen i fredags på hans namnsdag, så var han så glad att han nästan började gråta. Å, lilla lilla hjärtat!

Stora känslor och stora hjärtan, i än så länge små, små kroppar. Vilken lycka att få dela de här ögonblicken med dem!

Äsch.

Om förra veckans ridpass tog mig och kusen till nya höjder, så skall dagens pass lämnas därhän utan vidare kommentarer. 

Kände mig dock imponerad av ridläraren som direkt efter oss körde igång en hoppcirkus i den högre skolan.

Tolv ekipage, fördelade på tre volter med totalt åtta språng. Sug på den logistiken en stund så här på måndagkväll.

---> Update: Bilden till vänster visar exakt en sådan hoppövning som vi höll på med den där gången för många år sedan då Paulo kastade av mig och jag bröt bäckenet. Det var nog den allra roligaste hoppövning jag ridit, fram till det hände som hände. Jag gick ett hoppläger gubevars under jullovet - så roligt tyckte jag det var att hoppa på den tiden. Det ändrades sedan.

Published with Blogger-droid v2.0.10

En speciell dag.

Vi firar många tilldragelser denna dag. Ruben har namnsdag, Klinga fyller tre år och Norge firar sin Nationaldag. :)

Det är naturligt även denna speciella dag att tänka på favoritstaden, dit vi åkte senast denna dag för två år sedan. Bilden här nedan visar en del av interiören i lägenheten vi bodde i i Harlem, NYC.

Den allra nyaste svensknorska familjemedlemmen!

Oväntad väntan.

Satte igång en tvättmaskin ikväll, som skulle bli klar strax efter elva. Döm om min förvåning nyss när den fortfarande gick för fullt! Maskinen sparar ju tiden från senaste körningen och presenterar det som en prognos för hur lång nästa tvätt skall bli. Men så anpassar den tiden (och vattenåtgången) efter mängden tvätt och hur smutsig den är. Uppenbarligen körde jag senast en liten fjantig laddning tvätt som gick mycket snabbare än den här brontosaurtvätten med enbart tunga badlakan och så några sockar och kallingar.

Nåja, maskinen är strax klar och då åker tvätten in i tumlaren. Medan jag väntar, passar jag på att fortsätta på föregående inlägg.

När Norah och jag kom hem från kören, låg en alldeles uträtad kick där. Tydligen krävdes en del bändande och slagande av G, men inte värst ändå. Lycka! Känns ju jättebra - vi slipper köpa en ny och Rubbe kan köra sin kick igen.

I helgen hamnade Norahs cykelkorg inne i farstun av någon anledning. Den har flyttats omkring litet och så hängde G upp den på skohyllan för att den inte skulle vara i vägen för  robotdammsugaren. Fort har den tagits i bruk. Ruben har prydligt tryckt ned sin fleece där i. :D Igår ställde han sina stövlar i korgen. Knasbollen!

Precis nu blev tvättmaskinen klar! Natta!

Väntan.

När vi kom hem från skolan idag. Kan inte påstå att pojken verkar ha tagit lärdom. Idel fordon parkerade mitt i bilens väg. :)

Norah är på kör igen. Det låter riktigt fint om dem. ♥

Igår då jag skulle iväg på ridningen, hände det som vi väl bara väntat skall hända. Jag backade över Rubens kickbike. Han har för vana att bara släppa den där han stannar och beroende på aktuell förälders form, blir han antingen ombedd att parkera den bättre eller så ställer föräldern undan den själv.

Jag missade den helt igår - eller träffade kanske man skall säga - och känner mig faktiskt litet mystifierad över hur det gick till. Men gick gjorde det. :/

Ruben älskar att kicka och G skall försöka bocka till den. Vi hyser inget stort hopp om att det skall lyckas. Ruben måste få en ny kick, men vi bestämde igår att han skall få vänta en tid på den, så han får suga ett tag på den dyrköpta erfarenheten.

Published with Blogger-droid v2.0.10

S a l i g h e t.

Så himla svårt att fota en sällskaplig häst med mobilkamran. :)

Farruco Li PRE - en fin en. :)

Farruco och jag. Jag ♥ Farruco. Idag hade vi en riktigt bra dag båda två.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jubileum.

Sent i januari timrades karet upp på gården på ön. Det gick snabbare än någon av oss hade kunnat drömma om. Men tre gubbs och två motorsågar kan ha den effekten ibland.

Dagen efter var vi ut till Brändöskär och där borrades det många hål och mättes i dessa hur långt det var ned till botten, för att få en uppfattning om hur djupt det nu är efter muddringen. Detta för att försöka förstå huruvida karet skulle bottna utan att drunkna, eller om det krävdes fler varv på timringen..

I början av mars timrades så karet upp ute på Brändöskär. Det gamla karet skars helt sonika bort redan i höstas, med tak och allt av två raska bröder och samma motorsågar som tidigare nämnts. Senare eldade svärföräldrarna upp resterna av det där ute. D, farbror J och G fraktade ut stockarna på tre timmerkälkar i två vändor. Något snyggt jobbat!

En solig dag i slutet av mars snickrades så stenkistor på ett modernt vis som ifrågasattes en del av den äldre generationen. Vi får hoppas att det funkar. ;)

13 april fylldes stenkistorna med sten och G passade på att bryta (krossa? ingen vet då G valde att sköta fingret i hemmet) lillfingertoppen. Han kan böja leden och det ganska köttiga såret  (besparar er bilder på det) har läkt komplikationsfritt. Men den skadade översta delen av lillfingret är fortfarande respektingivande större än på det oskadade fingret.

Idag är det sex år sedan jag startade den här bloggen. Jag var föräldraledig med mina två små hjärtan, Norah snart två och ett halvt och Ruben dryga halvåret.

Idag är det lovdag, en klämdag mellan Kristi himmelsfärdsdag och helgen. G är den som stannar hemma med barnen och han sover gott. Jag är på väg till jobbet och har fått sällskap vid frukostbordet av barnen.

Nattens regn har inte dragit vidare än - det är utlovat växlande molnighet. Hoppas att solen orkar fram idag.

Så här såg det ut i hamnen idag då farbror J åkte ut. Isen ruttnar nu och är pipig med råkar och hål. Snart är det ju öppenvatten. :)

Farbror J kommer på lunch innan han sedan tar svävaren ut till ön. Och vi är alla grymt nyfikna på hur det ser ut på Brändöskär! Det vore fantastiskt att få se hur öppet det är och hur mycket karet sjunkit ned. Tack vare muddringen har vi i alla fall nu cirka 1,2 meters djup framför bryggan mot tidigare ungefär en halvmeter. 

Published with Blogger-droid v2.0.10

Vårmässa nästa.

Barnen brås på sin far - gissa vilken låda som är min? ;)

Fyllt på min lille kopp från Hotel Wilhelmina med Wilhelmina Pepermunts. :)

G har gjort ett arbetspass i hamnen, jag har gjort ett hemma. Nu åker vi till Arcushallen och kollar in vårliga saker och fenomen.

Tänk om där finns husbilar! 8)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Duscha och så det här.

Tog det 1,5 minut att deklarera så var det bra.

Köpte ett ljus på ICA Maxi häromsistens. Det brinner vackert och håller fin form i värmen.

Dagens väder. Blääähh...

Dags att deklarera. Inte längre vare sig jobbigt eller långdraget sedan jag släppt allt vad heter kontroll av kontrolluppgifter. Jag gjorde sådant förr. :|

Så rubriken är litet orättvis faktiskt. Det är mycket jobbigare att duscha än att deklarera. X)

Published with Blogger-droid v2.0.10