Det är så häftigt! Ruben och Norah är så olika, definitivt till utseende och verkligen till sättet.
I basen är båda barnen lugna och glada individer. Norah som snart fyller tre, har kommit längre i sin personlighetsutveckling. Ruben börjar helt klart skymta och han verkar ha rejält med vilja och i någon mån humör. Men vi tror att han får lov att ha det, för att kunna hävda sin vilja mot sin storasyster. Han säger ifrån blixtsnabbt och högljutt när syrran försöker ta av honom något eller manipulera hans framfart.
Ruben klättrar. Som han klättrar. Vi fick en liten, tre steg hög rutschkana av vännerna på Hertsön - den klättrar Ruben upp på. Han klättrar upp på vår säng. Häromdagen stod han på pallen i toa och höll sig i badkarskanten och måttade med ena benet uppåt. Jag fann honom på en av barnens små stolar med ena benet uppe på bordet, i färd med att äntra bordet. När man håller honom i famnen, klättrar han uppåt, mot taket eller en lampa. Norah klättrar nu, men knappt något när hon var ett år. Inte för att hon inte kunde - hon bara inte sysslade med det.
Ruben öppnar skåp och lådor. Herregud vad han öppnar. Antagligen åttatusentrehundrafyrtiosju gånger per dag. Stundtals får man kryssa fram i köket, mellan vispar, spagettislevar, pannor och grytunderlägg. Jag minns att jag _uppmuntrade_ Norah att titta i kastrullskåpet, men att intresset var mycket svalt.
Ruben är en knubbig, blondlockig smällkaramell och Norah är en slank, eftertänksam och oerhört smart liten böna. Vilket fantastiskt äventyr att få gå sida med de här två barnen och se vilka de håller på att bli!
torsdag 15 november 2007
Sol.
Norah sade imorse att "nu måste vi få fint väder" och jag förstod att hon menade sol. Jag kunde inte göra annat än hålla med henne.
Och nu har vi sol, på ett tunt täcke gnistrande nysnö.
Men solen går ned redan 14.18. Då tänder vi ljusen.
Och nu har vi sol, på ett tunt täcke gnistrande nysnö.
Men solen går ned redan 14.18. Då tänder vi ljusen.
Vinter?
Kanske äntligen, på riktigt, att vintern drar igång för i år. Det snöar idag och är dryga fem grader kallt, så nu lägger sig sakta ett lager med kritvit, tyst nysnö.
Det känns som en omfamning för mig.
Det känns som en omfamning för mig.
onsdag 14 november 2007
Kort rapport.
Det gick fort och bra hos frissan. Han tog bara en centimeter och ännu mindre bak, för att spara på längderna inför uppsättningen i februari. I slutet av januari blir det klipp och färg! Frissan vill ha en bild på mig i brudklänningen, vilket känns motigt såklart, men det är ju bara att spotta upp sig och ställa upp. ;O) Han vill också ha litet pejl på hur blommorna skall se ut, samt hur G skall se ut. Så det så.
Jag längtar så till New York! Tänk att det äntligen blir av! Det är även här mitt romantiska hjärta som spökar; jag har sett för många bra feel-good-romantisk-komedi-filmer, där ensamma och par strosar utefter New Yorks gator. För att inte tala om "Sex and the City", som är som en påse karameller - staden, skorna, väskorna och de makalösa kläderna.
Jag räknar med att mätta mitt romantiska hjärta, då G och jag strosar där i december 2008 - snö på gatorna, julpyntat i stan och en titt på den stora julgranen (vilken bra sajt - finns länk till de bästa julskyltfönstren, visserligen från 2004 men ändå) utanför Rockefeller Center. Den stora lockelsen är faktiskt julkänslan, kombinerad med städernas stad... Heh-heh - det står att trädet alltid är en norsk gran - hur fränt är inte det?! Mitt hjärta vurmar numera litet extra för det norska, då vår nyaste lille familjemedlem Tobias pappa är norrman. Det står också att en del av stammen doneras till USA:s ryttarlandslag, att ha som hinder att hoppa över.
Vilket osökt för mig in på att jag var och red igårkväll. Jag fick rida Skorpan, som är en ny bekantskap för mig. Hon är en av de hästar som kommit till stallet medan jag haft uppehåll. Hon är hög, uppskattningsvis 175 cm och visade sig ha ett jättestort steg. Hon är riktigt tjusig och det kändes litet äventyrligt att rida henne. Skorpan går inspänd och igår blev det en graman. Sista tre gångerna jag ridit, har jag fått sitta på hästar som verkligen tvingat mig att sitta ned i sadeln - mycket nyttigt. Den här stora damen kändes ibland som en gunghäst, då hon lättade turvis fram och bak och det var uppenbart att hon var sugen på att galoppera. Inte på det där nervösa, taktande sättet utan egentligen ganska stillsamt. Men tydligt. Efter ett par galoppfattningar och -övningar, backade jag ett par gångarter och skrittjobbade, blandat med trav, dels för att lugna henne men mest för att jag fegade ut litet. Detta var i slutet av passet och totalt sett var det en positiv erfarenhet. Kände mig litet mallig att jag inte blev skräckslagen och darrig i benen!
Jag längtar så till New York! Tänk att det äntligen blir av! Det är även här mitt romantiska hjärta som spökar; jag har sett för många bra feel-good-romantisk-komedi-filmer, där ensamma och par strosar utefter New Yorks gator. För att inte tala om "Sex and the City", som är som en påse karameller - staden, skorna, väskorna och de makalösa kläderna.
Jag räknar med att mätta mitt romantiska hjärta, då G och jag strosar där i december 2008 - snö på gatorna, julpyntat i stan och en titt på den stora julgranen (vilken bra sajt - finns länk till de bästa julskyltfönstren, visserligen från 2004 men ändå) utanför Rockefeller Center. Den stora lockelsen är faktiskt julkänslan, kombinerad med städernas stad... Heh-heh - det står att trädet alltid är en norsk gran - hur fränt är inte det?! Mitt hjärta vurmar numera litet extra för det norska, då vår nyaste lille familjemedlem Tobias pappa är norrman. Det står också att en del av stammen doneras till USA:s ryttarlandslag, att ha som hinder att hoppa över.
Vilket osökt för mig in på att jag var och red igårkväll. Jag fick rida Skorpan, som är en ny bekantskap för mig. Hon är en av de hästar som kommit till stallet medan jag haft uppehåll. Hon är hög, uppskattningsvis 175 cm och visade sig ha ett jättestort steg. Hon är riktigt tjusig och det kändes litet äventyrligt att rida henne. Skorpan går inspänd och igår blev det en graman. Sista tre gångerna jag ridit, har jag fått sitta på hästar som verkligen tvingat mig att sitta ned i sadeln - mycket nyttigt. Den här stora damen kändes ibland som en gunghäst, då hon lättade turvis fram och bak och det var uppenbart att hon var sugen på att galoppera. Inte på det där nervösa, taktande sättet utan egentligen ganska stillsamt. Men tydligt. Efter ett par galoppfattningar och -övningar, backade jag ett par gångarter och skrittjobbade, blandat med trav, dels för att lugna henne men mest för att jag fegade ut litet. Detta var i slutet av passet och totalt sett var det en positiv erfarenhet. Kände mig litet mallig att jag inte blev skräckslagen och darrig i benen!
måndag 12 november 2007
Två timmar och tjugo minuter.
Så lång tid tar ett BVC-besök i anspråk. Och då har vi bara cirka 200 meter till vårdcentralen.
Prick en timme innan vi skulle vara där, tog jag sats och satte fart. Ruben somnade i matstolen och låg följaktligen och snusade i sin säng medan jag organiserade Norah. Hon kissade, bytte om och så nedför - just det - stegen och på med overallen, skorna, mössan och vantarna. På med egna ytterkläder och toffla ut och ta ut vagnen från garaget. In igen och då hade lämpligtvis Ruben vaknat, så då var det bara att klä på honom efter att först - ja, just det - klättrat nedför stegen med honom i famnen.
Vi lämnade hemmet prick 45 minuter efter startskottet gått. Ruben åkte förstås och Norah och jag gick. Litet frustrerande att gå med Norah då man har bråttom, men min grundprincip är att hon skall gå då det är rimligt att hon gör det. Och det är det nästan jämnt.
Efter en stund halkade Nora (nope, ingen snö) och slog ett knä och då tog vi båda chansen och Norah fick åka vagn! Jag marscherade och vi klev in på vårdcentralen med två, tre minuter till godo.
Av med alla kläderna, läkarmottagning på bvc, en halv miljon ungar minst, men Ruben vägde i alla fall 10,56 kg och är nu 77 cm lång. En liten förkylning satte stopp för den planerade vaccinationen, så det blir ett till besök inom en snar framtid.
På med alla kläderna, allt i en noga genomtänkt ordning så att Ruben inte skulle bli galen av värme, ett snabbt stopp på Apoteket för tandkräm och så promenerade vi hem. Och nu fick det ta den tid som behövdes. Båda barnen njöt synligt och efter en stund övergick faktiskt duggregnet i snöblandat regn, så båda barnen hängde ut tungorna och Norah berättade att hon smakade på regnet... Norah älskar skogen och säger att hon går till skogen så fort hon har ett par träd intill sig. Så hon var i skogen några gånger på hemvägen, hoppade på stenar, plockade pinnar och sträckte sig ut från mig. Ruben satt och myste i vagnen och log med hela kroppen då jag tittade på honom. Snöblasket landade på honom och fuktade overallen, men vad gjorde det!
Till slut var vi hemma och då skulle alla kläderna av, igen. En icke avundsvärd balansakt vidtog; med Ruben hängande över ena armen och Norah klättrande själv, jag med den lediga handen i ett fast grepp om hennes byxlinning och vi tog oss alla upp för stegen och in i husvärmen. När Norah och jag så satt på pottan respektive toan, konstaterade jag att tiden i rubriken förflutit.
Ett kungarike för en trappa! Eller i alla fall min tacksamhet!
Imorgon frissan!*yay*
Prick en timme innan vi skulle vara där, tog jag sats och satte fart. Ruben somnade i matstolen och låg följaktligen och snusade i sin säng medan jag organiserade Norah. Hon kissade, bytte om och så nedför - just det - stegen och på med overallen, skorna, mössan och vantarna. På med egna ytterkläder och toffla ut och ta ut vagnen från garaget. In igen och då hade lämpligtvis Ruben vaknat, så då var det bara att klä på honom efter att först - ja, just det - klättrat nedför stegen med honom i famnen.
Vi lämnade hemmet prick 45 minuter efter startskottet gått. Ruben åkte förstås och Norah och jag gick. Litet frustrerande att gå med Norah då man har bråttom, men min grundprincip är att hon skall gå då det är rimligt att hon gör det. Och det är det nästan jämnt.
Efter en stund halkade Nora (nope, ingen snö) och slog ett knä och då tog vi båda chansen och Norah fick åka vagn! Jag marscherade och vi klev in på vårdcentralen med två, tre minuter till godo.
Av med alla kläderna, läkarmottagning på bvc, en halv miljon ungar minst, men Ruben vägde i alla fall 10,56 kg och är nu 77 cm lång. En liten förkylning satte stopp för den planerade vaccinationen, så det blir ett till besök inom en snar framtid.
På med alla kläderna, allt i en noga genomtänkt ordning så att Ruben inte skulle bli galen av värme, ett snabbt stopp på Apoteket för tandkräm och så promenerade vi hem. Och nu fick det ta den tid som behövdes. Båda barnen njöt synligt och efter en stund övergick faktiskt duggregnet i snöblandat regn, så båda barnen hängde ut tungorna och Norah berättade att hon smakade på regnet... Norah älskar skogen och säger att hon går till skogen så fort hon har ett par träd intill sig. Så hon var i skogen några gånger på hemvägen, hoppade på stenar, plockade pinnar och sträckte sig ut från mig. Ruben satt och myste i vagnen och log med hela kroppen då jag tittade på honom. Snöblasket landade på honom och fuktade overallen, men vad gjorde det!
Till slut var vi hemma och då skulle alla kläderna av, igen. En icke avundsvärd balansakt vidtog; med Ruben hängande över ena armen och Norah klättrande själv, jag med den lediga handen i ett fast grepp om hennes byxlinning och vi tog oss alla upp för stegen och in i husvärmen. När Norah och jag så satt på pottan respektive toan, konstaterade jag att tiden i rubriken förflutit.
Ett kungarike för en trappa! Eller i alla fall min tacksamhet!
Imorgon frissan!*yay*
tisdag 6 november 2007
Robin Thicke
De som känner mig vet att jag tittar med visst intresse på Oprah och de här perioderna av föräldraledighet har verkligen gett möjlighet att se fler avsnitt än annars.
Nu har jag tack vare detta faktum två gånger blivit exponerad för en R&B-artist som heter Robin Thicke och idag fick jag lust att möjligen skaffa hans senaste alster, "The Evolution of Robin Thicke" (fyndigt namn på en CD, särskilt när man hört litet om hans bakgrund).
Jag är ju _helt_ ute när det gäller musik, har inte haft energi över för att söka musik, köper ingen digital musik. Har precis ledsnat på radiopopen (jeez... om man inte anat min ålder tidigare, så nu...;O)) och slår på P1 istället. Så jag kollade förstås Ginza. Det är där jag handlat musik, om jag inte köpt på stan.
De har inget med Robin Thicke. Jo, man får några träffar där han förekommer på andras alster, men inga soloflygningar. Hmm... Har jag upptäckt en artist?!*SKOJAR* Heh... måste nog kolla på stan i alla fall. Fast här finns ju inga butiker med finfint sortiment; här finns ju bara de stora drakarna, som bara har hemma det som "alla" vill ha. Nåväl, kolla ska jag göra och annars blir det väl att handla digitalt.
Nu nedför stegen och till tvättstugan.
Nu har jag tack vare detta faktum två gånger blivit exponerad för en R&B-artist som heter Robin Thicke och idag fick jag lust att möjligen skaffa hans senaste alster, "The Evolution of Robin Thicke" (fyndigt namn på en CD, särskilt när man hört litet om hans bakgrund).
Jag är ju _helt_ ute när det gäller musik, har inte haft energi över för att söka musik, köper ingen digital musik. Har precis ledsnat på radiopopen (jeez... om man inte anat min ålder tidigare, så nu...;O)) och slår på P1 istället. Så jag kollade förstås Ginza. Det är där jag handlat musik, om jag inte köpt på stan.
De har inget med Robin Thicke. Jo, man får några träffar där han förekommer på andras alster, men inga soloflygningar. Hmm... Har jag upptäckt en artist?!*SKOJAR* Heh... måste nog kolla på stan i alla fall. Fast här finns ju inga butiker med finfint sortiment; här finns ju bara de stora drakarna, som bara har hemma det som "alla" vill ha. Nåväl, kolla ska jag göra och annars blir det väl att handla digitalt.
Nu nedför stegen och till tvättstugan.
Snart vinter.
Bläddrar litet i favorittidningen alla kategorier, Sköna Hem, och fastnar redan vid chefredaktörens första rader, där han citerar och jag citerar citeraren: "Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra... Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill." Det är Tove Jansson som beskriver Filifjonkans tankar i Sent i november.
Jag känner det precis så. Jag älskar verkligen våra årstidsskiftningar och hösten är en favorit. Sommarens alla krav släpper, naturen stillnar och går i vila, mörkret sänker sig och vi får tända alla ljusen. Kanske därför jag saknar min syster så mycket, kanske därför jag saknar G fast han bara är på arbetet en vanlig dag. Tack och lov är vårt lilla hus begåvat med en gammaldags öppen spis - enorm mysfaktor när som helst...
Måste prova Jokks nyaste, Vinterglöd. Måste inleda glöggsäsongen.
Jag känner det precis så. Jag älskar verkligen våra årstidsskiftningar och hösten är en favorit. Sommarens alla krav släpper, naturen stillnar och går i vila, mörkret sänker sig och vi får tända alla ljusen. Kanske därför jag saknar min syster så mycket, kanske därför jag saknar G fast han bara är på arbetet en vanlig dag. Tack och lov är vårt lilla hus begåvat med en gammaldags öppen spis - enorm mysfaktor när som helst...
Måste prova Jokks nyaste, Vinterglöd. Måste inleda glöggsäsongen.
söndag 4 november 2007
En rätt så bra dag
Det bidde ingen direkt sovmorgon, men vi skickade i alla fall upp barnen till glad farmor och farfar! G och hans far satte igång att snickra, eller snarare riva, efter en snabb frukost. De plockade ned halvtrappan ned till markplan och har nu byggt ett nytt golv på den nya mellannivån i huset, farstunivån. För närvarande är det stege som gäller istället för trappa. Och jag är höjdrädd.
Jag och svärmor hjälptes åt runt barnen under morgonen, innan jag slutligen pep iväg på min lediga stund på hantverksmässan.
Det var trevligt att gå runt där, men himmel vad jag kände mig ensam mitt bland alla människor. Jag har brukat gå på den här mässan med Bästisen från Älvsbyn, med mamma eller med syrran. Messade syrran när jag andäktigt stod i Hägnans monter och mindes sist jag var där med syrran och vi köpte alldeles för många sorter av deras verkligen hembakta fika och slog oss ned och delade på alla bitarna, för att få smaka av alla sorterna. Vi brukar göra så, syrran och jag.
Jag saknar henne jättemycket just nu. Det kan inte vara rätt att vara hundra mil från sin lillasyster när hon just fått sitt första barn.
Messade Bästisen, men hon svarade att hon varit på akuten med sin jätteonda nacke. Måste pingla henne och höra hur det står till.
Jag gjorde i alla fall några fynd. En vacker florstunn vit mohairsjal från Den Nakna Geten att ha runt axlarna då vi gifter oss. Honung förstås, från Mockträsks ängar, skogar och myrar. En till liten figur från Willow Tree, en tillägnad mig och vår son, då den första vi skaffade tillägnades G och vår dotter. Mitt känslosamma och i hemlighet djupt romantiska hjärta rörs så av en del av de här figurerna och när det kommer till våra barn, så maxar känslokontot ut. :O) En liten kopp alldeles lagom till Norahs lilla hand, för henne att dricka te ur, kanske till julklapp. Två silvriga julpynt, med en klart barnslig känsla, att hänga i barnens rum.
Jag pratade trappräcken med Kyrkbyns Järnsmide och så provade jag som vanligt några mössor hos min allra mesta mössleverantör från Norge.
Jag fikade inget - hur kul är det att göra ensam? Jag kissade inte ens - hade jag ju dock kunnat passa på att göra ensam och till slut återstod bara att åka hem.
Vi plumsade med våra barn på baby- och småbarnssimmet, vi åt middag, lade barnen och sedan har G snickrat och jag surfat. Nu är det dags för kaffe och några fina chokladbitar och kanske ett avsnitt av "House" för G och mig innan läggdags.
Jag och svärmor hjälptes åt runt barnen under morgonen, innan jag slutligen pep iväg på min lediga stund på hantverksmässan.
Det var trevligt att gå runt där, men himmel vad jag kände mig ensam mitt bland alla människor. Jag har brukat gå på den här mässan med Bästisen från Älvsbyn, med mamma eller med syrran. Messade syrran när jag andäktigt stod i Hägnans monter och mindes sist jag var där med syrran och vi köpte alldeles för många sorter av deras verkligen hembakta fika och slog oss ned och delade på alla bitarna, för att få smaka av alla sorterna. Vi brukar göra så, syrran och jag.
Jag saknar henne jättemycket just nu. Det kan inte vara rätt att vara hundra mil från sin lillasyster när hon just fått sitt första barn.
Messade Bästisen, men hon svarade att hon varit på akuten med sin jätteonda nacke. Måste pingla henne och höra hur det står till.
Jag gjorde i alla fall några fynd. En vacker florstunn vit mohairsjal från Den Nakna Geten att ha runt axlarna då vi gifter oss. Honung förstås, från Mockträsks ängar, skogar och myrar. En till liten figur från Willow Tree, en tillägnad mig och vår son, då den första vi skaffade tillägnades G och vår dotter. Mitt känslosamma och i hemlighet djupt romantiska hjärta rörs så av en del av de här figurerna och när det kommer till våra barn, så maxar känslokontot ut. :O) En liten kopp alldeles lagom till Norahs lilla hand, för henne att dricka te ur, kanske till julklapp. Två silvriga julpynt, med en klart barnslig känsla, att hänga i barnens rum.
Jag pratade trappräcken med Kyrkbyns Järnsmide och så provade jag som vanligt några mössor hos min allra mesta mössleverantör från Norge.
Jag fikade inget - hur kul är det att göra ensam? Jag kissade inte ens - hade jag ju dock kunnat passa på att göra ensam och till slut återstod bara att åka hem.
Vi plumsade med våra barn på baby- och småbarnssimmet, vi åt middag, lade barnen och sedan har G snickrat och jag surfat. Nu är det dags för kaffe och några fina chokladbitar och kanske ett avsnitt av "House" för G och mig innan läggdags.
lördag 3 november 2007
Småbarnsmammans lördag förmiddag
Ruben har sovit i en halvtimme, Norah i kanske en kvart. Jag ska dammsuga.
Men datorn och världen utanför drar! ;O)
G klädde sig ordentligt, ytterst skoteroverallen (nope, ingen snö ännu) och for vid sjutiden på morgonen med några jaktvänner ut på ön för att söka fälla en älgkalv (eller fler). Så där frös min dag på hantverksmässan in. Hantverksmässan är en av årets höjdpunkter sedan många år tillbaka. Genuint och ibland nyskapande hantverk - tryggt, vackert, upphetsande och med det stora torget, där människor sitter och utövar sitt hantverk - alltifrån att bygga båtar (ja, inte de största båtarna då) till att göra konstverk av hår (kan dock inte riktigt uppskatta just det hantverket - så mycket som jag faktiskt gillar hår, så gillar jag det inte när det inte längre sitter på någons huvud).
Sannolikt får jag dock en ny chans imorgon!
G for och istället kom hans föräldrar. Svärmor skall besöka - ja, just det - hantverksmässan och så skall de göra ärenden. De sover här till imorrn, så vi kanske får sovmorgon imorrn, G och jag!*yeay*
Barnen och jag har haft en jobbig förmiddag då de vaknade tidigare än vanligt och har varit litet trötta. Det har varit mer gråt än vanligt och Ruben har stött huvudet rejält tre gånger. Sist knockade han sänghörnet med ögonbrynet - skall vi satsa på en blåtira lagom till babysimmet imorrn? ;O)
Äh, nu måste jag dammsuga litet. Svärmor hade med sig en porterstek *yum*, så det blir att sno ihop en potatisgratäng till det ikväll.
Men datorn och världen utanför drar! ;O)
G klädde sig ordentligt, ytterst skoteroverallen (nope, ingen snö ännu) och for vid sjutiden på morgonen med några jaktvänner ut på ön för att söka fälla en älgkalv (eller fler). Så där frös min dag på hantverksmässan in. Hantverksmässan är en av årets höjdpunkter sedan många år tillbaka. Genuint och ibland nyskapande hantverk - tryggt, vackert, upphetsande och med det stora torget, där människor sitter och utövar sitt hantverk - alltifrån att bygga båtar (ja, inte de största båtarna då) till att göra konstverk av hår (kan dock inte riktigt uppskatta just det hantverket - så mycket som jag faktiskt gillar hår, så gillar jag det inte när det inte längre sitter på någons huvud).
Sannolikt får jag dock en ny chans imorgon!
G for och istället kom hans föräldrar. Svärmor skall besöka - ja, just det - hantverksmässan och så skall de göra ärenden. De sover här till imorrn, så vi kanske får sovmorgon imorrn, G och jag!*yeay*
Barnen och jag har haft en jobbig förmiddag då de vaknade tidigare än vanligt och har varit litet trötta. Det har varit mer gråt än vanligt och Ruben har stött huvudet rejält tre gånger. Sist knockade han sänghörnet med ögonbrynet - skall vi satsa på en blåtira lagom till babysimmet imorrn? ;O)
Äh, nu måste jag dammsuga litet. Svärmor hade med sig en porterstek *yum*, så det blir att sno ihop en potatisgratäng till det ikväll.
fredag 2 november 2007
Vuxenmiddag...
En av fördelarna med att ha slutat att amma stavas v-i-n. Ikväll har vi smakat på Charles Guitard Cabernet Merlot Cuvée Prestige 2005, vilket inte alls var fel. :O) Flaskan fick G idag av våra goda vänner i Ä-byn, vars dator G lagt sin hand på. Eller båda.
Ikväll lyckades vi nämligen. Jag jobbade som vanligt över, men fick också allt viktigt gjort. Väl hemma välkomnades jag av glada, mysiga barn och G. Barnen hade ätit, så vi lekte en stund innan G dukade upp efterrätt i deras rum. Efter ytterligare lek fick barnen kvällsmat och så lade vi dem.
Jag fick en liten rar stund i mörkret med Norah innan jag lämnade över henne till sömnen och drömmarna - Ruben sov redan. Under tiden snodde G ihop vår middag. Efter efterrätten.
Vi fick helstekt utskuren biff av kalv (älg, givet), potatismos gratinerat med parmesanost, sås och en sallad med oliver, fetaost, tomater och salladslök. Halloweenljusen brann och våra röster var låga. Och mest av allt pratade vi om våra barn - just den här middagen.
Våra två små, skimrande "brillisar"! ;O)
Ikväll lyckades vi nämligen. Jag jobbade som vanligt över, men fick också allt viktigt gjort. Väl hemma välkomnades jag av glada, mysiga barn och G. Barnen hade ätit, så vi lekte en stund innan G dukade upp efterrätt i deras rum. Efter ytterligare lek fick barnen kvällsmat och så lade vi dem.
Jag fick en liten rar stund i mörkret med Norah innan jag lämnade över henne till sömnen och drömmarna - Ruben sov redan. Under tiden snodde G ihop vår middag. Efter efterrätten.
Vi fick helstekt utskuren biff av kalv (älg, givet), potatismos gratinerat med parmesanost, sås och en sallad med oliver, fetaost, tomater och salladslök. Halloweenljusen brann och våra röster var låga. Och mest av allt pratade vi om våra barn - just den här middagen.
Våra två små, skimrande "brillisar"! ;O)
Inte helt förvånande är det fredag igen!
Således dags för min föräldragrupps tredje och sista träff med mig. Idag har vi med oss en socionom från den kommunala öppna förskolan (en av Luleås två) som vi råkar ha i vårt område och han skall prata med dem om tiden som kommer efteråt; familjelivet, gränssättning, med mera. Första gången jag provar detta att ha med en utomstående personal (eftersom jag varit föräldraledig så länge), så det blir spännande!
Amningsstoppet visar sig bli en utdragen historia. Brösten blev äntligen litet mjukare och slutade värka från och med i tisdags morse, alltså precis en vecka efter själva stoppet. Det vänstra är dock fortfarande knöligt och rätt ömt. Höger börjar kännas rätt ok.
Ska ringa så fort jag bara kommer ihåg och boka min första tid någonsin på mammografin. Fick kallelsen medan jag väntade Ruben och amningen måste vara avslutad innan, så nu rackarns skall det hända. Har en liten, ologisk oro för bröstcancer, så det skall bli skönt att komma in i de rullorna.
Nu måste jag spurta iväg till jobbet!
Amningsstoppet visar sig bli en utdragen historia. Brösten blev äntligen litet mjukare och slutade värka från och med i tisdags morse, alltså precis en vecka efter själva stoppet. Det vänstra är dock fortfarande knöligt och rätt ömt. Höger börjar kännas rätt ok.
Ska ringa så fort jag bara kommer ihåg och boka min första tid någonsin på mammografin. Fick kallelsen medan jag väntade Ruben och amningen måste vara avslutad innan, så nu rackarns skall det hända. Har en liten, ologisk oro för bröstcancer, så det skall bli skönt att komma in i de rullorna.
Nu måste jag spurta iväg till jobbet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)