Bildbevis.

Jag låter Bästisens bilder tala för sig själva! :O)

"-Dumma mamma."

Det blir jag kallad ungefär trehundra gånger om dagen av en trumpen son. Nästan varje gång säger jag åt honom att han inte får kalla mig eller någon annan för det. Vi försöker hålla nolltolerans för att säga eller göra elaka saker mot människa och djur. Inklusive dem själva - de får inte kalla sig själva för dumma heller eller göra illa sig själva.

Jag berättar att jag blir ledsen när han kallar mig för det. Jag försökte ett tag att uppmuntra honom att istället säga om han blev arg eller ledsen, eftersom det oftast är det som är fallet då jag får heta det ovan... *suck*

Mellan gångerna är Ruben sitt vanliga glada, soliga jag. Han pratar och resonerar så det står härliga till. Han och Norah leker jättebra och bråkar också ibland, men det är korta litet explosiva bråk. Jag hör att Norah ibland lyckas styra sig själv rätt och säger förlåt, ber om ursäkt eller lämnar tillbaka den där saken som de kom ihop sig om. Eller förhandlar med Ruben. Norah ligger ju en bra bit före Ruben förstås. Hon kallar mig mycket sällan för dum, men tvekar ju inte för att exponera känslor gentemot mig.

Fy farao för att vara ensamstående förälder. Tänk att göra detta jobb ensam hela tiden. Hela.

Tolv par.

Jag räknade just, eftersom jag hade alla Rubens kortkallingar på tvättlinorna - tolv par är vår kritiska massa. :O) Vi hade länge nio par, men då hann jag nästan inte hålla efter med tvätten så att han hade rena varje dag. Tre par till löste problemet. :O)

Ruben är kruttorr och säker här hemma. Han säger till, går och kissar och bajsar, sover middag och hela natten utan en miss.
Men så är han litet privat den unge herren och det är inte alls självklart att han går och kissar på dagis (tror aldrig han bajsar där, för det gör han hemma, oftast mitt i middagen. :O)). Fröknarna kämpar och trixar, förhandlar och lovar, för att få honom att gå med på att gå på toa.
Märk väl. Toastolen. Hemma använder han nästan uteslutande pottan, på dagis är det toastolen som gäller. Fast han har en egen potta, med sitt namn på. :O)

Så på dagis händer det olyckor flera gånger i veckan, de har till och med blöja på honom då han skall sova middag (de är rädda om sina Voksipåsar) och då han är ute och leker. Jag tycker det har känts problematiskt, men jag förstår dem ju. Ruben har regredierat och börjat kissa (fukta; blöjorna är inte direkt tunga) i blöjan, först bara när de var ute och lekte men på sistone även då han sov middag.
Men så tog fröken Karin ett stridsbeslut och hade sagt till Ruben i veckan att "-om du går och kissar nu innan vi går ut, så sätter vi inte på en blöja" och då hade han gått med på att kissa. För Ruben vet ju att han inte har blöja längre, det har han påpekat minsann. :O)

Hemma får han ju lov att kissa innan vi går ut, innan vi åker någonstans, innan han hoppar i badet och givetvis innan han går och sover. Och han kan diskutera det hela ibland, men han får ju lov att kissa. ;O) Vi får prata ett varv till på dagis, för jag tror att blöjorna såklart gör det möjligt för honom att kissa i byxorna. Vi skall ha utvecklingssamtal nu på onsdag med fröken Lena. Och så blir det ju varmare och lättare kläder nu och därmed lättare att springa in och kissa.

Barnens längtan.

Igår läste Ruben i titt-ut-boken. Pyjamasarna var på, Ruben var klar för sängen, Norah skulle borsta tänderna. Ruben småpratade om att han ville vara det djuret och det och det och så sade Norah:
"-Jag vill vara en panda, för de bor i Kina och där finns pappa!"

Hjärteknipande. Underbart. Så klokt tänkt.



--> Pandamat, kinesisk bambu. Bilden lånad av jollysandy1612. Tack!

Väntan.

Väntar litet att G skall börja vakna därborta. De skall arbeta lördag också. Eftersom jag fick en befriande stund av ensamhet på eftermiddagen medan pappa tog hand om barnen, fick G och jag aldrig chans att skajpa något ikväll.

Har sorterat tvätt och startat en maskin. Ruben har varit upp och kissat. Leffe höll på att skrämma skiten ur mig när han kom ut ur barnens rum långt efter jag lagt dem, då han enligt allt vad jag visste var instängd i tvättstugan (visade sig att pappa aldrig spärrat Leffes kattlucka).

Nu skall jag få mig en kopp te och en god macka av nybakt bröd, levererad via pappa av en godhjärtad kommunanställd!

Natti!

Goda nyheter. Och dåliga.

Rubbe blev inte sjuk. Men G kanske måste stanna en vecka till i Kina. Det skall ha kommit sådana "order" idag. De har inte bokat om sina biljetter än.

Ett kungarike för en kamra!

Litet överdrivet kanske, men jag greps av ett litet chockat glädjefnatt när jag kom hem ikväll efter en ledig stund på stan. Jag kom på att jag skulle titta hur pass snön smält bort runt om pärlrönnen, varunder jag i höstas planterade krokusar. Jag kastade ett öga ut genom bilrutan och herregud, sticker inte krokusarna upp! Sisådär en fem, sex centimeter - upp ur fjolårsgräset och några upp ur den smutsiga snön! *roligt*

Snön smälter med rasande fart och jag ångrar rätt mycket att jag inte gjorde en grej som jag fundrade på då G skulle åka - att ta en bild då och sedan en när han kommer hem, bara för att se förändringen. Bästisen och deras familj har en unik bildserie! Sedan Frasse var himla liten, har de fotat honom ute på gården. Han fyllde ju år i måndags och våren har förstås hunnit olika långt på bilderna. Och förutom det, har Frasse växt ett år mellan varje bild. :O)

Inspirerad av krokusarnas framfart, gick jag ut på balkongen och spanade mot bänken där jag grävde ned tulpanlökarna. På det hållet kunde jag inte se någonting och det kan väl hända att tulpanerna är senare än krokusarna.

Men så kul!

Sjukt?

Vi har varit friska så länge nu. Sett med småbarnsföräldersögon. XO) I mars någon gång tillfrisknade Ruben efter sin långdragna sjuka, som toppades med vattkoppor och avslutades med en liten förkylning (Ruben var borta minst tre veckor från dagis). Han slutade dock inte att ha rinnsnuva hela sin vakna tid förrän i påskas.

Hittills ikväll har jag varit in till honom säkert 15 gånger. Det började redan vid 2130, då jag _just_ klivit ur duschen. Jag noterade att han nös två gånger då han satt och läste i sin säng medan Norah fick sina tänder borstade och nu gror misstanken att han håller på att bli sjuk. Är han inte litet varm också?

Faktiskt inget kul alls. Jag har en så bra dag på jobbet imorgon. Fredagsfikat är hett eftertraktat och på eftermiddagen har vi den alltid genomtrevliga kollegiala träffen som sker ungefär en gång i månaden. Jag vill inte vara hemma.

Barn gör inte som vi säger... :O)

De dagar jag hämtar barnen med bil, springer Norah livsglatt nedför en liten backe ned mot bilen. Den är asfalterad och vinterns grus ligger spritt över ytan. Jag har alltid hjärtat i halsgropen och väntar att hon skall falla och slå sig på knäna och skrapa händerna eller värre, göra illa sig i ansikte och tänder.

Oftare förr än nu ropar jag efter henne att akta sig, inte springa, du kan falla hjärtat och då skrapar du händerna och slår knäna och det skulle göra så ont. Jag ropar mer och mer sällan, eftersom det är helt verkningslöst - hon flyger som vinden i alla fall.

Midsommartid 2007. Norah flög fram redan då och nu har Rubbe både tröjan och hatten... :O)

Jag lämnar barnen om morgnarna, kroniskt och hysteriskt sent. Och när vi blåst slängpussar på varandra genom fönstret och vinkat ordentligt, vänder jag mig om - och springer ned till bilen.

Årets majblomma.

Så roligt att de började göra pins av dem! Pappa hade köpt den lilla på nål igår, men en pin skall också införskaffas med det snaraste. :O)

The Blue Marble.

Eller den blå planeten. Jag visste inte att det var "The Earth Day" idag, men av alla "-dagar" som firas året om, kan väl Tellus dag verkligen vara vällovlig! Och så hade Google en så fin logga idag!

Norah.

I förra veckan hade en annan dialog utspelat sig, den här gången på barnens förskola, återgiven till mig av fröken Karin.
Ruben:"-Min pappa kommer och hämtar mig klockan sex."
Norah (lakoniskt):"-Nä. Det är mamma som kommer och hämtar oss, halv fyra. Och pappa är i Kina."

Alltså, det är helt makalöst hur roliga och läckra barnen är! :O)

Första flätorna!

Ruben.

Idag har Ruben blivit två och ett halvt år (och "storebrorsan" Frans, som plågas på ett plan till Cypern i skrivande stund, fyller moppe! Grattis igen, Frasse!). För några dagar sedan utspann sig följande dialog (målar upp bilden först - barnen och jag hade just kommit hem och jag höll på att lasta ut dem och våra saker ur bilen) på ett ungefär:
"-Mamma, jag vill åka till pappa"
"-Men han är på andra sidan jorden!"
"-Men vi kan svänga"
"-Ja, men det skulle ta så himla länge att köra till pappa"
"-Men vi kan köra så fort som hjulen rullar!"

Det är inte mycket man kan säga om det. Pojken har ju rätt. :OD

i'm making a difference

Litet avundsjuk? Näää... ;O)

Så här najs...... tillbringar Bästisen med sambo och söner...... den kommande veckan.Tja, jag ids inte kommentera det något vidare.
;O)

Radiodokumentär.

Hörde en stor del av en dokumentär på P1 när jag körde till Älvsbyn igår. Den tog andan ur mig och i rätt många minuter körde jag omkring 70-80 km/h för att få höra slutet innan jag kom fram till Bästisen.

Den handlar om en mamma som avlider alldeles för tidigt och om hennes vuxna dotters upplevelser och efterforskningar för att finna hur det kom sig att mamman dog, fast hon ringt räddningstjänsten och satt klar vid dörren och väntade. Dokumentären är också en kommentar till det faktum att kvinnor får sämre omhändertagande vid hjärtkärlsjukdom än män, något jag själv skrev om redan 1998, under sjuksköterskeutbildningen.

Maria Lindgren har gjort dokumentären om sin mors död och jag hörde med en gång att hon verkade vara från Norrbotten (jag vet nu att hon är från Boden). Och då blev det ju på något vis ännu mer intressant. Lyssna här.

Ägglossning.

Islossning. Vår. Liv.
:O)

Ljuset har kommit tillbaka. Jag visade det för G ikväll när barnen sade godnatt till honom på skajpen. Jag tog webbkamran och vred den ut genom köksfönstret så att han såg ljuset. Jag berättade att allt ljus som han såg, kom utifrån. Klockan var strax före åtta och vi hade inga lampor tända i köket. :O) Själv satt han på 18:e våningen i mörkret i värmen i Shanghai.

Isvägen stängde i tisdags eller onsdags. Stängde för biltrafik. Tror att öborna fortfarande kör bil. Men kanske inte "stassborna". ;O) Ännu en tid kommer skotrar och fyrhjulingar att rulla. Men om bara en dryg månad svallar vågorna igen! *glaaaaaaaaaad*Köpte ett fantastiskt påskpynt i år. Den underbara hönan till vänster, med ett stort, tungt ägg hängande under sig. Hönan och ägget kallas för "Ägglossning", därav rubriken. Behöver jag säga att jag har en på jobbet också? ;O) Där har jag den mindre hönan med gult ägg och hon kommer att få hänga uppe året om. Helt självklart! :O)

Jag sökte ett plåster...

... och fann en fantastisk blog! Läs! Jag landade initialt på det här inlägget och det fångade mitt intresse direkt.Jag får äntligen bruk för Bästisens bild av sig själv och jag citerar: "... efter fem lektioner slag i slag!!". Bilden passar perfekt, eftersom det är en annan passionerad lärare som skriver i bloggen ovan.
:O)

I sing you to me.

Första messet från G. Något av det mest berörande jag hört under min livstid, ett kort citat från storfilmen "Australia". Så berörande i det sinnestillstånd jag befinner mig i nu ikväll.

G lyfte omkring 19-tiden. Första benet till Peking håller på i 8,5 timmar. Efter ett par timmars paus anträder de sista benet på dryga två timmar till Shanghai. Så omkring åttatiden imorgonbitti bör de ha landat och då är klockan därborta omkring 14.

Det utlovas 26 grader varmt och oskuggad sol där imorgon. G har packat shorts, badbyxor, kepa och solbrillor förutom skjortor och byxor. :O)

Nu måste jag skaka det här av mig! Jag vet att arbetsveckorna bara blixtrar förbi. Helgerna blir längre, men vi får försöka hitta på något, barnen och jag. Och herregud, G skall bara vara borta en halv månad. Men det känns som en evighet.
:O*

Så for han...

Min käraste åkte för en liten stund sedan, med taxi till Kallax. Planet har just lättat. Litet senare ikväll flyger G vidare mot Shanghai, varifrån han inte kommer hem förrän galet sent fredag 1 maj.

Jag känner mig jätteensam. Så fort G inte finns åtminstone i staden, så fattas han mig. Jag kantrar litet. Jämvikten rubbas. Han har arbetat en dryg månad i Stockholm nu. Nu blir han två och en halv vecka i Shanghai.

Jag ÄR ju inte ensam. Våra underbara barn delar livet med mig. Alla föräldrarna finns runt omkring. Syskonen är tröttsamt långt borta - men de finns juh! ;O) Vännerna finns här!

Men jag saknar honom. Så himla mycket.

Han har kamran med sig. Och jag har bett honom att ta hem någon löjligt tung men outsägligt vacker asiatisk fisk att ha i trädgården (jag såg en så fin en i Thailand - rustikare än de på bilden, men samma känsla). Något skall jag ju ha ut av hans frånvaro!

Mini-Me.

Many-Me! ;O) Egotrippad? Bara jag, jag, jag! Ovanligt - brukar inte gilla bilder på mig själv, men den här var skojig! Vi hade ett roligt besök på Teknikens Hus förra helgen!

Samtalet.

Igårmorse väcktes vi vid 0530 av att telefonen ringde. Göran hoppade upp ur sängen och svarade ute i hallen. Barnen vaknade inte.

Och så var han bara så där tyst. Bara det att det ringde den där tiden hade slagit igång alla larm i mig. Att G inte sade någonting, gjorde att jag hörde alla anhörigas olika röster berätta den ena hemska händelsen efter den andra.

Som den gången svärfar ringde i förtvivlan över att gamla Tussan hade blivit svårt sjuk och behövde komma till veterinären. Eller då Harry ringde och var rädd och ledsen över att mamma blivit sjuk och fått åka in med ambulans. Eller den gången då pappa ringde och berättade att han just förlorat sin ena bror i en otroligt tragisk olyckshändelse.

Oron och skräcken spreds i kroppen och jag steg upp till G. Det var ingen i telefonen. Felringning? Ingen vet.

Men gudomligt skönt att ingen anhörig hade problem.

Ljudet.

Jag var just ute på uppfarten och skickade iväg Norah till dansen. Morfar får prova åka med henne dit idag! Och då hörde jag ljudet. Ljudet som för kustbor och sjöfolk är vårtecknet framför andra.

Det var måsar som skriade!

Skynda fynda!

Bästa brun-utan-sol-produkten som jag ser det är L'Oréals Sublime Bronze. Jag har inte provat mer än ett fåtal olika under alla år, men denna har jag fastnat för. Den finns i några olika utföranden och just nu säljer Lindex den till bra pris, flera tior under normalpris.

Raspeballer.

Det snackades kring lunchtallrikarna på jobbet. En efter annan hade provat raspeballer. Jag förhörde mig om vad detta var och det var bara ett mjöl som man blandade med vatten och formade bullar av och kokade och så hade man palt. En av kollegorna har en norsk svärson, så hon är ju regelbundet till Norge och hälsar på sin dotter med familj. Och så har vi en äktnorsk undersköterska på jobbet och faktiskt när jag tänker efter, just nu en äktnorsk distriktsköterskestudent också. Vi har en viss affinitet till det norska på jobbet! :O)

Lille Tobias i sin fantastiska bunad, som hans farmor stickat åt honom. Norska flaggan i högsta hugg, på Norges nationaldag för snart ett år sedan!

Kände mig direkt attraherad, av flera skäl. Med en norrman i släkten, måste bara norskt främjas. Palt, ja - det har jag aldrig gjort i hela mitt liv, jag erkänner. Vi brukar be att få palt när vi äter hos våra respektive mödrar samt av Bästisens familj när de gör blodpalt. Blodpalt som de gör den är till och med godare än "vanlig" palt. :O)

Så nu kokar paltarna i grytan och vi skall strax äta dem. Spännande! Innehållsförteckningen på påsen är på norska, men jag förstår vetemjöl, potatisflingor, havremjöl, havregryn, salt och socker. Känner mig litet tveksam över exakt vad kavringmel och byggmel är. Jag räknar med att få förklarat av S någon gång vad det är! :O) Vi kommer att ha smör och sylt till, kanske knaperstekt bacon. Tror det blir jättegott! Palt som snabbmat! :O)

:O) :O) :O) :O) :O)

Skulle kunna göra hur många glada miner som helst!

Upplyft av en jättebra, berörande och tankeväckande teaterföreställning ikväll! G har kommit hem, en dag tidigare än vanligt! Jag slipper stressa med barnen imorgonbitti! Haft planeringseftermiddag på jobbet, fortsätter imorgon, där den viktigaste punkten känns som diskussionen vi skall ha kring vårdvalet som skall vara i drift 1/1 2010.

Men under detta sorlar det faktum att min lille son sov hela natten till idag. Jag fick barnen i säng strax efter åtta igårkväll och båda slocknade tyst och stilla som ett par ljus. Sedan hörde jag inte av Ruben förrän han vaknade imorse vid 0630-tiden. :O) :O) :O)

Norah var upp och kissade strax innan jag lade mig. Hon höll helt ovanligt på att småkvida flera gånger både före och efter hon var upp och kissade. Jag vet inte vad det var, men kanske hade Mamma Mu en klöv med i spelet. ;O) Norah har sovit med Mamma Mu-mjukisen de senaste två nätterna och Mamma Mu har litet spretiga ben och en liten bjällra, så kanske var det det. Eller något annat. Inget av detta förmådde störa Ruben denna natt... :O)

Jag bäddade om Ruben när Norah varit upp och kissat. Norah var upp en gång till mitt i natten och kissade. Förutom detta sov vi som stockar allihopa. Min väckare ringde 0545, men jag orkade inte stiga upp då. Barnen har ju sedan ljusets inträde plågat oss med mycket tidiga morgnar och vaknat fem, halv sex, sex. Sista morgnaran har de dock snusat på till jag väckt dem. Så imorse när jag till sist orkade kravla mig upp vid 0630, sov de fortfarande. :O) :O) :O)

Sedan vaknade de dock snabbt och vi skramlade iväg till dagis och arbete.

Ååååh, glädje!

Får jag lov att skämmas eller?

Släckte ni ner en timme för klimatets skull i lördags?
1	Ja, vi deltog i Earth Hour-aktionen.	896	81 %
2	Nej, det var som vanligt.	212	19 %

I dagens nyhetsbrev från growingpeople.se fanns den här frågan. Utan större tvekan klickade jag på alternativ två. För vi släckte inga lampor. Jag blev överraskad över fördelningen av svaren. Antalet svarande räcker ju ur statistisk synvinkel. Men vad betyder det? Är det en viss kategori människor som svarar på growingpeoples snabbfrågor (sådana som släcker sina lampor)? Eller svarar folk så som de vet att de borde svara (ett känt problem i utfrågningsvärlden)?

Eller är det helt enkelt så att jag borde skämmas?

Bilden är lånad från Tonys egen sida. :O)

Jag tänkte innan att om barnen hade varit större, så hade vi nog gjort en grej av att släcka en timme. Och så tycker jag att vi gör en del redan. Vi slår sällan på tv:n före 21-tiden, oftast litet senare. Det hinns inte med innan dess. Vi har bytt ut nästan alla våra glödlampor mot lågenergivarianter. Vi sopsorterar (G under protest ;O)) och lär barnen att göra det också. Vi lämnar inte tv:n på stand by. Men. Som den gode Tony säger. Vi har inte världens bästa fönster, vare sig ur energi- eller rengöringssynpunkt. Och vi eldar i öppen spis.

Hujedamej! ;O)